hej,, på vilken kanal?

//Linda

Kan man få veta mer om dokumentären nånstans?

Jag besvarar min egen fråga…

http://vasteras.expressen.se/nyheter/1.998904/fosshaug-blir-film-utreds-for-adhd

Det kan bli intressant! Det verkar gå i SVT. Jaghittade ett annat program, om manodepressivitet, som också går i september. Det är gjort av Stephen Fry, som lider av sjukdomen.

Mitt liv som manodepressiv

Vänliga hälsningar

Niklas

På vilken kanal ska den gå?

Jag har inte hittat något om det.

Vänliga hälsningar

Niklas

Den ska sändas i SVT och det förmodar jag är SVT 1 då… :)

#4: Då måste jag få smyga in här och rekommendera den för den dokumentären är görbra! Iaf första delen :P Såg den förut när SVT visade den men missade tyvärr del 2, får kolla på den när den visas igen nu då :)

Ska bli spännande att se bägge dokumentärerna då jag har båda diagnoserna

#8 Skumt. För den dokumentären jag menar ska aldrig ha visats tidigare…

#10: Vi syftar på olika dokumentärer ;) Jag skrev ang inlägg #4 om dokumentären om manodepressivitet.

Gulzebra!

Otroligt söt litet djur du ha som Avatar. Det är väl ingen vanlig råtta eller mus eller? Vad är det för gosig liten sak?

Det är en helt vanlig mus :) Kola, eller Vattnadals Kola som hon heter egentligen

Jätte sööööt, vill bara gosa med henne

Det vill jag med, men det vill inte hon x'D

…………..

kram

http://www.tv.nu/p/08090421002200svt1

info.. :-)

ska ses såklart….

//Linda

Nu har jag sett reprisen av programmet:
"Mitt huvud är en torktumlare",
som sändes i SVT1 igår (Fredag).
Det sänds även igen i repris Onsdag den 10/9…

**Det går även att kika på via SVT's hemsida.
*[*_Direktlänk till videoklippet >>

_](http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1237614)**Ett väldigt bra program som gav mig väldigt mycket att fundera o reflektera över… Både o mina, o min sons vägnar… Jag kände igen mig i så mycket!!!

Framförallt då Emmys mamma sa att hon kände det som att "jag o emmy är instängda i samma bubbla på nåt sätt, o står utanför samhället" (typ, inte helt ordagrant)…
:-)

Precis så där känner jag vad det gäller mig o min son!!!

O mycket mycket mer kände jag igen mig i oxå!!

Kände också igen mig i mycket! Och en sak till som jag reflekterade över, varför är det så dålig uppföljning? Iaf i mitt fall.

Jaa, jag har inte fått nån uppföljning. Inte ens fått diagnosen klargjord för mig själv. Fick diagnosen "DAMP" då jag var 13 år. Eller snarare så fick min mamma reda på att jag hade DAMP då, efter att jag utretts på barnpsyk i Boden i 6 månaders tid. Heltid.

Tror ni att min mamma behagade tala om detta för mig? Nej, av en slump så fick jag reda på det av min moster då jag var 23 år gammal… Hon trodde att min mamma hade berättat detta för mig, så hon blev helt chockad då jag inget visste…

O inte en enda gång sen jag var 13 år har någon försökt följa upp mig!

:-(

Inte undra på att mitt liv varit komplicerat?

Nån som är i liknande situation?

Jag vet att jag var på PBU (som det hette då) när jag var runt 6-7 år för mamma tyckte att jag var så stökig och hyperaktiv. Hon blev erbjuden medicin till mig, som hon sa nej till. Man kan undra hur livet hade sett ut om hon hade tagit emot medicinen.

Jag kan också ibland undra om livet inte hade varit annorlunda med en annan mamma, en som hade brytt sig och fortfarande bryr sig. Men nej, hon är totalt känslokall och det gör ju inte saken bättre. Visserligen är jag vuxen nu och inte beroende av henne, men ändå…

När min utredning var klar, fick jag tips att läsa nån bok om "kriminalitet och droger" eller nåt sånt och det vet jag inte om det är till så mycket hjälp i min vardag nu för tiden.

Visst var jag stökig och provade på ett och annat i tidig tonår, men nu behöver jag väl inte läsa sånt, tycker jag.

Nån annan uppföljning har jag inte fått.

Ja, PBU är helt korrekt. Det hette det 1992 då jag utreddes med. Allt började ju på PBU…

Jag fick veta av min moster o har fått det bekräftat av läkare då jag sökte akut för depression en gång (o hamnade hos samma läkare som varit med o utrett mig o gett diagnos) att min mamma fått kravet att jag vidare skulle följas upp neurologiskt efter avslutad utredning… Detta skulle på nåt sätt ordnas privat, inte via remiss…

Tror ni det skedde? Nånsin?

Och varför talade inte din mamma om det här för dig?!

Du kanske har en liknande mamma som jag har?

Din mamma verkar ju helt knäpp, om du ursäktar att jag säger det

Ja, det undrar jag med. Har konfronterat henne med detta.
O då svarade hon att "jag har berättat det här för dig, men
du höll för öronen o ville inte lyssna på mig, så som du alltid
gjorde då du inte ville höra på"… typ…
:-(

Ja, dom är troligen lik varandra?

Ja och det förstör ännu mer. För även om skolan inte är bra på att hantera adhd-barn, så kan man ju ändå klara sig hyfsat om man har familjen bakom sig. Men men…

Ja, som sagt. I mitt fall är det väldigt likt situationen som Rickard Larbi satt i… (han som tränade på gymmet i Angered) Att han inte hade någon då han var liten, o att hans son nu gick igenom samma sak, men att skillnaden var att sonen hade honom "bakom sig"… Som kan stötta!! Som VET vad han går igenom…

Samma sak med min son idag…
O tack vare det får han idag hjälp!
Han har inte fyllt 3 år ännu o har redan fått en egen resurs på förskolan, samt att han står i kö för utredning som borde komma igång vid årsskiftet, samt att han har fått utökad tid på förskolan, osv osv osv…

Allt detta för att JAG har kämpat för honom!!!

Superbra! Då får iaf din son förmodligen den hjälp han behöver.

Tyvärr visste jag inte alls att jag hade ADHD när mina barn växte upp, hade knappt hört talas om det.

Så jag kunde inte hjälpa dom. Dottern märks det inte på, då man tror att alla är hyperaktiva, men det är inte hon.

Sonen märkte jag ganska snabbt att det var nånting med, han var mera högt än lågt, trots att han är op. för medfött hjärtfel. Efter op. undrade några om han hade fått ett turbohjärta

Och skolan ska vi inte prata om vad jobbigt det var, för hans del! Det var elevvårdskonferens hela tiden kändes det som. Men som sagt, då pratade man inte om ADHD, däremot damp, men man visste så lite då. (Han är född 1987).

Han är inte utredd, men en läkare på gymnasiet som pratade med honom i ca 2 tim. trodde absolut att han hade det. Nu vill han inte göra nån utredning, men han kanske ändrar sig.