För min del så får jag kärlek så det räcker från mina hundar, Vänner har jag men träffar dom bara när jag själv vill/orkar. Tycker det är lugnt och skönt hemma hos mig och saknar inte alls det sociala livet konstigt nog kanske. Min största sociala kontakt finns på internet hos NPF:are. De är de enda som bergriper vad man säger/känner och tar en på allvar.

TACK ALLA MED NPF FÖR ATT NI FINNS!

#0: Normal, skulle jag tro . Allt det där sociala umgänget, pladdrandet, kladdandet, som "de andra" håller på med - ska det vara något att stå efter?

#2 nej inte för mig i varje fall

Jag är osocial och umgås bara med min familj…………………kramar o pussar är inte så viktigt för mig.

#4 Kramar har jag aldrig haft svårt att ge eller ta emot. Kanske det har med min far som alltid tvingade mig att krama folk då vi sa hej eller hej då.

Jag undrar ibland vad jag kommer få kastat i ansiktet av min dotter ang barndomen………………….själv skulle jag gladeligen kasta min morsa i en gödselstack och skrika "skit ska skit ha" sen hade jag asflabbat mitt allra elakaste psykstörda skratt.

Jag är lite arg idag………….pms………och så har jag lämnat min man tillfälligt lr permanent……………..och det är la lika bra det.