Jag gör skillnad… Men det är mest bara att jag är olika blyg mot olika personer. Vissa personer är lättare än andra att handskas med helt enkelt. Äldre är enklare så jag är mer framåt bland folk på typ 40 och uppåt, sen finns ju folk jag känner som också är enklare, och så folk som knappt funkar alls… Gick i samma klass i 10 år och vågade inte ens prata med vissa klasskompisar sista året, jag var för blyg - medan en del funkar finfint från första stund.
Däremot när det gäller "status" så ger jag blanka fan i det… Tilltalar kungen som jag tilltalar pappa typ - om jag törs, för kungen känner jag ju inte (och tack gode gud för det!)

#1 När jag var liten och i yngre tonåren så var jag oxå väldigt blyg, men det blev bättre med åldern. Förmodligen för att jag var tvungen att lära mig prata med med folk och se dem i ögonen när jag jobbade i affär.

Såna jobb funkade för mig också ^^ Jobbade på en minigolfbana en sommar och det sociala blev sjukt mycket lättare då. Men tyvärr föll jag tillbaka i de gamla spåren så snart jobbet var avklarat…

Hoppas att du kan få ett liknande jobb igen. Det är ibland bra terapi för sin blyghet

Det hoppas inte jag  Jobbet sög, det var helt enkelt så enormt tråkigt att sitta där i nån liten kiosk dag ut och dag in. Jag är hellre blyg än står ut med det jobbet, blygheten går ju ändå över efter ett tag - och folk som inte kan vänta på att blygheten går över är inte värda min tid ändå ^^

Det finns ju andra jobb där det inte blir så långtråkigt

Jag resonerar så här: jag respekterar inte någons titel, jag respekterar människan om han/hon förtjänar det.

Jag respekterar ödmjukhet, självinsikt, vänlighet, att hjälpa andra både människor o djur, osjälviskhet mm.

#7 Bra talat!

Du fick ord på det jag borde sagt, för så tycker jag oxå

#6: Mjae, tycker typ alla jobb bland folk är såna som jag skulle bli så sjukt uttråkad av :P
Det ultimata för mig vore att arbeta som djurskyddsinspektör. Men tyvärr sätter utbildningen stopp för det :(

Jag tror snart att varenta kotte som har AS AD(H)D m.m vill jobba med djur. det måste finnas ett säkert samband mellan diagnoserna och djur. Djuren och vi förstår varandra så bra. Bättre än "normalstörda" Kan undra om Cecar Milan har AS eller liknande???

Jag och min hund kommunicerar utan ord, vi pratar mest med ögonen och lite mindre med kroppen……………..mäktig känsla.

#11 Precis.. Jag älskar alla hundar jag haft (och andra)de har alltid förstått mig och jag dom. Den känslan är så härlig.

Glömmer aldrig  dom gångerna när jag låg ensam på mitt rum och grät. Då hör man fyra tassar gå försitigt försiktig över golvet, sen dyker ett par mörka sorgsna ögon upp och tittar på lillmatte, lägger huvudet på sned och sen en försiktig slick över ansiktet. Då försvann tårarna och gick över till glädje över hundens kärlek till mig. "Ja, hopp upp då!" sa jag, sen låg vi och gosade och busade på sängen tills sorgen glömdes bort.

Hej, aspie! 

Citat:

"När jag pratar med andra människor så ser/tänker jag aldrig på åldersskillnaden eller vilken status en person har utan pratar och beter mig lika mot alla, även mot min högsta chef och skulle förmodligen vara lika mot kungen och drottningen oxå. Gör alltså ingen skillnad mot andra människor överhuvuvdtaget förutom riktigt små barn förstås"

Exakt så fungerar jag också, jag har aldrig gjort skillnad på "folk & folk" har aldrig förstått varför?

Sedan är jag som många av er andra att jag dras till djuren även om jag arbetat med både människor och djur..

Citronmeliss! Är du säker på att du inte tillhör bokstavsfolket? Du verkar vara alldeles för lik oss för att inte göra det

Kram på dig!

Jodå jag hör allt hit, det har jag gjort länge!

Kram själv aspie!

#15 Vad har du för diagnos?

#13 - Helt enig!