Skolan KAN INTE neka till att ge assistent till ett barn med dokumenterat handikapp. Skolans skyldighet är att hjälpa dessa barnen med dom hjälpmedel och den hjälp dom behöver för att kunna få en så normal skolgång som möjligt.

Detta med just skolan vet jag därför att vi precis håller på att bråka med dotterns klassföreståndare om hjälp till henne.

Rättighet som förälder är att trycka på så att barnen får den hjälp dom ska ha. Tyvärr är det många föräldrar som inte orkar kämpa och då får inte barnen hjälp tyvärr.

Skolan kan visst neka, de kan skylla på ekonomin…

Min dotter har varit diagnosticerad sen hon gick på lågstadiet. Rektorn har lovat gång på gång att vi skall få assistent, men det har vi inte fått. En termin, precis då hon fick diagnosen, hade vi en dam som skulle vara ett "hjälpjag" - men hon hade även andra sysslor och det blev inte mkt med det. Hon kunde dessutom inte ett skvatt om Aspergers.

I alla år efter det har det hetat att de antingen lagt alla pengar på de barn som har Dyslexi eller att de söker efter en lämplig. Det måste vara väldigt svårt tydligen, för nu går hon i  9:an och vi har inte sett skymten av assistent. Nu är det dessutom försent.

Min mellandotter har däremot haft assistenttimmar, men plötsligt ansåg de att det inte behövdes och plockade bort dem. Urdumt tycker jag, för erfarenheten säger mig att problemen inte på långa vägar är borta, utan bara stabila fn. Hon skulle verkligen behöva det snart igen.

"Skolans skyldighet är att hjälpa dessa barnen med dom hjälpmedel och den hjälp dom behöver för att kunna få en så normal skolgång som möjligt."

Just i detta ligger kruxet. Normal skolgång, det kan de bedöma att barnet får. Om de inte bedömer att hon ligger utanför normen av vad de skall klara och inte stör unervisningen, så kan de hävda att hennes skolgång är väldigt normal. Att hon mår psykiskt dåligt behöver inte vara ett probnlem (i deras ögon) så länge hon inte stör andra.

Som förälder till dessa barn måste man ha vassa armbågar, vass tunga och ett jäkla humör. Annars får man ingen hjälp. Men det är banne mig inte lätt. Som om det inte räckte med det man tampas med på hemmaplanen!

Enligt BUP här nere så finns det pengar till dessa handikapp i skolan och dom får inte lov att neka hjälpen.

Visst att dom kan slänga ur sig att pengarna inte räcker till osv osv men pengarna finns.

Här på åland gick det till så här förra hösten . Jag har varit personlig assistent till en utrikes barn med sociala svårigheter på dagis . Barnets grupp bestod av 8 elever var av 4 kom utrikes ifrån (estland , lettland och 2 från sverige). Rektorn på skolan kom för att träffa dessa blivande skolbarn , han såg ju snabbt att här kommer att behövas en assistent till klassen, han tog upp det  skolnämnden som ansökte om medel till en assistent och blev beviljade det. (Nu kommer kruxet) Lärarinnan som skulle få denna klass VÄGRADE ta emot en assistent trots att allt var beviljat och klart att söka en . hon ansåg sig klara det sälv det var ju bara 8 stycken barn.. Ok jag håller med där lite hon är duktig och HON klarar det men hon har inte alla lektioner med dessa barn utan det finns flera lärare som har dom som INTE är så att dom klarar av att hantera denna grupp… Rektorn säger som så om det att jag går inte emot min frus vilja för dom var nämligen gifta rektorn och lärarinnan..Jag tycker att det är helt idiotiskt att avstå en resurs på det viset när det behövdes.Hoppas att dom lärde sig en läxa. Alla barn har rätt att få rätt hjälp så tidigt som möjligt i livet. jag blir irriterad på hur samhället kan göra med medmänniskors rätt

#4: Hur gick det?

Vänliga hälsningar

Niklas

#0 Det är ju egentligen ett tuhövdat problem, dels är det de elever som behöver extra hjälp i vissa ämnen. Dels så finns det elever som behöver mer stimulans i andra ämnen.

Med skolans gigantiska problem att ens pressa igenom "normaleleverna" med minimala kunskaper så tror jag att det som hjälper bäst är föräldrarna.

#6. Det finns elever som behöver assistans för att fungera i skolan, inte bara med skolämnena utan med allting.

Föräldrarna har ju ofta arbete att sköta. Kan de få ekonomisk kompensation för att vara med sitt barn i skolan i stället för att arbeta?

#6 Ja, tyvärr är det så att det ofta bara är föräldrarna som kan hjälpa - för det finns inte alltid någon annan som bryr sig.

Min äldsta dotter har aldrig fått hjälp som sagt. De lovade efter alla samtal vi var på, med lärare, skolpsykolog och rektor, att de skulle göra hennes skoldagar drägliga och ge henne möjlighet att undervisas ordentligt. Men det har vi fått slåss för. Ibland har jag fått hota för at tfå dem att lyssna. När de väl lovade att allt skulle bli bra så råkade jag gå förbi skolgården med hunden. Jag observerade min dotter sittande ensam på en bänk. Där satt hon VARJE dag i flera veckor ensam och tittade på de andra barnen. Men hon störde ju ingen, så alla var nöjda. Utom hon och jag.

Vid flera tillfällen glömdes hon bort av lärarna. Hon jobbar så snabbt undan sitt skolarbete och blir (blev) alltid klar före alla andra. Istället för att ge henne nya uppgifter (fick inte ge henne svårare böcker för rektorn) så skickade de in henne i ett litet rum intill klassrummet. Där satt hon i timmar. Två gånger glömde de bort att ta med henne till matsalen för att äta lunch.

Detta är bara utvalda bitar som exempel.

Så jag undrar, vad skall jag som förälder göra menar du? Vara med i skolan hela tiden och bevaka hennes intressen och hennes rättigheter att iaf få lunch i skolan och inte sitta ensam i ett litet rum? Det är inte meningen att vi skall behöva vara med för att våra barn skall få undervisning. Det är skolans ansvar och skyldighet att se till att eleverna får det de skall ha.

Det svar man ofta får höra av folk är att man då bör sätta dem i specialskolor/klasser. Aldrig i livet. Dessa handikappade barn behöver umgås med "normala" barn för att lära sig hur man beter sig och hur man skall göra för att fungera som om man vore "normal" själv. Man lär sig detta bäst av att umgås med de normala i normala situationer. Det krävs inte jättemkt av skolan för att ge dessa barn den chansen. De måste "bara" vilja.

#8 Det är mycket ledsamt att höra :(.
Jag tror att skolan , sedan länge iofs. har tappat greppet om lärandet. Massor av de normala barnen som skulle kunna få godkänt i betyg får det inte.
Några vänner som är lärare på mellan/högstadiet skyller detta på oengagerade föräldrar som inte bryr sig om sina barn.

Detta ställer då till det för barn som har särskilda behov eftersom all energi går åt att försöka rätta in de "normala". Resurser stjäls därmed indirekt av föräldrar till normala barn.
Det stora problemet tror jag personligen ligger i hur man ser på skolan som ett planekonomiskt instrument, man har under all tid velat ha ut industriarbetare. Alla som inte passar schablonen får betala för detta.
Jag själv var urless på skolan i hela högstadiet eftersom, jag brann för naturvetenskap, men fick bara svaret:
- Du får lära dig mer på gymnasiet.

Så under hela 8an och 9an gick jag utan att läsa någon matematik, fysik, biologi eller kemi. För att högstadiet inte hade några befogenheter att lära ut dessa ämnen på gymnasienivå.. så jag fick sitta i bänken och stirra fram i tavlan, labbresultaten var kända innan ens läraren hade gått igenom stegen. En otroligt frustrerande tid som inte vart så mycket bättre i gymnasiet.

#9 Så är det fortfarande tyvärr (beklagar att du fick ha en sådan skoltid själv). Nathalie ligger före de flesta i sin årskurs på hela skolan i ex matte, men fick inte svårare eller andra böcker. För dels har de bara avtal med vissa företag som då bara har vissa böcker, och då dessa är gjorda är resurserna slut tydligen. Man får inte ta in böcker från andra förlag än dem man har avtal med.  Sure, så långt kan jag förstå - men hon har inte heller kunnat få böcker från årskursen över. Dels för att "då har hon ju inget att göra nästa år" och dels för att hon då avviker från skolplanen! Bah! Sabla regler som det inte finns utrymme alls i för olika individers behov.

Men, nu skulle hon tydligen få andra uppgifter/böcker. Så dags nu, i 9:an.

Jag tycker skolan generellt är riktigt tragisk. Hade jag haft råd hade jag kunnat välja skola själv på ett annat sätt, men sådan är inte vår verklighet tyvärr.

#Niklas, minns du vad det var för ngt som gjorde att hon nu kunde få andra uppgifter/böcker?

Nej, jag minns inte ens att hon kunde det … Däremot har Emmy fått en extrabok. Hon var så stolt över att hon var först i klassen med att få den.

Vänliga hälsningar

Niklas

#11 Det var ngt med att hennes mentor skulle "tänja" på reglerna och ta andra än just dem som gymnasiet i Täby skulle ha. Då kunde ingen säga att hon redan gjort dem i högtadiet. Typ.

Hmm, knäpp anledning i alla fall.

Vänliga hälsningar

Niklas

#5 jo dom börjar inse att det skulle ha varit assistent så i dag när denna grupp började i tvåan så finns det assistent vissa timmar. Men just för pojken jag var assistent för så rekomenderade även bup att han behövde assistent hela första året men det brydde sig inte läraren eller skolledningen sig om..suck Socialnämden la ner mycket tid och pengar på denna pojke sen haverrerar skolnämndeb allt det är sammarbete inom nämnderna det

#8 "Det svar man ofta får höra av folk är att man då bör sätta dem i specialskolor/klasser. Aldrig i livet. Dessa handikappade barn behöver umgås med "normala" barn för att lära sig hur man beter sig och hur man skall göra för att fungera som om man vore "normal" själv. Man lär sig detta bäst av att umgås med de normala i normala situationer. Det krävs inte jättemkt av skolan för att ge dessa barn den chansen. De måste "bara" vilja."

Min son går nu på en sk heldagsskolan (9an). Jag tänkte också länge det är viktigt att han är i en vanlig klass med sina kompisar och kan känna sig normalt. Men det funkade inte. Nu får han mycket hjälp och träffar ändå sina kompisar på rasten, matsalen och på fritid. Och hans kompisar tar det förvånansvärt bra att han gå på "kneppisskolan".

#15 Det är säkert olika för olika barn, och också beroende på hur det är i resdpektive kommun. Skönt att ni hittade en bra lösning!

Det måste även vara olika i olika skolor. Själv jobbar jag i en skola där vår fritidspersonal fungerar som assistenter på förmiddagarna där det behövs. En del elever får personlig och andra "delar".

Vi har även en kille som går i 8:an och läser gymnasiematte. Det började han med redan i slutet av 6:an.

#17 Allt handlar nog om lärarnas o ffa ledningens inställning.

Jag vet precis hur det där är, har en son som nu är 15 år o pår en svenska har vi haft ett helvete i skolan från årkurs 0-5. han har iofs haft en personlig assistent som var sökt för enbart honom, sen kom det fram att det fanns ju mer barn med samma svårigheter som behövde assistent- då gjorde skolan det lätt för sig genom att dela upp tiden på denna assistent.

Hur som heslt så har jag så många berättelser/händelser om hans skolgång under dessa åren så jag ahde kunnat skriva en bok..

När han kom upp i årskurs 6 så hamnade han på en skola som har en klass för endast dessa barnen o där funkar det mkt mkt bättre. O som "de" (alla utbildade smartingar) sa,: han skulle ha varit på denna skolan från början. (ja vad tror ni jag har kämpat för!!)

Hur som heslt ger jag mig aldrig när jag vet att jag ahr rätt till vissa saker så här kommer en länk:

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9456/HTML.htm

På dessa grunder har jag söt mkt hjälp, men itne utan motstånd. För även om det finns en lag som gäller HELA Sverige verkar det som vissa kommuner gör sina egna regler efter denna lagen. (Går att jämföras med Sveriges lag om tex mord - fängelse X antal år men bor du i tex Skånes län får du fotboja)

Sökte-fick avslag, gav mig inte o det skickades vidare till Länsstyrelsen, som jag mig rätt  Men sen skickade LSS in en överklagan till kammarrätten o det tog ca 6 månader innan svaret kom o där fick det inte ens prövning. Så de på LSS fick snart lägga sig o ge mig det jag behövde.

Så jag säger till alla som inte har sett denna lag - sök!!!!

Det är en rätt för våra barn o den skall de inte neka oss!!!

LSS gäller för

1. personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
2. personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
3. personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.