Det är väl olika från person till person.. jag behöver ett varierande men ändå ganska rutinmässigt jobb, till en början under ganska stark handledning. Jag behöver få röra mig, det måste vara stimulerande. Uppfyller det inte dom kraven klarar jag inte av det i längden.

Jag har samma problem…

Jag tror att det är oerhört personligt vad som passar. En sån sak som intresse kan göra stor skillnad. Utgå ifrån vad du tycker om att göra.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag har ADHD och jag pluggar samt jobbar. Jag pluggar på semidistans och vi har mycket inlämningsuppgifter som ska lämnas in lite då och då i samband med vad vi har gått igenom på lektionerna (som sker 1 ggr/vecka).

Jag har då redan lämnat in hela kursen inom Folkhälsa och läraren tyckte att " snälla du du får ta det lite lugnare vi ska läsa fram till jul" hrm jo jag vet ju men jag klarar inte av att ha en massa ouppklarade uppgifter som ligger där och gror, jag blir stressad av det och tycker det är lika bra att göra klart alla med en gång så är jag liksom av med dom

Inom psykologin så får vi uppgifterna efter varje lektion och det passar mig utmärkt för då har jag inte en massa som ligger.

Inom jobb fungerar jag jättebra, nu har jag jobb inom hemvården så jag är på språng hela tiden så att säga.

Dock har jag svårt för nrä det blir långa pauser på jobb där inget händer då håller jag på att bli galen (kan ju inte städa lokalen varje gång i heller).

Jag hade aldrig klarat av att sitta vid ett skrivbord hela dagen utan jag behöver jobba med kroppen och det fungerar perfekt inom vården för då är jag igång hela tiden.

Tror också det är väldigt olika beroende på hur man är som person, man får känna sig fram och se vad som kan passa just dig.

När jag var 17 jobbade jag på Mc Donalds. Jag ÄLSKADE det!

Först jobbade jag på en mindre restaurang, men bytte sen in till stan - för det var tempot jag behövde. Det hände massor hela tiden och inga monotona arbetsuppgifter - men ändå strikta rutiner/regler för allt. Jag trivdes som fisken i vattnet. 
Sådana jobb tror jag passar dem som är lika hyperaktiva mentalt som jag är.

Allt medan jag blivit äldre har jag fått mer och mer svårt att vara bland folk jag inte känner, jag känner mig ruskigt otrygg. Så nu är sådana jobb ingen möjlighet längre. Tyvärr.
Men om jag skulle kunna jobba ute igen, skulle jag inte ha det minsta emot skitjobben på Mc Donalds. :-)

Det måste hända saker hela tiden. Jag kan mkt väl sitta vid datorn hela dygn i sträck om jag fick, för vid datorn kan jag verkligen sysselsätta mig så mkt jag vill och jag kan snabbt byta, när jag ledsnat. För det gör jag, snabbt.
Få saker i mitt liv har varit bestående, jag skiftar tycke och smak och intressen (alla utom ett) hela tiden.
Plugga fixar jag inte, det är för mkt dödtid. Och är inte allt man läser intressant, då kan jag inte förmå mig att öppna en bok.
Är jag motiverad kan jag klara/göra vad som helst däremot.

#5 roligt hur olika vi är ändå. Jag klarar inte stress. Eller jo korta stunder, väldigt korta stunder. Sen vet jag inte om det beror på det faktum att jag inte mått bra sedan hmm jag var 1 någonting och varit konstant dödstrött också. Får se vad som händer den dagen psyket är lite bättre, kanske blir jag som du=)

Jag har haft måånga olika jobb. Men alltid varit den som sagt upp mig…. :)

Idag inser jag att jag behöver ett jobb där micropauser, variation, intresset (från mig)… är ett måste. Gärna cykelavstånd eftersom jag är en usel bilförare vissa dagar. Gärna en egen plats att arbeta vid…

Jag har pluggat på Högskolan och det gick. Men idag fattar jag faktiskt inte hur. *S* Mina tidigare skolerfarenheter är endast dåliga. Jag var aldrig där. Och idag är jag lärare…..

En till sak; Arbetsförmedlingen kan en del om lämpliga yrken. IAF min kontakt där….Fast jag har förstått att jag är lyckligt lottad ang det.