Berätta gärna vad de sa! Jag har svårt att tro att du skall få ett sådant besked…

Jag har ADHD… nu är jag ett steg närmare.. ja vaddå. Jag klarar/orkar/vill inte plugga av tusen orsaker och ett monotont skitjobb är fullständigt uteslutet eftersom jag bryter ihop då. Så vad tusan ska jag göra nu?? Psykologen sa glatt att nått med djur kunde jag kanske göra, frågan är bar ahur. Det krävs alltid utbildning och även för små små saker som att plocka hundbajs krävs det ofta erfarenhet vilket man aldrig får eftersom det krävs erfarenhet…

kändes det ändå skönt att få det bekräftat?…att du inte inbillat dej saker?…

jag tycker det låter som du behöver ha ett stort stöd som kan hjälpa dej i dina val… hur du kan jobba dej förbi några av alla hinder du ser idag…det skulle inte förvåna mej att även fast du visste så kom det ändå som ett slag med ADHDbeskedet….är kanske helt ute o cyklar men jag tror du behöver landa lite efter beskedet….

jag önskar dej lycka till…. o jag tror på dej…..ta hand om dej!

visst skönt var det, men jag har väntat i ett och ett halvt år på utredningen, den har hela tiden varit nästa steg. Nu är nästa steg helt plötsligt det där med jobb….. och usch vilken ångest jag har.

Jag håller med #3. Du behöver förmodligen lite tid nu att smälta detta. Även om du anat att detta skulle bli svaret är det ändå en del att vänja sig vid. Ta det lugnt och smält i lugn och ro.

Angånde jobb, ja jag kan inte ge dig råd där - för jag har samma problem som du.
Har du ingen möjlighet att plugga på distans? Eller har du redan testat det?

#2 Har de bara liksom sagt att du har det och att " Du kanske kan jobba med djur" och inte erbjudit dig nåt vidare stöd? Nåt som kan hjälpa dig att komma nånstans? Överger de dig bara nu eller vad? Skönt att du fick diagnosen, och det kan ju hända att eventuell medicin hjälper dig så att du faktiskt kan börja studera. 

#5 Har det funkat med att plugga på distans för dig? För mig var det fullständigt vansinne, när jag skulle sköta allt själv blev inget gjort, när jag har åkt iväg och liksom vart tvungen att gå på föreläsningarna så lärde man ju sig lite av bara farten…

Men jag antar att alla är olika, jag hade fått för mig att det var ett adhdproblem jag hade att inte kunna sätta mig och disciplinera mig på studierna av egen kraft.

#5 plugga på distans är uteslutet. Ett av mian absolut största problem är förmågan att organisera och ha disciplin på mig själv, ska jag få något gjort överhuvudtaget måste jag mer eller mindre ha någon som står bredvid mig med pekpinne och hotar mig.

#6Ja det var väl det hon sa. Ungefär. Dock har jag ju fortfarande min samtalskontakt men jag har ingen aning om vad som händer nu. Eventuellt så blir det medicin. Så jag känner mig lite, övergiven och inser än en gång att det inte funkar att vara som mig i samhället. Alternativet i dagsläget verkar vara, plugga tills jag går in i en ny vägg och hamnar på psyket igen. Svabba golv eller ta hand om rika familjers små barn eller helt enkelt säga hejdå till den här skiten och hoppa nånstans ifrån.

#7 Ge inte upp förrän du fått medicin… det är så jag tänker, mitt sista hopp är det.

Vad är det du tidigare har testat att plugga? Och vad skulle du vilja utbilda dig till, om du inte hade nån begränsning??

#6 och 7: Plugga på distans har fungerat skapligt bra för mig - MED - medicin. Utan medicin är det omöjligt. Av samma skäl som ni själva anger. Men det kan kanske vara värt att testa då väl medicin är insatt och inprovad?

#7 Kräv medicin, acceptera inte ett "kanske". Om du nu vill ha medicin alltså. Du har rätt att få de hjälpmedel som finns för att få en drägligare tillvaro.

#7, 8: Om ni vill ha medicin kan ni säga att ni tror att ni behöver det för att kunna koncentrera er. Det är bland annat det medicinen kan hjälpa till med.

Vänliga hälsningar

Niklas

#10 hon vill att jag ska käka medicin.. jag är inte lika säker

Jeg ville prøve det, Hanna. For noen gjør det faktisk hele forskjellen - de sier at de får en indre ro. Hjelper det ikke, så kan du avtale med psykologen å seponere medisinen. - Jeg tok medisin mot ADHD, men min Tourette ble verre av det, dermed sluttet jeg med den, i samråd med legen.

Selv er jeg fullt uføretrygdet, men jobbet halv dag i mange år (hadde da halv uføretrygd). Nå synes jeg det er deilig å ikke skulle opp og gå på jobb. Kanskje halv jobb kunne være noe å tenke på for deg? - det er ikke så slitsomt som full dag.

Kan den här sidan vara till nån hjälp?!

http://www.studeramedfunktionshinder.nu/

Tack för tipset! Jag ska lägga den i länksamlingen ovan.

Vänliga hälsningar

Niklas

Hur går det Hanna? Händer det nåt mer? Har du kommit fram till om du vill testa medicin? Hoppas allt är någorlunda med dig i alla fall!

inget händer, tog en veckas "semester" och är hos en kompis och hjälper till med renovering. Försöker hålla huvet över ytan men ack så svårt det är

Det finns många bra folkhögskolor - vill Du inte bo borta på internat kanske det finns någon nära där du bor. De är vana vid elever med funktionshinder. Det finns tom kurser för att klara av att börja plugga osv…

Nu verkar inget mer hända, har en tid med min vanliga samtalskontakt på torsdag. Skulle fått en tid med henne och psykologen som gjorde utredningen tillsammans men jag har inte hört ett ljud. Känner mig mest förvirrad och ledsen nu. Inte fått någon läkartid heller, lär väl inte bli förrän efter sommaren. Blir så rädd av min samtalskontakt, hon har flera gånger frågat mig varför jag inte söker jobb och tycker inte att det är ett problem för mig att jobba på tillexempel Mc donalds i en stressig miljö. Jag är rätt övertygad om att jag inte orkar det, eller klarar det. Ett sånt jobb på heltid och två månader senare så ligger jag på psyket igen. Inget jag vill alls. Mitt självkänsla klarar inte fler misslyckade försök att jobba.

Vem är din samtalskontakt? Har hon kunskap om de här funktionshindren?

Vänliga hälsningar

Niklas

Min samtalskontakt är mentalskötare/samtalsterapeut och borde ha unskap tycker jag men det verkar inte så. Känns mest som hon tycker att jag är bortskämd som inte tar och söker alla jobb som existerar.

Då skulle jag inte ta för givet att hon vet vad det handlar om.

Vänliga hälsningar

Niklas

#21 något bra tips på hur man får en som förstår nått? Hade gärna haft kvar psykologen som gjorde utredningen men hon är specialiserad åt det hållet och har inte tid över.

Tyvärr har jag ingen erfarenhet av att hitta samtalsterapeut. Förhoppningsvis kan någon annan här hjälpa dig.

Vänliga hälsningar

Niklas

#22 Kan inte psykologen hjälpa dig till "en som har mer tid"?! Ingår inte det i hennes arbete. Kan inte hon ska hon slussa vidare………

Det är MIN erfarenhet.

#24 verkar inte som det ingår inte hennes arbete, jag har ju trots allt redan en samtalskontakt och det är ju mer än en del andra. Ska dock få träffa både psykologen och min vanliga människa samtidigt om ett par veckor, får se vad som händer då. Gissar at det inte händer så mycket förrän i höst ändå.

#25 Och alla andra nummer ;o)

Att få tag på bra/rätt samtalskontakter har jag ingen aning om hur man gör, själv befinner jag mig för tillfället inlagd på psyket efter ett ganska misslyckat (halvdant) självmordsförsök, är hemma denna helgen på permission, och det känns som att jag har pratat med 30 personer där inne utan att hitta någon som kunnat hjälpa mig vidare till något vettigt.

Poängen med detta utlägg var egentligen att här finns det massor med mentalskötare Hanna men inte betyder det att de fattar nåt för det…

Välkommen tillbaka!

Vänliga hälsningar

Niklas

Man kan ju alltid fråga om det finns någon som har utbildning på funktionshinder i allmänhet och ADHD i synnerhet. Finns det inte där du går nu på samtal, kan du ju fråga på andra ställen. Det är ju helt avgörande att en samtalskontakt har kunskap om just det funktionshinder man har! Ge inte upp, leta tills du hittar  "rätt" kontakt!

Hva du enn ender opp med (nå snakker jeg om jobb på sikt), ville jeg forhøre meg om det ikke er mulighet med HALV stilling? Jeg hadde det da jeg kom ut av psykiatriske for mange år siden. Med halv stilling (4 timer hver dag) var det mer overkommelig - både mentalt å tenke på, og å utføre. Kan du få noe slikt i boks, blir tanken på det å være i jobb kanskje ikke fullt så overveldende?

Fins det jobber der de tar inn folk til opplæring? Det skjedde for meg da jeg begynte å arbeide på Riksarkivet (det norske). To-årig, strukturert utdanning der med forelesninger og fremmøte, kombinert med arbeidet vi ble utdannet for. Det greide jeg faktisk, takket være den faste strukturen. Arbeidet halvt på Riksarkivet i 14 år før jeg fikk full uførepensjon.

Hvilke områder kunne du tenke deg å arbeide med (evt. deltid) dersom du sto relativt fritt? Kunne du i så fall få praktisk støtte og hjelp fra din samtalekontakt til å komme dit? De små trinns vei! - Å jobbe på MacDonalds med høyt tempo og tusen distraksjoner er garantert dødfødt for en person med ADHD - galskap å foreslå noe sånt! Vedkommende som foreslår det, har ikke peiling på hva ADHD'ere sliter med.

NB! Det fins vel noen ADHD-forening i Sverige - slik vi har i Norge. Der er det likemenn - folk til å snakke med - og faghjelp/ekspertise med kjennskap til mange problemstillinger i samfunnet. Meld deg inn og bruk foreningen aktivt, om du ikke allerede har gjort det! De kan komme med hjelpsomme og konstruktive forslag!

#29 Min förhoppning är att få komma ut i lugnt tempo, helst mindre än halvtid till att börja med. Klarar inte av att misslyckas med arbete en gång till, har försökt komma tillbaka tre gånger redan. Att få göra något med djur känns som det är det som jag har störst chans att klara av i nuläget. Har ju tyvär inte bara ADHDproblematiken utan också depression, ångest, självskadebeteende och personlighetsstörning. Samtalstkontakten kommer inte hjälpa mig. Inte rent praktiskt. Allt är upp till mig att ta tag i och ja, alla med ADHD vet på ett ungefär hur svårt det är att "bara" sätta igång.

Ja, det er vanskelig - helt enig i det! Men har du tatt kontakt med ADHD-foreningen (den svenske). De har vel likemenn? Da har du i hvert fall mulighet til å prate med noen som har peiling på ADHD, og få råd og støtte. - Til orientering: jeg har også personlighetsforstyrrelse, samt Tourette. Det er ikke lett å være mellom flere stoler.

#31 Nej jag har inte varit i kontakt med dom, vet någon vilka det är?? Jag har ingen koll, informationen är väl sådär från vården om sånna bitar.

# 32 Jag vet inte riktigt vilket stöd man kan få från dem men här är en länk till Attention iaf. och Hanna du borde nog testa medicin, som jag har förstått det så är det inte något man behöver trappa upp under lång tid utan du märker ganska snabbt effekt och det går ganska snabbt ur kroppen, testa, om du känner att det inteär nåt för dig behöver du ju inte använda det, vad har du att förlora?

#33 jo jag tror det kommer bli så, men först ska min läkare få komma med väldigt bra argument… står snyggt i FASS att man inte ska ge sådan typ av medicin till depreimerade så dom ska få argumentera väl för sin sak. Depressioner kan tydligen förvärras och det behövs inte här. Så kul är det inte med LPT…

#34 Nej… det är det inte, det har du så rätt i… men visst finns det olika varianter, har alla lika stora risker på det området?

#35 är inte säker, tänkte att det skulle min läkare få berätta för mig. Sen kollar jag upp det.

Det kanske går att ta medicinen tillsammans med någon som minskar risken för depressioner.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vet inte, om det går, man ska enligt fass i alla fall vara försiktig. Att äta antidepp samtidigt som Concerta kan påverka kroppens sätt att reagera på dom. Man ska inte äta Concerta om man har ångest, är spänd.

På Ritalin står det använd inte om du har ångest och man ska vara försiktig vid allvarlig depression och självskadebeteende. Antidepressiva läkemedel som innehåller t.ex. amitriptylin, imipramin eller fluoxetin ska man kan påverka som på samma sätt ovan.

Eqasym står det använd inte vid depression och ångest, försiktighet när man använder antidepp som ovan.

Samma som för eqasym verkar gälla för Medikinet.

Vad jag kan förstå så är det väl inget som rekomenderas i första hand direkt. Det skulle också kräva att jag satte in två mediciner samtidigt, eller fördröjer instättningen av centralstimulerande eftersom jag precis tagit bort min antidepressiva och är medicinfri.Ska bli spännande att se hur läkaren har tänkt sig att lösa detta och vad dom kan komma med för bra argument. Tilläggas kan att om jag ska börja nu så kommer min kontaktperson plus läkare att ha semester när jag börjar=)

imorgon ska jag träffa min samtalsmänniska och utredningspsykologen, få se vad dom säger, nästa vecka är det läkare och en "stand in samtalsmänniska"… (min har semester)