Har denne erfarenhet eller assistentutb? Det är ju oerhört viktigt tycker jag.

hon är nyutbildad behandlingspedagog och har utbildning för att jobba som personligass.

Vad bra! Tänk om alla elevassistenter hade utb! Mina barn hade inte den turen men det löste sig ändå ganska bra.

Vi hade liknande problem i början med barnens assistenter. Jag fick till slut prata med dem och tala om hur just de fungerade. Det blev ett bra samarbete oss emellan och var det något så pratade vi om det. Jag tror du ändå behöver prata med assistenten och berätta hur du bemöter och hanterar era ''duster''. Alla är olika och det finns ingen mall. Jag har två barn med ADHD och de är nästan helt olika i sina funktionshinder fast de har samma diagnos.

Vh LenaB

Assistenten ska ju rätta sig efter brukaren och inte tvärtom. Hon måste lära sig hur han fungerar och jobba därefter.. Man kan inte gå efter en mall när man har med människor att göra och definitivt inte med barn. Det är ju det som är hennes jobb… Prata med henne och tala om för henne hur det fungerar. Kanske låter jag hård men jag har en viss erfarenhet av trillskandes assistenter…

fick  bara nog efter igår. min son var fruktansvärt aggrisiv i många timmar efter att ha träffat henne .så ringde i dag och sa att vi inte längre är intresserade och nja hon tog väl det så där.(ex när hon sätter gränser lägger hon över hela ansvaret på honom och att han ska stå till svars för sitt betennde hon är trött och grinig vilket hon låter oss väl märka, hon drar upp sitt privatliv innför mina barn,min son hinner träffa henne i ett par minuter och sen kommer första katastrofen.)jag förklarde detta för henne och sa att hon saknar den pedagogiken som saknas för att hantera ett sånt här barn.hon sa till ex att ja,jag vet att jag gjrde fel ang  en sak och märkte att han blev aggrisiv och fick ett kt svårt utbrott.Ja men varför fortsätter hon på samma bana i så fall.men nej hon ville inte förstå att hon gjorde fel och om hon gjorde det så ville hon att jag skulle lära henne hantera honom rätt.jag sa då att jag har inte den möjligheten min son ska faktiskt skolas i om 3-4 v och jag kan inte låte han "falla" isär nu.och att lära om hela sitt sätt att hantera barn kan faktiskt ta lite tid.bara en sån sak att när dom gick långt före oss och skulle gå över en traffikerad väg.(min son åkte skateboard)då vänder hon sig om och talar med oss medans min son åker över vägen själv(min son har ingen koll på något runt omkring)när jag sa till henne att hon aldrig kan vända ryggen till honom vid vägar för han kan springa rakt ut var hennes kommentar .jaha! så men nu är den kontakten avslutad så nu blir jag tvungen att ta inskolningen själv men vet då i alla fall att han kommer att"må bra"under inskolningen mvh tira

Hur det än är så är det ju sonen som är den viktigaste! Allt går ju ut på att han ska må bra och då måste man kunna slå knut på sig själv ibalnd om det är det som behövs. Han kommer säkert att vinna på det i längden…

det är just så jag tänker.i dads läget är min enda prioritering att han ska vara den han är.han är jättepos,glad,älskar människor och är helt övertygad om att han kan allt.det är så lätt att dessa barn förminskas och knäcks av samhällets normer för det "normala"och av all neg.kritik.det kanske låter lite dumt men jag har jobbat jättehårt att han trots sitt "beteende" ska ha det underbara självförtroende han har till sig själv och andra,och att han tar för givet att han är minst lika mycket värd som ett "normal" fungerande barn.idag säger han med konstanterande men absolut inte med något neg att jag är bara lite annorlunda..det är allt värt för mig och så ska han ha det om jag så måste slåss mot hela världen för att han ska få rätten till ett "normalt" liv…..mvh tira

#7 Jag vill bli som du tira! Just nu har jag det asjobbigt med mig själv, men jag är rätt säker på att min dotter i framtiden kommer få någon eller några diagnoser och då vill jag kunna vara som du tira och orka ge henne det självförtroendet!

Kramar!!

8# å,tack så jätte mycket vad glad jag blev mvh tira