Det här med läkare...
När jag träffade min läkare senast ville hon att jag skulle börja med medicin, jag ville det inte men sa samtidigt att jag förmodligen kommer göra det ändå eftersom jag har lärt mig att det är dumt att inte samarbeta (göra som läkaren säger). Hon tyckte att man inte kan resonera så, det är ju faktiskt mitt val och när jag berättade vad hon skrivit i mitt läkarutlåtande angående aktivitetsersättning (att jag inte är behandlingsmotiverad och liknande) just på grund av att jag ibland gör som jag vill och inte som hon vill så trodde hon inte på att hon formulerat sig så.
Jag försökte förklara att min erfarenhet är att om man inte gör som läkare säger så blir det skit i slutändan, jag är trots allt beroende av att hon skriver sjukintyg för att jag ska få pengar och hon fortsatte berätta för mig att jag inte kunde tänka så utan att det var helt mitt eget val.
Idag fick jag mitt första sjukintyg sedan det samtalet.
"Pat har nekat ta emot medicinering och har inte visat sig tillgänglig för några av de insatser som står oss till buds, såsom stödsamtal."
Trots att hon tydligt berättat för mig att det är mitt val och att jag inte ska råka illa ut för det så har hon skrivit det i sjukintyget, det fortsätter en bit till i samma stil. Trots att hon sa att hon aldrig brukar skriva sådant i intyg till FK så har hon gjort det. Bara att hålla tummarna för att försäkringskassasn inte får för sig att jag bara är arbetsskygg….
Att inte vara tillgänglig för deras insatser undrar jag vad hon menar med… det enda som erbjudits mig är stödsamtal samt medicinering. Ja och förra året började jag en gruppaktivitet med filmvisning om DBT som jag på grund av koncentrationsproblem hoppade av. I övrigt har jag gått på stödsamtal i två års tid och det faktum att jag faktiskt försöker förändra mig och kämpar så jag blir både blå och grön verkar inte räknas, det är bara resultat som gör det tydligen.
Jag är trött på tanten!
Lär dig ljuga Hanna, det kommer du ha nytta av. Tyvärr är det ingen som VILL att du skall må bra. Det enda som läkarkåren mfl är ute efter är att det skall se ut som att de gjort saker på pappret.
Hon skriver så för att skydda sig själv. Om du tar livet av dig eller nåt annat händer på grund av din depression mm så vill hon kunna visa att du inte VILLE ha hjälp. (Detta är min bedömning av hur det hela fungerar.)
Jag vet att du har svårt för att ljuga men det är något du behöver träna på. för det 'är nödvändigt i den här världen.
Det kommer varken löna sig för dig eller samhället att du inte mår bättre, plocka russinen och skit i det andra.
Jag har mot min vilja blivit pressad till att ta emot boendestöd och hjälp från sociala på kommunen. Det är ju svårare att ljuga om då det liksom inte bara går att säga att jag har kontakt med folk som kan säga emot ;o)
Men det har iaf gett en bra effekt, jag har fått andra som kan berätta om hur jag fungerar (läs: Inte fungerar) i vardagen och som kan supporta mig, jag har tom fått löfte om att få en med mig när jag gör utredningen så at jag slipper gå ensam om läkaren är helknäpp. Det känns bra.
Ok, det jag vill säga med det här är:
1. Ta emot medicinen, testa den om du vill, och även om du väljer att låta bli så har du ia tagit emot den, det är ju ett bevis på att du är villig att samarbeta, även om du är ärlig och säger att du inte vågar testa.
2. Kolla om du kan få hjälp via kommunen, om du orkar. >Tex finns det boendestöd och lite olika saker, kan ju vara nåt som passar dig. (Det kan ju både hjälpa och visa på din goda vilja)
Det allra bästa jag gjort för mitt mående är faktiskt att sluta gå till läkare/kurator och vägrat at träffa psykologen, nu kan jag lägga energin på MITT LIV istället för på läkare mfl som bara suger ur all den lilla energi jag har. Men visst är jag också orolig för vad det hela skall leda till ekonomiskt…
Jag kan inte ljuga.. jag är extremt dålig på det. Det verkar ju dock inte min läkare vara. jag vill inte ens.
Varför kan det inte vara accepterat att inte knapra piller? Varför förväntas alla jubla och skutta och älska läkare när dom erbjuder mediciner? Enligt min läkare finns det ingen annan hjälp att få. Så kan det väl inte vara?
Jag kan nog få boendestöd men jag vill inte släppa in någon här. Kommer bara få skit för illrarna. Dom har en speciell lukt, framförallt när jag inte har orken att städa riktigt så ofta som jag borde. Det är inget som stör mig men det retar skiten ur andra. Jag är trött på att alla människor anser sig ha rätt att påpeka hur vidriga mina älskade djur är.
….. kan inte hålla tråden, det är en j****a zinkoral rekklam som gör mig sjösjuk som guppar i min ögonvrå……
Hursom, jag hatar att inte kunna bli respekterad för dom val jag gör och att bli klassad som icke sammarbetsvillig bara för att jag hitills inte nått några häftiga resultat.
Det är trist att så många läkare verkar ha glömt bort att de SKA vara patientens företrädare - inte motarbeta dem.
Fair Winds and Following Seas!
Hmm… jag har fått lite dåligt samvete för min cyniska uppmaning att ljuga. Egentligen tycker jag inte att man skall ljuga och har själv haft mycket svårt för det tidigare, men har liksom med bittra erfarenheter fått lära om bara för att kunna överleva, har liksom insett att ärlighet ofta lönas med att allt blir värre.
Vill du vara ärlig så tycker jag du skall vara det, men du får nog räkna med att det blir tufft, och inte hoppas på för mycket hjälp.
Men jag hoppas du hittar "din" väg som gör att det kommer fungera för dig.
Kramar från Elva
Starta ny diskussion