Jag tänkte detsamma.

Jag skulle skriva ett inlägg och fråga om ngn inte kan skriva nåt intressant som man kan kommentera för själv har jag idétorka.

Det är dött på många av sajterna… Tror många avvaktar ett tag tills barnsjukdomarna med det nya iFokus har släppt sitt grepp.. :-)

Skulle jag avvakta tills barnsjukdomarna med nya iFokus har släppt sitt grepp skulle jag få abstinensbesvär, men det får man ju iof ändå när ingen skriver.. he he he.. Kul att ni #1 och #2 skriver i varje fall.

Kramen

Hejsan ni som är här ;o)

Min familj har fortfarande semester så därför har jag inte haft så mycket tid det allra senaste, men nu är det bara en vecka kvar. Jag gissar att det är lite allmän sommartorka som gör att det varit väldigt lugnt här det senaste, men snart börjar ju alla höststormar och då rullar det nog igång här igen.

#4 Jag hoppas verkligen att det kommer igång med fart snart. Höststormar.. Brrrr så ruggigt kallt det "lät"

kul att "se" dig igen Elva

Jag har lite svårt att känna mig hemma här faktiskt.. är för *frisk* - lever ju utan diagnos och insatser, men för "sjuk" för de friska.. ;-) gråzons människa - jag! Jag kommer alltid ha ett hem som ser ut som en knarkarkvart, kanske alltid ha ångest över ansvar på jobbet. Alltid ha människor som tittar en längre stund på mig då jag inser att jag sagt något ovanligt korkat.. för att jag tappat någon tanketråd eller snöat in mig i något ämne..

Men jag är ändå på universitetet, har jobb.. så ingen tycker jag har problem.. ;-) Men jag ska forska/skriva c-uppsats om Bokstavsfolk och hjälpmedel i vardagen.  Min målgrupp kommer vara främst medlemmar i attention, men om någon här inne skulle tycka det vore kul att svara på en enkät så.. säg till! Den handlar om skolmiljön och skolhjälpmedel.

Nå, det är därför jag inte varit här på ett tag, för studierna och så, inte för jag tror att någon märkt det men.. ^^

Mår för dåligt för att orka skriva, läser dock.

Jag har varit bortrest och därför mindre aktiv.

#6: Jag har inte heller någon diagnos, men jag lever med dem omkring mig och tycker därför att jag hör hemma här ändå. Jag lär mig massor av er andra.

Vänliga hälsningar

Niklas

Heeeej… Så kul det är att se er alla igen. Ni har varit saknade

#8  Jo det är sant, jag har det ju också omkring mig. Jag menar nog bara att jag inte känner mig bekväm med att skriva inlägg som har med mina bekymmer att göra; folk här har så mycket mer börda än jag att bära. Även om man nu inte kan jämföra olika problem heller!  Fast ibland känner jag mig som en egen ö..

Älskade KajsaE

Många mår dåligt, men det finns ingen skala på hur dåligt man får må, eller hur mkt man varit med om i livet. Du får skriva om precis va du känner för. Du är värdefull och älskad och vi uppskattar allt du vill förmedla. SKRIV gumman! man kan ju kalla det själv terapi om inte annat.

Många varma kramar till dig

Tack så hemskt mycket Aspie! Det var gulligt sagt - precis vad jag behövde höra i dagens läge..

Jo, jag brukar bli ganska ledsen när jag märker att folk liksom vänder sig ifrån mig i en grupp. Att det jag säger inte räknas för att jag i vanlig ordning uttryckt mig barnsligt. Kan inte folk lyssna till det jag säger- inte hur jag säger det? Så jag försöker lära mig att uttrycka mig mer aggressivt och tvinga mig att se folk rakt i ögonen när jag pratar.
När folk lärt känna mig en tid, märker jag hur de sakta ändrar beteende mot mig, då blir jag först någon att "le åt", lägga huvudet på sne åt och hjälpa mig "Kajsa nu glömde du det här" .  Jag blir lite clown - den som alltid lyckas spilla, eller klanta till det lite. SEN kan folk komma på, efter ytterligare några månader, man kan lyssna på mina förslag för ofta blir det ändå som jag trott och sagt. Men då tar ofta någon annan åt sig äran.. ;-) Nä, jag kommer fram först när jag blir smått argsint, och jag vet inte om det har att göra med att jag annars är som en ful mes som alla först räknar bort.  Eller att jag uttrycker mig oklart.

Sen har jag det problemet att de goda vänner jag HAR tar jag aldrig kontakt med! När de sen kontaktar mig, så är jag alltid tveksam till om jag
- vill prata med dem i telefon när de ringer
- vill gå på bio just den lördagen
- vill att de hälsar på just den dagen de föreslår och oftast ringer jag återbud! Ofta ger jag återbud för att det känns för stressigt att komma iväg!
Summa summarium blir ju att jag snart inte HAR några vänner! Det kan gå ett år eller tre år innan jag träffar den som jag ser som min närmaste vän.. då bor vi i samma stad..

Tack till den som orkat läsa ända hit! ^^

Kajsa!

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste ditt inlägg. Jag kanske ska säga välkommen i klubben. I stort sett allt du skrev stämmer även in på mig när det gäller arbetet och privatlivet. Kunde lika gärna själv ha skrivit det… he he..

Är du säker på att vi inte är släkt?

Kram till dig

Tja, enligt ett test här så är jag mer åt aspie hållet..fast jag har alltid kännt mig som ADDare när det handlar om att tappa i uppmärksamhet, bli uttråkad, långsamma tankar osv. 

 Jobbigaste har väl varit de känsligare unga år, då man verkligen ville passa in. Jag var så konflikträdd också och gjorde precis allt som folk ville. Ville någon att jag skulle diska med grön tanborste hade jag nog hållt med om att det är det bästa sättet att diska..

Men nu..  jag börjar ge upp nu - jag resignerar och gör allt på mitt eget sätt.. är någon däremot.. *rycker på axlarna* Känner någon för att bli arg *rycker på axlarna* ;-) Jag orkar inte bry mig - det är så avslappnande!
Jag är ändå väldigt social.. det är så svårt att förklara! Jag pladdrar på och skojar o stojar, bjuder på mig själv. Lyssnar på andra pliktroget, är medkännande på ett plikttroget vis.. om inte personen berättar något som gör mig nyfiken eller intresserad.  hm ja. Bäst jag slutar nu jag håller på hela natten annars. Tack Aspie för din uppmärksamhet och medmänsklighet!

s

 och jag glömde kramen! *kram tillbaks menar jag*

Håller med dig Kajsa, att det är svårt att förklara hur man är/känner, det hör väl ihop med AS och AD(H)D.

Minns inte om du berättat, men väntar du på att få en neuropsykatrisk utredning? Tycker du inte det skulle vara skönt att få veta? Jag tycker det i varje fall..

Kramiz

Min bror är ju under utredning och hittils diagnosticerats ADD, och det är ju ärftligt.. så när det gäller min självkänsla så är jag säker på att jag har vissa av hans problem. Det ger mig en självförståelse och tolerans för mig själv. Jag dömer inte mig själv längre.

Jag är osäker om en utredning.. jag kan fråga min brors kontakt på psykiatrin när vi träffas på måndag. Jag har fått hem ett test iaf, kan ju lämna det åt honom då. Men jag tror myndigheterna anser att jag är för "frisk", jag klarar ju arbete o studier.  Jag är inte till last för någon. Mina problem syns inte och märks inte eftersom jag "trollar bort" dem så de inte ska märkas.  Är jag ängslig eller känner mig osäker så viar jag upp ett själsäkert yttre, behåller rädslan för en utflykt för mig sälv. Talar om för ev medresenärer vad de ska hålla reda på åt mig och skyller på t ex trötthet, huvudvärk el nåt. ;-)

Jag tror vi kvinns  i allmänhet betraktas som "duktiga" så även vi kvinns med såna här funktionshinder. Vi märks inte! Tänk när jag ska sitta där med brorsan och hans samtalskontakt och föra brorsan talan (jag är som en morsa för honom  ) ska jag sen säga att jo hörrdu, kan jag också få en utredning??  Jaha, säger dom, vad är dina problem??

Därför är jag osäker OM de går med på en utredning, MEN jag kan ju alltid fråga. 
Jag - en gråzonsmänniska.

Jag tror du skulle må bättre om du fick göra en utredning. Då skulle du ju åtminstone kanske få medicin som får dig att må bättre. Och det kanske inte alls är så att du är en gråzonsmänniska. Du kanske t.o.m har rätt till hjälp enligt LSS.

Åtminstone ser jag fram emot en utredning, vare sig jag har ngt NPF eller är en gråzonare

Ja du har kanske rätt. Ibland känns det lite tråkigt när jag tänker vad jag kunde ha haft för yrke om jag varit helt bra. Om jag inte tappat mina tanketrådar hela tiden. Kanske jag hade skrivit VG istället för G, jag hade kanske kunnat välja utbildning med t ex matematik i.  Sjukgymnast, arbetsterapeut, dietist - för alla yrken krävs kunskaper i matematik och naturkunskap.  Jag har inte tänkt på det förut i mitt liv, men nu när jag är medveten så har jag märkt att när jag ska skriva en sammanfattning av en text och analysera den, så kommer jag inte ihåg vad jag läst. Jag måste gå tillbaka till ett stycke kanske 5 gånger, och konstruera meningen på nytt lika många gånger. Sånt tar tid och kraft. Istället för att läsa ett stycke, och sen skriva en kort sammanfattning med all fakta intakt i skallen!  Vad var ordet, vad var siffran, vad stod det nu. Jag kan förstå med en gång och genast koppla ihop en text med en association och formulera meningen i huvudet - nästa sekund är allt borta och jag får försöka fånga brottstycken och producera orden en gång till.  Detta inträffa ju även i diskussioner med andra människor, då  blir jag så frustrerad att framstå som mer korkad än jag är!
Jag tycker att jag förstår och kopplar snabbare än många andra ibland, men får alltid stå tillbaka p ga att jag tappar bort mig..  en gång jobbade jag två timmar med en text av en studiekamrat som jag skulle ge kritik - opponera. De andra hade bara ögnat igenom sina. Vem framstod som den som inte förberett sig? Det var som jag såg texten första gången! Jag som arbetat så med den! Sånt är förnedrande!

Om medicin skulle hjälpa? Ja det vore trevligt!

 ;-) förlåt att jag skriver så mycket  å långt! Du får väl läsa det du orkar ..
Tack för dina tankar!

Ingen fara vännen, när man är uppjagad blir det ofta långa inlägg och ändå får man inte med allt man vill, he he.

Försök du att få en utredning, du har ju inget att förlora på det, snarare tvärtom tror jag.

Kramizar..

 japp ok! Jag rapporterar då hur det går - följetongen fortsätter i nästa avsnitt av..  "the Greyzone island"

ett litet ordspråk på vägen från Nalle Puh:
Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan hellre korta lätta ord som "vill du ha lite mat?".   

ha ha ha ha…. det var ett jättebra ordspråk tycker jag Själv ska jag nu hem och äta nybakat blåbärskaka hemma hos en vän

Kramiz

Interessante og velformulerte tanker, Kajsa! Kjenner meg igjen i mye. - Har ikke vært inne på siden på en stund pga av sommer-sløvhet. Ser fram mot høsten, synes det er en lettere tid. Sommeren er for krevende!