Eventuell hjälp brukar vara behovsanpassad så det beror på vad du behöver för hjälp.

Vänliga hälsningar

Niklas

#0 Vad som händer… ja en hel del.

Dels kan du få mer praktisk hjälp, så som medicin, stöd, ngn att prata med och veta vad man skall ta upp (ex terapeut).

Det var dock inte det viktigaste för mig. Det allra viktigaste var insikten. Insikt i hur jag själv fungerar, insikt i hur andra fungerar.

Att genomgå utredningen, med alla tester och frågor, gör att man måste rannsaka sig själv kritiskt och sanningsenligt. Man får en enorm sjävinsikt.
Man får plötsligt koll på en himla massa därför att man får förklaringar på varför saker fungerar på ett visst sätt för oss och på ett annat för de "normala". Det är jätteintressant och jätteläskigt. :-) Iaf var det så för mig. Det var den viktigaste delen av utredningen.

Men annars är det som #1 skriver behovsanpassat efter varje individ. Det är svårt att säga, för det beror ju dels på vilken diagnos man får och dels på vilket stödbehov man har.

Här är något jag hittade i Kungsbacka om hur det är tänkt där

http://www.kungsbacka.se/upload/Kommun/Dokument/2004%20Lokal%20handlingsplan.pdf

Jag fick Concerta utskrivet och gjorde upp en planering i samråd med F-Kassan.

Jag har fått ny medicinering (har tidigare, under mer än 15 år, ätit både antidepressiv (SSRI-) medicin, samt medicin mot bipolär sjukdom (Lamictal)). Nu får jag Concerta, och det verkar funka bra  än så länge. Dessutom går jag i kognitiv beteendeterapi och det verkar också vara bra för mej.

För dej, och för andra, kan det ju naturligtvis röra sej om någon helt annan form av hjälp; viktigast av är trots allt att man får en utredning och en trovärdig diagnos. För mej kändes det som om alla bitar föll på plats efter att i så många år fått helt andra diagnoser och mediciner som inte hjälpt mej särskilt mycket.

Lycka till!