glädje med ADHD barn
Hej
Jag ville bara skriva in och tala om att hur jobbigt, skrikigt och tungt allt än är med ADHD barn finns det faktiskt glädjebitar också. Jag har en styvson hemma som idag är 15 år och har diagnos ADHD (5.5 på 6 gradig skala) och ja han kan vara fruktansvärd MEN han har lärt mig en viktig sak som jag tror många missar nämligen att leva här och nu. För honom finns inte igår eftersom det redan har passerat och imorgon kan vi inte sia något om.Så LIVET ÄR HÄR OCH NU!
Visst den gången han stod inne på ett fullsatt McDonalds och med hög röst frågade varför han alltid fick stå i städskåpet när hans far jobbade var man ju inte jätteglad. ( vi har ett intent skämt om att eftersom han är min styvson behöver inte jag ta ansvar för honom utan han får stå i städskrubben när fadern jobbar så är det problemet ur världen…)
För att inte ta första gången vi (jag och nybliven pojkvän med son) skulle handla och hans far drar till honom med öppen handflata över bakhuvudet och med hög röst frågar: OCH VAD SÄGER MAN? varpå sonen glatt svarar lika högt: "TACK SNÄLLA FAR. KAN JAG BE OCH FÅ EN TILL? " Jag var illröd i ansiktet och damen framför famlade efter mobilen för att ringa efter soc. för omhändertagande av misshandlad son…
Försök att även se glädjedelarna med ett ADHD barn och inte bara allt svart och svårt. Det är trots allt underbara människor.
:-)
Jag håller med. Det finns massor av (mest) roliga saker med barn med ADHD.
Tack för din berättelse!
Vänliga hälsningar
Niklas
Jag håller med ! En väldigt positiv sak aär att barn med ADHD/Asperger alltid säger som det är, de är alltid ärliga.
#2: Inte riktigt alltid, är min uppfattning. :-)
Vänliga hälsningar
Niklas
#2 Snarare så att de säger vad de tänker, utan att bry sig om vad omgivningen tycker/tänker.
Det är enligt min mening inte alls ovanligt att barn med bokstavsdiagnoser är mästare på att ljuga och manipulera. Tyvärr.
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.
#4: Det var ungefär åt det hållet mina tankar gick också. :-)
Vänliga hälsningar
Niklas
Jag håller med till 100% det finns så otroligt mycket glädje med dessa barnen och oftast överväger glädjen dom tunga djupdykningarna.
#2 tyvärr håller jag inte heller med, här ljugs det om allt (son med ADHD)
Havsrosens stuteri www.havsrosensstuteri.se
…jag säjer också att det ljugs om allt. Även när han ertappas "fingrarna i kakburken".. Det har faktiskt slutat med flin några gånger. Bara för att det är såååå uppenbart men han klarar inte att erkänna!
Jag kan känna igen mig, då jag själv har en pojke med diagnos Aspergers syndrom / ADHD.. Att han ljuger håller jag inte med om, men han undanhåller mig sanningen i många fall. Med det menar jag….att om jag inte vet något så är det bättre, men skulle jag konfrontera honom så berättar han sanningen.
Jag älskar han egna sätt, och hans underbara personlighet.. :-) Jag är tacksma för att han kommit till mig. För mig är han ett indigobarn..
Vänligen MaiaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör
Indigobarn? Vad är det?
Vänliga hälsningar
Niklas
#9 Jag hittar den inte, men vi har en tråd här inne om det, där ngn länkade till en sida som beskrev detta.
/Cattis
.:. www.shetlandsponny.com .:.
Då måste jag ha läst den och glömt bort det. Jag ska se om jag hittar det.
Vänliga hälsningar
Niklas
Min son är ett underbart "monsterbarn" som skänker mig både glädje och sorg ibland, men som tröst tänker jag att tur att det är en ny dag varje dag, men jag älskar min son!
Mamma till Macke 13 år.
Min son lärde mig mycket om hur man kan tänka vad gäller problemlösning. För honom var allt så enkelt och han hittade ofta snabba, enkla och fiffiga lösningar på saker och ting genom att strunta i hur man egentligen borde eller skulle tänka.
Han var ärlig på så sätt att han struntade i vad konventionerna sa, utan omgivningen fick ta honom för den han var (eller låta bli), och han gick alltid efter sina egna värderingar och följde sitt eget hjärta. Han hade en stark lojalitet, men alla människor var lika mycket värda (eller inte värda alls, om de inte var "äkta"), oavsett position eller status. Han sa också vad han tyckte och tänkte. (Men var mycket duktig på att undanhålla sådant som kunde vara ofördelaktigt för honom. Dock stod han alltid för vad han gjort om man frågade honom).
Han var extremt nyfiken på livet och allt nytt var lockande. Han levde också här och nu, grubblade aldrig över det förflutna och funderade inte på vad framtiden kunde föra med sig. Men det jag lärt mig mest av min son är att älska förutsättningslöst och villkorslöst.
Starta ny diskussion