En promenad i skogen, en tripp till simhallen och simma av iritationen i lugnt tempo. Funkar för mig, vet inget som är så avkopplande och stimulerande faktiskt.

Så det kan man väl klassa som "naturmedicin" :-)

Nej, allvarligt, ngt annat förslag har jag inte. Men usch så jag vet hur du känner. :-/ Inte roligt.

Så här känner jag plus mer som jag inte kan pränta ner och förklara

• slå någon på käften
• Döda nån/något
• Såga av armar, ben och huvud
• Slita ur hjärnan och hoppa på den
• Skrubba bort allt som känns orent med lut
• Slita av mig håret
• Skära mig
• Sticka mig
• Slå på mig med en stor slägga
• Ge upp
• Säga åt alla läkare att "FATTA VAD JAG SÄGER!!"
• Jag skulle vilja skrika…….
• Jag skulle vilja…..

Men kära du, så fruktansvärt dåligt du mår!
Den ångesten måste vara outhärdlig.
Du måste ju få ur dig aggression och förtvivlan på något sätt, och helst inte dem du föreslagit ovan.

I liknande tillstånd har jag skrikit. Antingen uppsökt någon ensam plats (obefolkad ö där havets brus dränker skriken funkade bra), eller kört ut i bilen och skrikit i den. Gör inte det på trafikerad väg bara, skogsväg är bättre.

Har du någon aning om vad som utlöst detta?

#3 Vet inte HUR jag ska få ur mig denna ångest. Vet bara att om jag inte får hjälp snart så blir jag tokig

Önskar jag bodde i mitt drömhus vid havet alldeles ensam med mina hundar, där vi kunde springa längs stranden och att jag där kunde skrika ut min ångest.

Vet inte riktigt vad som utlöst detta, eller om det bara har kommit tillbaka i värre styrka sen jag trappade ner på den medicin som gjorde mig till en zombie?

Dessutom går jag ju hos psykolog som gör att det rörs om i mitt inre fördolda.

Idag har det varit alldeles för dj-igt! Trots en massa extra piller och lite till.

Har tid hos läkare i morgon, men vet inte om jag kan förklara så hon fattar hur jag menar.

Och när f-n får jag komma på den neuropsykiatriska utredningen?

Vet du att vi delar dröm, du och jag, aspie!
Huset vid havet har varit min allra starkaste och innersta längtan "alltid".
Och där vill jag bo med min hund.

Vet du något om väntetiden till utredningen?
Kan den gå att påskynda med hänvisning till hur dåligt du  mår?

Jag tror att medicinändringen kan vara en orsak till det hela. Att det kan ha blivit någon slags obalans i hjärnans kemi. Äter du andra mediciner?

Du får gärna pm:a mig om du vill. Jag är inte professionell hjälpare, men kanske kan bidra med några tankar och idéer.

Hoppas du får sova!!

Ja det verkar som om vi har samma dröm du och jag Eremitha. Det har varit en innerlig dröm för mig oxå. Älskar havet! Längtar efter att få gå längs en strand med mina hundar springade lösa och lyckliga.

Har haft en återkommande dröm sen jag var tonåring. Jag sitter på verandan till mitt hus vid havet. Är gammal med uppsatt silverhår och gungar i en gungstol med en katt i knät. (Undrar var hundarna är?)

Ang utredningen så skulle jag fått komma i augusti, sen blev det framflyttat till september och sen blev det framflyttat igen till någon gång i framtiden.

Min läkare sa att hon skulle kontakta de på neuropsyk för att påskynda utredningen eftersom jag mår så dåligt, men har fortfarande inte hört av dom. Och nu mår jag sämre fast på ett annat sätt.

Jag har "bara" tagit bort lyrica och äter endast en halv tablett paroxetin. När jag har det som värst tar jag Xanor. Igår fick jag proppa i mig dubbeldos för att inte bli tokig (tokigare). Provade först med sobril och atarax men det gav mig ingenting.

Ska till min läkare idag klockan 11.30 så jag får väl se vad vi kommer fram till. Är ju lite rädd för Xanor eftersom det är så starkt vanebildande, men tyvärr det enda som hjälper vad jag vet.

Tusen tack att jag får kontakta dig via PM. Det kanske jag gör oxå, men ibland orkar jag helt enkelt inte hur gärna jag än vill.

*Tack-kramar*

#6 Men, det är ju så urdumt ju. Att du inte får utredningen avklarad och kanske också en diagnos. För nu "pumpar du i dig" mediciner som inte alls kanske är det vettigaste (eller ens lämpligt) för en person med vilket funktionshinder det nu må vara. Så dumt!
Inte av dig givetvis, men av läkarna! Så nonchalant!

Det kanske finns en medicin, ämnad för ex ADHD, som hjälper dig hur bra som helst - men som du inte får nu bara för att de skjuter upp din utredning. Jävla läkare!

Jag hoppas verkligen att du kan få komma igång med utredningen snarast möjligt, så du kan få rätt behandling och ffa sinnesro!

Man måste ligga i och tjata som fasen på dem för att de ska bry sig ett dyft. Problemet är att man inte riktigt fixar det när man mår uselt.

Jag håller tummarna för dig!

Kram!

Tack Cattis!

Ja det är inte klokt att man ska behöva vänta så himla länge när man mår som man gör. Kanske min läkare går på dom på neuropsyk igen idag? Hoppas det.

Jag tror faktiskt att jag är helt felmedicinerad, men vet ju inte vad som kan vara bra för mig. Cipramil kanske? Min dotter hade det innan hon fick sin ADHD medicin.

Nu ska jag trycka i mig en Xanor till innan klådan gör mig vansinning(vansinnigare)

*Kramar tebax*

Men det där låter ju vansinnigt jobbigt! Och hur kan dom låta folk vänta, som mår så dåligt?!

Kram på dig!

Hej Mysan, kul att "se" dig igen

ja, det känns skitjobbigt. Först vänta i tre månader för att få reda på att jag måste vänta i en månad till och sen en till och sen kanske flera månader till *bläää*

Just nu kliar det som sjutton och kryper i hela kroppen, du vet en sån där klåda som kan få en att vilja avsluta eländet.

Var hos läkaren igår och hon tyckte jag skulle öka dosen med paroxetin för att det ska hjälpa till mitt irriterande dåliga humör och att det är den enda medicin hon kan ge mig.

Hon skulle kontakta de på neuropsyk för att försöka påskynda utredningen. Det skulle hon gjort redan i augusti, men hade tydligen glömt bort det

Hon skulle oxå kontakta min psykolpg för att försöka ge mig en psykiatriker som ev kan ge mig annan medicin. Så jag kanske får ännu en medicin som inte hjälper

Ja, vad ska man säga

*Kram*

Jag är lite i samma situation som Aspie (när det gäller att vänta på utredning, har ju blivit uppskjutet flera ggr för mig med) och det jag inte förstår är att de har ett sånt system.

Har man den här typ av problem/funktionshinder som misstänks när man skall göra NP-utredningar så är ju just osäkerhet och oklara besked det värsta. Hade de sagt ett års väntetid för mig från början så hade det kännts jättejobbigt, men det hade iaf varit bättre, för då hade man kunnat släppa det under väntetiden, som situationen blir när det blir uppskjutet om och om igen då rörs ju bara allt upp och man mår bara sämre av det.

Aspie, försök att inte lägga så mycket hopp i utredningen, utnyttja tiden till att slipa dina argument. Hmmm… kanske inte så bra råd, men jag har inga andra att ge, jag mår apa av att vänta och jag känner på mig att jag kommer få en rejäl dip efter att det är klart med hoppas bara jag orkar det utan att krascha.

Många kramar till dig Aspie!!!

Tack Elva!

Önskar jag vore en sån person som kunde slipa till mina argument. Igår när ja var hos min läkare visste jag precis hur jag skulle framföra det hela.

Vad händer, jo, jag blir omkullpratad direkt och tappar talförmågan. Ingen ny medicin, bara ett snack om att jag måste komma ut på arbetsmarknaden igen, för att det inte är bra för mig att isolera mig och samtala med folk via en dator 

Men jag tycker ju om att vara ensam, jag känner inte alls för att träffa en massa människor som bara ställer krav eller missförstår allt jag säger. Dessutom älskar jag att sitta vid min dator och snacka med människor som vet vad jag pratar om, folk som fattar!

Grrrr känner mig så irriterad 

Jag hoppas vi får göra den där utrdeningen snart Elva.

Många kramar tebax!!!

Aspie, en av de möjliga biverkningarna av Paroxetin är klåda.

Visserligen mindre vanlig sådan, men fullt möjlig.

#13

Ja, jag vet att det kan ge såna biverkningar, men jag hade problem med klåda innan paroxetin oxå. Läkarna tror att det är stressrelaterat liksom de eksem jag oxå får ibland.

Men det är ju inte så konstigt eftersom jag ligger på en skyhög intre stressnivå enligt min smärtläkare. och det kan ju faktiskt i sin tur bero på AS/ADHD.

Får jag ingen bokstavsdiagnos så vet i sjutton vad det är för fel på mig. För nåt fel är det, har känt det så länge jag kan minnas

Hej Aspie!
Skriv ned en "uppsats" om hur du har det och känner det och ge den till läkaren! Jag kan heller aldrig få sagt det som behöver sägas när jag är där, så jag ger h*n ett papper att läsa i stället. Med lite tur läggs det sedan in i journalen som det är, så slipper du att allt du säger filtreras genom läkarens tolkning och blir alldeles uppåt väggarna, vilket annars inte är sällsynt.

Och kom ihåg, man FÅR vara arg. Inte såga av dig armar och ben kanske, men skrika och sparka i väggarna är helt OK.

#15

Jag har skrivit ner lite här och lite där, men ofta glömmer jag ta med mig min "uppsats" eller så vågar jag inte lämna lappen eller läsa den högt för läkaren, precis som om jag skäms.

Jag läste i varje fall upp för min läkare det jag skrev att jag kände här ovan, om att såga av armar och ben m.m.

Hon har nu talat med min psykolog och de har remiterat mig till en psykiater, men det är lång väntetid.

Dessutom skulle de båda prata med neuropsyk sa de? Får väl se hur det blir nu.