Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikettdiverse-npf
Läst 1226 ggr
KajsaE
0

Är det att vara annorlunda?

jag har senaste tiden fördjupat mig i egna bryderier.. jag jämför mig  väldigt mycket för att vara som andra.. t ex har jag fått för mig att folk ser igenom mig och behandlar mig annorlunda pga saker jag själv inte ser. På något sätt har jag nåt som gör att folk direkt kan placera mig och sluta lyssna på mig.

Eller är det min egen osäkerhet?

Hur är man, hur bör man vara? Är det naturligt med sociala koder, är det bara jag som fått för mig att det är tillgjort? Men varför får andra så hög status genom sina klädval, sitt sätt att vifta med handleden? Sånt kan man ju öva in, varför ska det ge social status? Varför ska sånt få människor att lyssna mer på en, beroende på vilka kläder man valt för dagen? Eller?

Och ioch med att jag måste klura på sådant, och försöka lista ut sådan, innebär det att jag inte "har det"? Alltså det normativa. Beror det på ADHD?

Likaså mitt hem; jag vet med min logiska hjärna, att "jag borde sätta upp en trevlig tavla där på väggen, för andra människor kan tycka det är ogästvänligt och kalt annars. Det vill jag ju inte att andra ska tycka, för då kanske de tycker jag är en mystisk kuf..och så sätter jag upp en tavla bara för "hänsynen till andra"  Då har jag nu förstått att många människor pyntar sina hem därför att de tycker det är kul! De behöver inte tvinga sig till det.

Konstigt nog kan jag, när jag kommer in i ett hem, omedelbart känna det hemtrevliga känslan av ett med känsla inrett hem. Jag vill ju också ha det så.

Jag kan träffa en trevligt klädd människa som är charmig och tänka att så vill jag vara.

Men varför måste jag lära mig det, och varför ids jag ofta inte? Jag har kommit på mig själv att när jag nu pluggar hemma, så kan jag gå i samma kläder hela veckan, och duscha när det börjar klia i huvudet. Vilken sorts mor är jag?? Men det är jobbigt att välja kläder, det känns lättare med klädkombination som jag haft ett par dagar.. de är liksom invanda.
Sen kan jag gå och undra, tillsammans med andra- hur blev det nu idag egentligen? Hur ser jag ut egentligen? Ser jag ut som folk?
När jag får hem folk: ser mitt hem ut som en vanligt hem, eller är det konstigt?

Mystiska tankar en mystisk natt..

Niklas
0
#1

Mycket av det du skriver om är sånt som alla får lära sig. Skillnaden är kanske att det vanligtvis är sånt man lär sig tidigt i livet. Dessutom skiljer det mellan olika kulturer så det du lär dig här behöver inte stämma om du åker till ett annat land eller kanske till och med en annan del av landet.

Har du någon näravän du kan fråga om hur du uppfattas av andra? Det kanske kan hjälpa.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas

Sök information om Sveriges adelssläkter för din släktforskning

KajsaE
0
#2

Tack för ditt svar Niklas!

Jag håller på att försöka få mig själv att sluta tänka de här tankarna.  Ibland får man inspiration från märkliga ställen; jag satt på bussen och lyssnade på musik i lurarna och upp kommer refrängen: stop worrying about what people say, it ain´t gonna stop´em anyway.

Flört

och.. stand up - come on, let´s do something - there´s no reason for this pain

Ja, tagna ur sitt låtsammanhang så kanske det ser konstigt ut men jag ska verkligen försöka sluta oroa mig så mycket för vad människor ska tycka. Tycka kommer människor alltid att göra! Jag ska också försöka komma ihåg när jag är deppig att det inte finns någon orsak till "smärtan" utan försöka göra något roligt och "komma igång". Glad

Eller som Kaj Pollack sa på en föreläsning att man ska fråga sig själv: Kan jag välja glädje nu?  (den frasen provade jag på när jag en dag gick till bussen efter sent kvällsskift på jobbet; regnet öste ner, jag var genomblöt in till märgen och så ser jag hur bussen åker förbi mig.. och jag fick vänta ytterligare en halvtimme..)