för både dig och omgivningen kan behöva vissa svar på varför det är så här och varför det känns så här och varför en del saker är så svåra. diagnosen är ju för att det ska bli lättare inte tvärt om.. lycka till.

Jag skulle råda dig att göra utredningen!

Du kommer att vara samma person med samma styrkor och begränsningar som innan diagnosen. Men nu får du en mer rättvis chans att förhålla dig till hur du är utifrån din diagnos, inte låta den hindra dig!

Av egen erfarenhet vet jag att det också är lättare för utomstående att förstå vissa tillkortakommanden på ett mer accepterande vis om de vet att det inte är för att man "inte vill eller bryr sig som det ibland blir fel eller pannkaka av allt" utan att det faktiskt finns en "orsak" till det!

Det finns idag flera olika verksamma medicner för att underlätta och stabilisera livet för personer med ADHD/ADD. Dessa i samband med kunskap och hjälp i att upprätta strategier i hur man bäst förhållr sig till de svårigeheter man har, är en stor hjälp för de flesta med diagnoser!

I och med diagnosen får du även tillgång till habiliteringen och deras kunskaper och hjälp vid behov!

För många har detta blivit chansen till ett i det närmaste "nytt liv" där sådant som näst intill var omöjligt innan, nu äntligen fungerar! Garantier har man aldrig tyvärr, men varför neka dig själv chansen att kanske äntligen kunna klara av det som varit svårt för dig innan?

Jag känner för övrigt flera med höga universitets och högskoleutbildngar, med mycket ansvarsfulla poster på sitt jobb, trots diagnosen så ge inte upp för inget är omöjligt!

Inte skulle du väl tveka att ta insulin vid diabetes eller hjärtmedicin vid hjärtbesvär för att leva så "normalt som möjligt?

Önskar dig lycka till!

Glad Påsk!/Citronmeliss!

Jag håller med Citronmeliss! Att göra utredningen förändrar inte dig på något sätt. Men du får verktyg så att du bättre förstår hur du ska förhålla dig till dig själv i olika situationer. Du får bättre koll på både dina svagheter OCH dina styrkor.

Min erfarenhet av utredningar (har ingen diagnos själv, men genom jobb och privatliv träffat på många) är att de medför många aha-upplevelser. Kanske särskilt om styrkor som man inte visste att man faktiskt hade, då man alltför lätt fokuserar på sina tillkortakommanden då man oroas mycket över sitt eventuella handikapp och vad det kan innebära.

Diagnosen bestämmer du själv sedan vad du ska göra med. Du kan ju lägga den i byrålådan om du känner för det. Eller använda den som underlag om du vill söka hjälp för saker och ting. Citronmeliss jämförelse med diabetes/insulin gör det väldigt tydligt tycker jag. Varför inte ge dig själv chansen att få ett så bra liv som möjligt?

#0: Alla människor har svårt för något. Jag har ingen diagnos, men det betyder inte att allt är lätt. En diagnos hjälper dig att identifiera ett område med svårigheter, precis som flera skriver ovan. Det är en styrka, inte en svaghet.

Med medicin bör du få lättare att koncentrera dig och medicin får du inte om du saknar diagnos. Jag rekommenderar absolut att du gör en utredning.

Vänliga hälsningar

Niklas

Min man genomgår just nu utredning för ADHD/Asperger . Han upplever det som en stor lättnad .

Det är en stor lättnad att få reda på varför man har vissa svårigheter. För mig blev det en enorm skillnad och alla år av undran varför jag inte klarar av vissa saker har nu fått ett svar.

Har man fått en diagnos så har man rätt att få hjälp med tex studier på högskolan, det finns en speciell samordnare för människor med funktionshinder på alla högskolor.

Hej igen och tack för alla svar här! Troligtvis kommer jag få göra en utredning om ADHD/ADD men kanske även om Borderline. Det kanske till och med är så att jag egentligen har Borderline och inte alls det andra. Min stora undran är om det finns någon/några här som diagnotiserats med ADD (eller ADHD) och även Borderline? Är denna kombination vanlig? Eller är det vanligt med att misstolka till exempel ADD med Borderline eller tvärtom? Mvh.

ofta försvinner den ena om den andra bekräftas (som jag förstått det) jag har i dagsläget diagnosen Borderline men det kan komma att ändras om/när jag får ADHD diagnos….

HannaM: Jaha okej…vet du vad de stora skillnaderna mellan ADHD och Borderline är? Den uppfattning jag har fått om Borderline är ett rätt så utåtagerande beteende men kan det vara så att man kan ha Borderline men vara ändå relativt "lugn utåt fast inombords är det kaos med tankar, känslor etc?