Välkommen se7en

Det finns några med diagnosen Aspergers här och några som väntar på utredning.

Jag tillhör de som väntar på min utredning. Min dotter har fått diagnoserna Aspergers och ADHD.

Hoppas du ska trivas här

Välkommen!

Jag håller också på med en utredning, och jag är väldigt osäker på om det kommer visa sig att jag har något jag tror ju det själv men jag känner mig ganska ifrågasatt.

Tack för välkomnandet!

Det är så jobbigt att veta att nåt är helt fel, och att ingenting hjälper, som medicin till exempel. Tror det blir lättare att hantera när jag fått en riktig diagnos, förut har jag haft diagnosen bipolär, men läkarna tycker att det är nåt mer. Jag lider av ångest och panikångestattacker, har stora sömnproblem, svänger i humöret från en minut till en annan. Jag är nog en pina för min stackars familj. Ibland, i alla fall. Men nån som inte upplevt det man upplever kan nog inte förstå fullt ut. Och jag har svårt att förklara hur jag känner. Är gjadatt jag hittade hit, känns skönt att veta att man faktiskt inte är ensam, även om det känns så.

Kram, Sabina

Jag håller med dig. Ingen kan förstå som inte själv har upplevt hur det känns att leva i detta helvete. Speciellt när man har så svårt att uttrycka sina känslor i ord.

Alltid blir man missförstådd eller missförstår och det är frustrerande.

Jag har oxå ångest (GAD) panikångest, depp samt stressrelaterade andra åkommor.

Kram!

#4

Vad jobbigt! Men jag kan ärligt säga att jag vet precis hur det är…

Ja, ibland kan jag bara sitta och vagga, glömmer ord som jag vill få fram.

Så frustrerande när man egentligen kan långa, fina ord och älskar att diskutera….;)

Jag försöker ändå se ljust på allt, och driver mycket med mig själv. Att använda humor i jobbiga situationer har iaf hjälpt mig, för ibland orkar jag knappt med mig själv, usch, och då går det upp för mig hur det måste påverka min omgivning, kanske dubbelt upp ibland. Och då måste jag liksom göra det mindre allvarligt.

Som tur är har mina läkare varit otroligt förstående, och bemött mig med värme och humor. Men de har varit som frågetecken gällande en diagnos, för jag uppvisar så många symtom på olika sjukdomstillstånd, och de verkar ändra form hela tiden…..Man har uteslutit ADHD enligt en utredning, men nu uppfyller jag vartenda kriterie på checklistan…

Skulle också vilja efterlysa en mentor, som kan det här med Aspergers och kan guida mig lite. Jag skulle vilja göra mer, läsa mer, förstå mer, men det blir liksom aldrig av, för jag hoppar så mycket i mina sinnesstämningar….

#5

Du kan läsa mer om Aspergers här … Neuronätet

Jag har nog snart läst varenda svensk bok som finns om Aspergers. Har oxå läst massor om det på nätet, så jag har lärt mig en hel del.

Du kan oxå läsa mycket på http://www.autism.se/

Känner verkligen igen mig i det du skriver. Dessutom har jag utvecklats till "lustigkurren" som ska skoja om allt. (som ett slags försvar tror min psykolog).

Men, jag får väl se vart det leder med min utredning

#5

Ja, jag upplevs alltid av andra som väldigt glad, trots att jag känner mig som skit inuti. Men det är som att man tar på sig en mask, som är glad för andrs skull, när man egentligen bara vill skrika: Se hur jävla dåligt jag mår!

Jag ogillar verkligen sociala kontakter, men jag är som en kameleont som bara smälter in på nåt sätt, och tar över all uppmärksamhet genom att spela självsäker, spontan och bäst i världen. Och i samma ögonblick som jag kommer därifrån, börjar ångesten gnaga, vad sa jag egentligen tänk om jag sa fel saker, osv. Jag hatar spontana sociala kontakter, det går lättare om jag är förberedd på att träffa folk. Och så kan jag ta min lilla piller-burk - min Dumbo-fjäder - och bli den där perfekta, lyckliga männniskan för en stund. Det är ett skådespeleri som jag blivit expert på¨, och det är säkert därför mina läkare är förbryllade. Men jag får hemsk ångest innan och efter sociala tillställningar eller liknande. Det är lite som bakfylla.

Tack för länkarna, ska försöka läsa så mycket jag kan, men sen har jag problem med att tolka skrivet material på rätt sätt. Jag kan vända på en mening så att den får en helt annan innebörd, och får ofta fråga min sambo vad som menas. Det är ju ett mirakel att jag lyckats ta mig till högskolan öht:)) Annars får min sambo läsa och återberätta, det brukar vara lättare att få in.

Har du dåligt lokalsinne och svårt att skilja på höger och vänster, men lätt att komma ihåg telefonnummer?

Tack igen för svar!

För min del så har jag lättare för att komma ihåg höger och vänster. Telefonnummer och namn är jag fullständigt värdelös på.

Har väldigt svårt att känna igen människor oxå. Fick en stor örfil av en tjej en gång för att jag inte hade hälsat

Ja, herregud vilka situationer som kan uppstå!

Jag känner igen ansikten, men det blir alltid "shit, var känner jag henne ifrån? Vad heter hon?" En gång hejade jag på en känd skådespelerska som jag trodde var en gammal klasskamrat:)

Ha ha ha, ja så dumt det kan bli 

Jo, jag kan oxå känna igen en vissa ansikten och undra var jag sett människan, men ofta är det ingen jag känner personligen.

En gång kom det fram en tjej och sa "Tjena "aspie", det var länge sen!". Ehhhhh, känner jag dig? frågade jag.

Det visade sig att vi hade umgåtts jätte mycket bara ett halvår tidigare, men hon hade fullständigt raderats från mitt minne

Jag har värsta guldfiskminnet, lägger bort snusdosan säkert 20 gånger per dag. Och blir lika hispig varje gång. Eller så kan jag vara tvärsäker på att ha lagt en sak på en bestämd plats, och skäller på övriga familjemedlemmar för att de flyttat den. Och så dyker den upp på ett helt annat ställe, och då kommer jag ihåg att det var jag själv som lagt den där… Stackars min familj! Det är jättejobbigt det där med dåligt minne för saker.

Ja, fy så knepiht livet är ibland Skönt att man kan skratta åt det i varje fall

Nu har jag fått tid för en datortomografi, så att man kan se om det är nåt fel däruppe. Och idag fick jag äntligen östrogenplåser mot min fruktansvärda PMS! Det går framåt äntligen, fattar inte att de inte gjort det här förut, hade ju sluppit måcket oro då kanske. Fast nu börjar jag oroa mig för att de ska hitta en tumör i hjärnan…

Vet du om det är rutin på att göra en datortomografi när man ska göra en neuropsykiatrisk utredning?

Själv äter jag paroxetin för min PMS, funkar ganska vra tycker jag.

Oroa dig inte för någon tumör. Igen idé att oroa sig i förväg. Fast jag förstår dig, skulle förmodligen låta mina egna tankar fara iväg lite

Ja, du vet hur det…gjorde dessutom en för ett par år sedan, pga ett krampanfall(pga stor dos nosinan jag tog då) så det fanns ingen då i alla fall. Men man är väl lite hypokondrisk också.