Jättebra artikel! Det belyser hur det kan vara! Tack för den!

Skönt att se en röra som faktiskt är värre än min… och det säger inte lite det… för här hemma är det stökigt. Riktigt stökigt ibland.

Helt underbar artikel - den stämmer på mycket i mitt liv - både hos mamma och pappa och hemma hos oss.

Min man är värd sin vikt i guld - det inser jag mer och mer… han håller oss flytande.

Det finns en artikel till som är äldre - lika läsvärd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_907503.svd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_891631.svd

Det finns ytterligare en artikel. Den här handlar om Lina

#3: Inser han det pckså? I annat fall kanske han skulle uppskatta att få veta det. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas

Klok kommentar Niklas - jag är nog dålig på att säga det - hela tanken är fortfarande ganska ny för mig…

TACK - skall bättra mig

När man lever i den där förbannade röran, kan man komma ur den? Går det att börja vara normalare och städa utan att få ångest, utan att tappa bort sig och utan att tappa tålamodet

Jag tror man måste ta det stegvis.

Det gäller att inte se allt på en gång utan försöka koncentrera sig på en sak.

För mig hjälper det med en slags prioriterad ordning. Vissa dagar blir det bara 1:an.

1. Disk
2. Tvätt
3. Hygienutrymmen
4. KASTA SOPOR

Det finns en kvinna som heter FlyLady - det innebär i korta drag att man får mail som påminner om vad man skall göra.

#9 Jag kör ungefär samma prioriteringsordning som du. Oftast kommer jag inte mkt längre än steg 1 :-(

#7 Jag har varit usel på att visa tacksamhet eller uppskattning, men numera är jag riktigt bra på det. Jag försöker hitta på saker dagligen för att visa hur mkt jag uppskattar min man och att han har sådant oändligt tålamod. Det minsta jag gör är att tala om för honom hur mkt han betyder. Det är en stor skillnad nu mot förr, då jag bara körde på och TÄNKTE att jag var tacksam, men sällan visade det.
Jag tror det är jätteviktigt.

#9, 10: Men ni behöver väl inte göra alla sakerna själva? Det räcker väl att det blir gjort även om det är ett barn, en man eller en hund som gör det?

Bra lista för resten. Den kan nog hjälpa många. Det skulle kunna bli en kort artikel.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jo visst är det så Niklas - men om barnen är som mamma och pappan tycker han är den enda som tjatar osv…

Hos oss är det en ond cirkel

Jag skall ta åt mig det ni säger både Cattis och Niklas och sätta upp det som nummer 1 på listan - uppmuntra min man!

Jo, inte ens stegvis har jag lyckats ta mig förbi diskhögen nu.. suck, pån igen eller vad säger man…

#14 Min man ( som just nu utreds för ADHD/Asperger) har otroligt svårt att slänga saker och samlar allt på hög.

Men vi har goda vänner som förstår honom och som hjälper till när det behöver röjas. Om jag alltid måste ta diskussionen blir det lätt onödiga gräl. Så,då är det skönt med vänner som kan kliva in , dels rent praktiskt, men också på ett oerhört pedagogiskt sätt få maken med på noterna så att han själv känner att det är ok. Annars har han lätt att känna sig kränkt, och då är det ingen vits.

Jag har också haft svårt att slänga - men jag "går på kurs" hos mina arbetskamrater och lär mig och när jag efteråt inser hur skönt det är blir jag väldigt nöjd. Livet är enklare - ju mindre man har att hålla reda på.

Jag har svårt att slänga saker. Det är en del av uppfostran. Man slänger inte saker som är hela och man lagar saker som är trasiga. :-) Fast jag börjar vänja mig så smått vid att slänga.

Vänliga hälsningar 

Niklas

Jag känner som Du Niklas - men jag lär mig att slänga på sådana ställen där andra drar nytta av det jag slänger.

När vi flyttade fick Läkarmissionen i Vällingby många billass av oss och det är självklart att åka till Frälsningsarmen och återvinningen.

Allt detta underlättar väldigt.

Åsa brukar vara på mig om att slänga saker, framför allt kläder. Jag brukar säga till henne att göra det när jag inte är hemma och aldrig berätta efteråt att hon har gjort det. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas