Samma reaktion här!

Men sen funderade jag lite, finns det inte möjlighet att få nån sorts permanent motsvarighet? Jag har förstått det som att det är just den tidsbegränsade varianten som skall bort. Se nu för all del till att begära och få tre år på dig framåt på en gång nu INNAN ändringen sker!

Men jag vet inte hur det ser ut riktigt, och skall det försvinna helt så kommer det bli en enoorm tragedi för många människor!

Har precis fått en ny, men bara ettårig period beviljad. Försäkringskassan beviljade inte två ytterligare år. Är det jag som är paranoid, eller kan det tänkas bero på de nya reglerna?

Att få en permanent sjukskrivning, eller förtidspension, det är ju inte lätt. Jag blev skickad på en s k "försäkringsmedicinsk" utredning för drygt ett år sen. Det var FK som tyckte att jag skulle utredas, och det gjorde man, i fyra dagar. Jag fick prata med en uppsjö av läkare, arbetsterapeuter, psykologer, psykiatriker med mera. Deras slutsats var iallafall att jag skulle få en "permanent" sjukskrivning. Detta har inte Försäkringskassan tagit någon som helst hänsyn till, tyvärr. Hade resultatet blivit det, att jag hade blivit friskförklarad med omedelbar verkan, då kan jag ge mej sjutton på att man hade gått på utredningens slutsatser…

Kan det vara så?

Klart att det är så, förtsäkringskassan skiter i MÄNNISKORNA de vill ha så bra statistik som möjligt!

Hej förresten!

Jag vill bara säga det att jag instämmer fullständigt i din bedömning av Försäkringskassan. Dom verkar inte förstå att dom ska hjälpa folk, inte ödelägga deras liv. Att sedan ansvariga politiker uttalar sej om att vi som är i desperat behov av stöd och hjälp från FK, att vi "fuskar med bidragen" och, underförstått, bara är lata och inte vill ut på arbetsmarknaden, det gör ju inte saken bättre.

Det är klart att jag skulle vilja jobba om jag kunde. Mitt sjukbidrag är löjligt litet, jag saknar den sociala kontakt och gemenskap man, i bästa fall, har på arbetsplatsen. Jag har trots allt jobbat större delen av mitt liv, men att, som under de senaste tio åren, pendla mellan tillfälliga jobb (jag har mest arbetat som kock), sjukskrivningar och soc, det klarar jag inte längre. Tro mej, jag har försökt…

Men det kanske är meningen att vi ska återinföra ättestupan när vi ändå håller på? Ekonomiskt sett måste väl det vara en bra lösning? Ursäkta om jag överdriver, men framtiden ser inte särskilt ljus ut för oss som inte klarar av att "vara med".

Här kommer ett inlägg av en av mina favoritdebattörer, Lotta Gröning (det kommer från Aftonbladet 14/6 och jag hoppas jag är ursäktad för att jag citerar):

"Jag lyssnade på partiledardebatten i Riksdagen i onsdags. Den var understundom riktigt rolig, men det var en sak som störde mig. Det var "dom där" som partiledarna pratade om. Dom som lever på bidrag eller dom som behöver bidrag. Nu handlade det om arbetslösa, sjukskrivna eller på annat sätt utslagna människor, men det kunde lika gärna vara djur.

"Dom där" var en utgiftspost eller ett slagträ för den politiska retoriken, eller bara ett problem. Utanförskapets människor som inspirerar partiledare att formulera slagkraftiga argument och fick statsministern att ställa frågan, vem har rätt? Vem står för arbetslinjen?

Inget parti är nog det rätta svaret. Så länge politikerna inte förstår den verkligheten som långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa människor lever i kan det heller inte formulera någon arbetslinje.

Det kräver intresse av de människor det berör. Det kräver individuella strategier med rehabilitering och omskolning och inskolning på nya arbetsplatser. Det räcker inte med svenska och engelska på komvux eller överlåta ansvaret på den enskilda individen.

Utanförskapet är politikernas fel. De är politikerna som inte haft och inte har några lösningar för människor som av olika anledningar inte längre platsar på arbetsmarknaden eller orkar med sitt eget arbete.

Dom där uppe vill inte ta ansvar! "

Lotta Gröning Aftonbladet 14/6 2008

Kommentar överflödig, förutom att jag säger tack så mycket till Lotta Gröning för att hon säger precis som det är.

#5 Skitbra skrivet!