Jeg bor i Norge, og her er det åpenhet i forhold til å medisinere voksne. Men man må gjennom en skikkelig utredning, og ikke ha problemer i forhold til rus. Jeg prøvde Dexedrine (mot ADHD), men Tourette-ticsene mine ble verre. Derfor ble legen og jeg enige om å droppe medisinen. Videre har vi ikke fulgt saken, så jeg plages fortsatt med uro og andre 'bokstav'-problemer. Ikke enkelt å finne gode medisiner mot både ADHD + Tourette. I tillegg har jeg PTSD, så medisinering er svært vanskelig.

#0: Jag kan tänka mig att fler vuxna är emot medicinering. Barnen gör nog som de blir tillsagda om någon säger att de ska ta medicin.

Vänliga hälsningar

Niklas

Har man inte provat med medicin vet man ju inte! Min omgivning tycker att jag har blivit en ny 'Mia' med mecin. Både topparna och dalarna är borta… sedan så hänger numera min omgivning med i mina svängar…

hmm låter troligt..#2

#2

Jag vet inte, låter inte riktigt troligt, alltså det är ju vuxna som bestämmer över barnen, och att stoppa i sina barn mediciner men inte vilja ta själv låter inte som de flesta föräldrar jag känner.

Dessutom känns det som att åtminstone de som upptäcks i vuxen ålder borde ha och behöver medicin, för om livet fungerar så söker man inte hjälp. De flesta vuxna vill nog inte bli stämplade om de kan slippa, så jag gissar att bara de med allvarliga problem blir diagnosticerade, som vuxna.

Men det verkar också, utifrån det jag har läst, som att många som diagnosticeras som barn växer ifrån/lär sig hantera sin ADHD som vuxna och att det är nåt som ofta mildras med åren. I det fallet kan jag tänka mig att färre tar medicin som vuxen.

Gissar bara ;o)

#5: Intressant och välformulerat.

Det är ofta lättare att se andras problem än att se sina egna. Bara för att vi är föräldrar betyder det inte att vi inser alla våra egna brister. :-)

Jag håller med om att många vuxna med problem säkert har lärt sig hantera dem åtminstone hjälpligt.

Vänliga hälsningar

Niklas

Kan bare snakke for det jeg har lest i 'Stå på' (det norske ADHD-bladet) og ellers hørt. Mange voksne som har slitt i mange år og endelig får en diagnose + har mulighet til å prøve medisin, føler at de får et nytt og bedre liv. Hvorfor skulle voksne være i mot å prøve medisin dersom det kan hjelpe? Vi snakker om seriøs testing og samtaler i forkant.

Det er dessverre mange som ikke vokser av seg sin ADHD, men uttrykksformen kan endre seg. Lører mer å styre den, og uroen har en tendens til å gå innover i stedet for utover. Personlig synes og de kognitive sviktene blir verre å håndtere med høyere alder - liksom mindre å stå i mot med når man blir gammel (må føye til at jeg har hatt ADHD ubehandlet fra jeg var 2 år og frem til jeg var 50).

Jag är vuxen, diagnostiserades som vuxen och jag medicinerar. Innan jag fick diagnosen gick jag igenom större delen av Fass på den katerogin mediciner (lugnande och liknande) vilket inte direkt hjälpte mig.

ADHD medicinen är den som hjälpt mig mest.

#8 Vill du berätta lite om vilken medicin du har för ADHD, hur den hjälpt dig ochom du eventuellt har några biverkningar.

Jag har också börjat medicinera nu, första dagen i går med Concerta 18 mg, märkte inte ett smack så idag tog jag 2x 18mg och då kände jag en liten skillnad. Jag känner mig "lugnare" på något sätt, kan inte riktigt förklara. Men det är lite som om ett lugn har lagt sig I kroppen.

Ska prova mig fram nu i någon vecka sen har jag tele tid till läkaren och då får vi se om jag ska stå kvar eller höjas.

Jag har än så länge inte känt av någon som helst biverkningar, men dom kanske kommer och då berättar jag.

Många vuxna som mår psykiskt dåligt har aldrig fått diagnosen ADHD eftersom det var relativt okänt i deras barndom.

De sågs i stället som ovanligt jobbiga barn och det hör ej till vanligheten att dessa barn som vuxna får diagnosen ADHD mm.