Jag förstår din frustrering. Det är ett stort ansvar att ha barn och vara själv. Jag undrar vad han själv tycker? Har du provat att prata med honom om detta hur du känner det?

Vad är konsekvenserna när han inte kommer i tid?

Vad skulle du vilja ha för förändring om du fick önska?

Det är så mycket som spelar roll i hur vi reagerar och hur våra attityder är i mötet av alla människor.

/G

Han kom inte alls till skolan. Vaknade halv 12 för att äta frukost.

Det enda som kan bita som straff är dataförbud. Pengar bryr han sig inte om, mobil har han inte-total ointresserat. Hans enda hobby är datorn. Men har han förbud gör det inte heller så mycket, då sover han bort dagen.han är 15 nu och mycket större och kraftigare än mig. Jag kan bara stå där som en idiot och ber och tjatar att han ska upp. han är under utredning, men inget hjälper. Varken samtal från mig, skolan eller föreningen som hjälper oss med utredningen och samtalsterapi. är han i skolan går det nuförtiden rätt bra, men han har inte minsta lust att gå upp.

Hans framtid är oviktigt, han vill bli kock men det är inte bråttom med det. Finns ju komvux.

Blir jag för sur på morgonen får han sin utbrott genom att skrika otrevliga saker eller kasta möbler.

Han är som många ADHD barn överintelligent men kan aldrig engarera sig för en sak.

Hoppas att det lättar när utredningen är klar. Om han får en diagnos kanske han får prova medicin som hjälper honom med motivationen. Det låter inte som om det är mycket mer du kan göra. Jag förstår att det är frustrerande att skolan säger att ansvaret är ditt när du inte rent fysiskt kan baxa dit honom.

Vänliga hälsningar

Niklas

#2 Avinstallera favoritspelen, koppla ur nätet… Säg att han får det tillbaka då han skött sig ett tag. Om det inte finns risk att han ger sig på dig vill säga, då ska du såklart inte utmana honom att ta ut sin ilksa på dig. Be om hjälp av BUP.

Hota med att han får bo på annan plats, ex korttidshem/skolhem och förklara att det är för hans skull, för hans framtids skull. När man är i den åldern är framtiden inte viktig, bara nuet.

Jag blev skickad på skolhem, det var min absoluta räddning. Innan dess hade jag INGEN respekt för vuxna, jag kunde se till att jag alltid fick som jag ville. Min mamma har aldrig haft en chans mot mig. Jag tog till vilka fula medel som helst för att få min vilja igenom. Inte för att jag var elak eller inte älskade min mamma, utan för att jag kunde. För att jag inte tolererade att ngt kom i min väg. Så kan jag känna än idag och ibland också agera väldigt dumt för att få som jag vill, men jag har lärt mig att respektera andra människor. Och elak är jag inte.
På skolhemmet mötte jag utbildade vuxna, som kunde hantera mig. Jag var fullt respektlös mot dem också till en början, sket i skolan och gjorde som jag ville. De satte in hårda artilleriet och efter en vecka var jag spak och snäll som en lammunge :-)
Hur de lyckades behålla tålamodet och inte prygla mig förstår jag inte än idag. Jag var vidrig.
Det jag vill säga med detta är bara att det finns hjälp att få. Att det finns folk som kan få din son på andra tankar.
Som förälder känner man sig misslyckad och hemsk om man lämnar bort sitt barn, det gjorde min mamma också. Det gjorde jag med då jag lämnade min dotter på korttidshem. Men det kan vara livsviktigt och avgörande för barnet.
Du som förälder är för känslomässigt bunden och kan inte vara lika hård som personalen på ex skolhem.
Valet kan, om man hårddrar det, vara att han hamnar på ungdomsanstalt eller råkar illa ut senare. I värsta fall.

Kolla med din kommun. Be dem om hjälp. För er framtida relations skull och för hans framtids skull. Han lär inte komma till Komvux heller, inte så länge han kan sitta vid sin dator…

Jag kan tillägga att min dotter faktiskt gillade sitt korttids, och själv så kan jag i efterhand tycka det att min mamma skickade iväg mig - det är det bästa hon kunde ha gjort.

I all välmening!

Ja, situationen är jobbigt. Han-vi får hjälp genom Fabriken och har en väldigt bra kontakt dit. Han går på heldagsskolan här med typ en elev-en lärare. BUP hjälpte ingenting och han vägrade sedan. Men jag ska prata med Fabriken om det inte finns möjlighet till avlastningsfamilj några dagar i veckan. Idag var han i skolan-i tid. Men en vecka har 5 skoldagar och det är 5 veckor eller nåt kvar till jullov.

Men idag fick jag höra att han inte ha ADHD, eller rättare sagt bara ad inte hd. Får läsa lite om det. Psykologen som gjorde skoltesten berättade att han aldrig har testad någon som var så bra på matte som min son. Kunde räknar ut i huvud typ 23 674 delad med 9. Han trodde först på en slump men nästa räkning gick lika bra. Vad som är intressant när psykologen frågade min son hur han räknar hade min son tydligen hittad på ett sätt som inte blir lärd på skolan. Ett helt nytt räknesystem.

Om han bara kunde använda sina kunskaper bättre.:(

#5 Men att han inte skulle ha HD-delen bara för att han är bra på matte verkar ju konstigt?

Även de med ADHD kan vara riktiga genier.

Men det är ju bra att han är så duktig, hoppas du kan hitta ett sätt att få honom att använda det på ett bra sätt. En ljusglimt i allt svårt iaf.

#5 Att han har ADHD men utan HD innebär ju då att han har ADD, det är i princip detsamma men utan hyperaktiviteten. Inte riktigt, men nästan.

Jobbigt för er Alexej… Jag har en väninna som har en 15-årig son som har ADHD och Aspergers. Det skulle kunna vara han det gällde. Så likt. Hon har avlastning under flera sammanhängande dagar i veckan där han då sover också. Hon har nog haft det så i några år tror jag.

Vh Lena.

Kanske har jag förstod det fel -var genom telefon. Han sa att min son troligtvis inte ha hd för att han….vet inte mer. Men hyperaktiv är min son absolut inte snarare tvärtom. Bara när han får sina vredesutbrott. De kommer inom en sekund och kan gå över och inom en sekund är han Sveriges snällaste kille igen. Som en lampa som man tänder eller släcker. Nej, han mattetest ingick bara i hela utredningen.

#9: Om jag minns rätt behöver inte hyperaktiviteten vara fysisk. Den kan lika gärna pågå inom honom utan att ni ser det.

Cattis, minns jag rätt?

Vänliga hälsningar

Niklas

#10 Det stämmer. Då är man hypoaktiv istället.

#11: Bra. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

Nu hittade jag det. Det står mer om bland annat hypoaktivitet i artikeln om flickor och bokstavshandikapp:

Bokstavsflickor

Killar kan naturligtvis också ha liknande symptom så artikeln är läsvärd även med avseende på dem.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag måste frågar bättre nästa gång. Brukar alltid har svårt att lyssna i telefon eller komma ihåg. Utredningen är inte heller kla fick bara en snabbinformation idag.

Hjesan! Jag har följt din tråd och undrar såååå hur det gått för er?! Skriv gärna och berätta!

Hej Alexej.
Jag ska berätta en sak.:

De här skolpsykologerna som finns som gör olika utredningar är inte alls bra. Man ska gå till de som kan sånt. Jag har varit hos två psykologer under min skolgång och gjort två olika utredningar. Men ingen av de har kunnat svara på om jag har Dyskalkyli eller inte.
Nu har vi fått kontakt i en psykolog som kan detta, och vi har börjat utredningen. så nu får vi se om jag får reda på om jag har Dyskalkyli eller inte..