Jag vill verkligen inte gå ner mig igen, men nu har jag precis lyckats skälla ut min läkare så den vägen lär jag inte få nån mer hjälp och min utredning vet jag inte alls vad som kommer hända, och jag har kontaktat patientnämnden, men de kommer ju knappast kunna göra nåt. Fan vad jag är trött och ledsen, vet inte vad jag skall ta mig till eller vart jag skall vända mig.

Vill verkligen inte bli utredd här, på grund av hur jag blivit behandlad under väntetiden och på grund av information jag fått (från någon som tidigare blivit utredd av samma team), men jag vet inte vart jag skall ta vägen, och på grund av mitt gräl med läkaren har jag ju ändå ingen som kan skriva ut medicin åt mig om jag nu får en diagnos. Jag vill verkligen sätta dit dem, orsaka dem nån typ av anmärkning men det lär ju aldrig ske.

Förlåt att jag vräker ur mig allt här, men jag bara sitter och gråter och vet inte vad jag skall göra. Känner mig så maktlös och ledsen, jag villbara fly bort från allt, men jag har ingenstans att ta vägen.

Har du inget personligt ombud Elva? Det låter som om du skulle ha behov av det. En som orkar och kan tala för dig.

Det är inte ett personligt ombud jag behöver, utan ett hagelgevär!

Ojsan, jag skrev inte det där…

Ooooops! Du är verkligen arg och bitter nu Elva

Ja det är jag verkligen, vet inte riktigt vart jag skall vända mig. Det värsta är att jag har så kass självkänsla så fastän jag vet att jag har blivit illa behandlad så känner jag ändå massa skuldkänslor efter att min läkare "läxade" upp mig.

Jag känner nästan för att ta livet av mig bara för att det skall bli en rejäl utredning kring hur de hanterat mig, fast jag vet ju att journalerna inte är korrekta, och läkarjournalerna är ju det som allt bedöms kring, så som pattient har man ju inget att säga till om, står det nåt i journalerna ÄR det så oavsett om det är sant eller inte.

Jävla vårdhelvete.

Jag förstår tror jag, Elva. De i vården lyssnar inte på mina åsikter eller misstankar. Det är mkt frustrerande och kränkande

Jag vågar ju inte säga ifrån som du gör heller. Tror jag vänder ilksan inåt i stället och det gör ju inte saken bättre tyvärr

Hade tur att de tog mig på allvar igår i varje fall och tur hopppas jag, att jag kom dit tidigt och fick Kåvepenin.

Jag fick diagnosen "rosfeber". Känner någon här till det?

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Rosfeber

Här har du ett skräckexempel

http://www.vgregion.se/upload/SU/omrade_oss/hud/Infekterade%20s%C3%A5r%202007.pdf

Jag tror det är meningen.. är i alla fall min upplevelse av det hela. Jag har kännt mig taskigt bemött konstant. Vill byta läkare men det vill inte vården.

Fick dock träffa en ny människa igår. Han var bättre. Han förstod hur han skulle hantera mig så jag inte sluter ihop totalt. Jag kan dela med mig av honom=P

Oja, visst har man blivit illa behandlad av läkare! Fast det gäller iofs min värk där dom inte tagit mig på allvar, då det inte har synts nånting…

En läkare sa, när jag hade röntgat nacken, då var jag 30-32 (kommer inte ihåg alla turer) att "jaja, du har en liten förslitning mellan 4-5 kotorna, men det är vanligt i din ålder, lär dig slappna av"! Eller nåt liknande, med otrevlig ton.

En annan läkare kunde inte förstå varför vi patienter alltid vill ha diagnos på allt! Nä, varför ska vi veta VAD det är som är fel?

Och annat, men det är svårt att förklara i text, för det är deras tonfall som stör en mest. Det är ungefär som att "jaja, spring inte här och stör med dina problem". Men det gäller ju absolut inte alla läkare! Många är bra.

Arghhhhh! Å så jobbigt. Känner igen detta väl

Ja, jävla skitläkare, som beter sig så! Är dom trötta på jobbet så borde dom byta! Är det nån som tror att det är roligt att ha värk dag som natt, år efter år?! (haft sen 24-25 år) Förbannat!

Eller andra problem förstås! Man springer ju inte till läkare för att det är kul!?

VA! Springer inte du till läkaren för att det är kul

*Kramar om dig*

Hehehe… Vissa läkare verkar ju tro det jue!

*kramar tillbaka*

Hanna!

Så glad jag blir av att du träffat en sjysst läkare

#13 inte läkare tyvär, "bara" mentalskötare, samtalsmänniska

#14 Bättre än inget i varje fall