Prata med läkare
La upp samma inlägg på ångestsjukdomar men vill gärna dela med er också.
Varför kan jag inte prata samma språk som andra människor? Framförallt läkare, kvinnliga allra mest. Efter att i så många år blivit missförstådd, tagen för lat och ovillig (visade sig att jag har ADHD) fast jag försökt, och provat tills jag gick rakt i en depression så drar jag mig för att prata och öppna upp mig med människor som jag inte känner, framförallt människor som har någon form av "maktposition" för mig.
Idag gjorde jag ett försök, träffade min läkare igen, kan väl ha varit femte eller sjätte gången vi sågs. Det gick så fel. Hon förstod inte ett ord av vad jag sa, förstod ingenting av vad jag menade. Mina erfarenheter drog upp en sköld för att skydda mig från anklagelser. Den skölden består av ilska, bitterhet och arrogans och tystnad. Den skyddar mig från att bryta ihop men det är ju inte direkt ultimat gentemot andra människor.
Det hela ledde till att dom vill remitera mig därifrån… jag vill absolut inte därifrån. Där jag hamnar i så fall svarar dom inte i telefon, ingen går att få tag på överhuvudtaget och med lite tur kan man få komma en gång i veckan, helst mer sällan. Jag vill ha tryggheten att kunna höra av mig när det krisar och veta att jag får svar. Så varför varför kan jag inte prata så nån förstår mig??
Det enda positiva är att jag faktiskt vart så arg så jag insåg att jag fått mina känslor tillbaka, trodde inte jag var så "zombie" som jag uppenbarligen var när jag käkade mina mediciner.
![[aspie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hanna!
Det är otroligt hur väl jag känner igen mig själv i din beskrivning. Ja, varför begriper inte människor, speciellt då läkare vad man säger? Är det för att vi inte kan förklar med de rätta orden eller? Eller är det för att vi inte förstår dem eller det kanske beror på alla sakerna tillsammans?
När jag går från ett läkarbesök så känner jag mig ofta så frustrerad för att jag inte har blivit tagen på allvar, eller att jag inte lyckats få fram det jag ville ha sagt. Nu har jag träffat en läkare som verkligen försöker lyssna på mig. Jag hoppas att hon är lika bra nästa gång.
Annars har jag för det mesta träffat läkare som bara sagt att det är psykiskt och går över. Gått över ha ha ha ha, det har ju bara blivit värre och värre med åren.
Ja, suck! Vad ska vi göra Hanna?
#0: Det du tar upp är ofta svårt för oss utan bokstavsdiagnoser också. Ett tips som kan hjälpa är att ta med någon du litar på och som kan hjälpa dig att prata. Inte prata i stället för dig utan stödja dig när du pratar och bekräfta att det du säger stämmer.
Vänliga hälsningar
Niklas
#2 funkar dessvärre inte. Får ännu svårare att prata när det är fler i rummet.
Jag skickade ett mail till min samtalsmänniska i tisdagskväll, tja eller natt, strax efter att jag skrev inlägget. Jag har fortfarande inte hört av henne, skickade sms också. Visst, det kan vara mycket men dom brukar alltid höra av sig senast dagen efter…. ledsen.
Det kan vara semestrar som gör att saker tar längre tid nu på sommaren. Ha lite tålamod så löser det sig nog.
Vänliga hälsningar
Niklas
#4 Jag vet att hon är där. Vet också att det är lite mer patienter kanske.. men samtidigt många som är borta också så…
Starta ny diskussion