Har ni fått någon hjälp hemma med struktur kring sonen?

Vet inte riktigt om jag förstod ditt inlägg rätt men är du orolig att sonen ska bli retad för att han leker med pinnar och smutsar ner sig?

Har han några kompisar/vänner? Brukar ni göra någon tillsammans tex utflykter, bada osv? Har sonen något intresse?

Barnhabiliteringen hjälper oss lite med goda råd osv. Något funkar men mycket kanske funkar en tid eller inte alls, man får höra att gör så och så "så ska ni se att det ordnar sej" men det gör det inte.

Vi har själva fått arbeta fram det mesta i struktur och regler runt honom, samt rutiner så gott vi kan, han opponerar sej starkt mot det mesta av dessa.

Helger och lov är hemska, han är motvillig till det mesta man föreslår, vill helst bara lyssna på talböcker eller läsa eller leka med pinnar och vatten. Han har haft en kontaktperson 3 timmar i veckan som har fungerat bra, men nu skall denne sluta och kommunen har svårigheter att hitta en ny, jag bävar inför sommarlovet!

Han har inte mycket till kompisar heller, bara ytliga kontakter mest. Han har special intressen som varierar enhel del. Vi brukar fiska tillsammans emellanåt under sommaren och bada ibland, själv har jag fibromyalgi och har svårt att klara vissa aktiviteter ibland för värken, men försöker så gott jag kan.

Eftersom han fungerar bäst utan sina syskon när han skall ut på olika aktiviteter är det inte lätt, man måste finnas till för 4 åringen och sambon samt 12 åringen då han är hemma, jag hoppas på en ny kontaktperson snarast för honom.

Man känner sej så förtvivlad när man ser hans svårigheter, hans sårbarhet osv. Det känns bra att få skriva av sej! Men kom gärna med tips och råd osv. Just nu är vi inne i en extra jobbig period.

Mvh. Mona

Hej! 

Det skulle vara kul att få kontakt med andra föräldrar med barn som har autism och Aspbergers syndrom eller varför inte någon som har dessa handikapp själv och kan berätta. Jag har två söner, den ene med Aspbergers syndrom, han är 14 år och den andre med autism, han är 12 år. Det skulle också vara trevligt att prata med syskon till Bokstavsfolk och utbyta erfarenheter och tankar.

Jag vet verkligen vad du pratar om min 15 åring har asp och 14 autismliknade och de är ALDRIG sams. vi har gått i samtal hos bup och just i stundens skrivande har 15 åringen i en månad fått flytta till min mor och far för att han har börjat dödshota lillebror och mig. så nu går vi på bup 1-2 ggr i veckan och det verkar bli bättre för de båda behöver hjälp och jag med. äntligen börjar omgivningen förstå hur vi har det och hoppas jag slipper höra - de är syskon de måste lära sig att samsas… men de bor ju inte på samma planet ens..

15 åringen svarade när de frågade om han tyckte om mamma - ja hon lagar god mat åt mig och tvättar kläderna men tjatar..

en kompis sa till mig att jag valde lättaste utvägen nu.. för mig och sonen var det den enda riktiga utvägen och vännen fick finna sig i att inte vara välkommen mera. För genom åren så vet jag att jag är en duktig mamma men att jag behöver hjälp. vi lever så 4kantigt i vårt hem att jag beundrar min sambo som stannar kvar fast alla bråk och gråt. Han ger dom en stabilitet som bara män kan. Mina pojkar har en far men han vill ingen kontakt ha, han har asp själv. men aktiviteter för barnen har bara stressat den äldste så det har vi avsått. semester har ju varit ett sätt att umgås men det går inte så vi är hemma så att han mår bra och vill vi andra åka får han stanna hemma där han är jätte trygg och klarar sig med mina schema lappar för varje timme. och det sköter han utmärkt. Bup har lärt mig se att han behöver inte samma saker som jag tror. Om han vill till tex sommarland då får han och jag åka. inte med lillebror. allt blir ju dubbelt arbete men killarna är dubbelt så glada och bråken blir mindre. jag gör olika saker med dom. när lillkillen är hos sin avlastnings fam så ägnar jag helgen åt den äldre och han är med ut så mycket han kan men mest hemma, nästa helg är den stora borta så jag ägnar mig åt den lilla, så någon egen tid det har jag sällan,

men nu är det lugnare så man kan njuta mera ändå. de klarar sig ju ensamma någon timme om jag vill gå ut och jaga.. de har inte vaknat många gånger när jag kommit hem från skogen ens eftersom jag går så tidigt.. kram till alla här inne.. här kan man skriva av sig sina rädslor och känslor. det som känndes fel blev rätt bara man ventilerat det men likasinnade..

Hej aase-andersson!

Jag känner såväl igen mej i många saker med dina killar! vi verkar ha många saker gemensamt! Man får verkligen pussla för att få allt att flyta på något sånär och ens eget liv får i mångt och mycket stå åt sidan. Den äldste är hos en stödfamilj en helg i månaden, det är egentligen för lite. Den yngste sonen bor numera i ett gruppboende, hans autism kräver sådan struktur att det blir svårt, hsn kommer hem endel helger och lov, jag och min nuvarnade sambo har även en 4 årig dotter. Pojkarnas pappa bor på annan ort och har skaffat ny familj där, han egagerar sej inte mycket för pojkarna, men bryr sej messt om den äldste, den yngste har han förkastat kan man säga pojken är ändå så trogen pappa, och frågar efter honom. Den äldre brodern bodde hos pappan några år, vilket jag verkligen har ångrat, han har antagligen själv asp och kunde inte ta hand om pojken, jag anmälde honom till komunen och ville ha hela vårdnaden om honom, men de lyssnade inte, när pappan blev allvarligt sjuk fick pojken flytta hit, han har många ledsamma minnen sedan han bodde hos pappan, han vägrar flytta tillbaka till pappan nu vilket jag förstår! Jag får säga samma om min sambo, många män skulle för länge sedan ha flytt sin kos! känns verkligen bra att skriva av sej!

Kramar till alla otroliga bokstavsföräldrar!

Mona, om du vill komma i kontakt med andra föräldrar (inte bara här) så kan du kontakta Attention. Det är en förening för dem som har dessa diagnoser samt för de som är anhöriga till dem. Det finns många föräldrar i Attention. Vet ju ej var du bor, men om du söker på nätet på Attention-riks så får du upp träff på deras hemsida. Men kanske du redan känner till dem?

Tack för tipset, synd att det kostar 150 kr får vänta med att bli medlem på  Attention ett tag