min sambo kan ha adhd?
Hej alla!
Har ett problem som växer sig större o större, nämligen att jag tror att min sambo har ADHD medans han förnekar allt o säger att problemet är mig. Tror iofs att jag kanske oxå har det eftersom min dotter ska utredas för ev ADD, och vad jag har läst om ADHD kansek det stämmer in på mig. Har lättare depressioner eller blir lätt lessen, starkt temperament, växlar väldigt i humör osv. Men min sambo som säger saker som han inte håller (glömmer hela tiden) får p-böter, glömmer tandläkartider, kan inte få saker gjorda här hemma o sedan förnekar att han lovat göra har blivit ett jätteproblem för att han inte inser vilka problem det blir för mig o barnen. Och jag har förklarat för honom att jag blir lessen o inte kan ta allt ansvar själv men det kan han inte förstå för han gör så mycket o det här med ADHD förstår han inte för alla människor e olika o så är det med det. O jag känner mig vilsen o vet inte ut eller in, om jag kanske har ADHD men att leva med min sambo som tar lätt på allting gör att min blir väldigt lessen o trött eftersom bördan för hemmet o all planering läggs på mig. Hur ska jag förklara för honom hur viktigt det är att han försöker komma ihåg saker som e viktiga för oss så att han förstår för i långa loppet orkar inte jag längre. Mina barn älskar honom, de är lika honom och jag blir betraktad som den elake eftersom jag vill ha rutiner med allt som hör till med städning, ja att man ska hjälpas åt. Ber jag om något så är det jag som tjatar o ska lugna ner mig, medans jag skulle vilja vara den som kan göra roliga saker med familjen o inte bara ägna mig åt planering matlagning handling översikt av allt som rör en familj. E så trött på allting så jag vet varken ut eller in.
Kram en trött trebarns mamma
Det är svårt det där att tro att någon annan uppfyller kriterierna för en bokstavsdiagnos och inte kunna nå fram med det till personen på ett bra sätt. Om du tror att du också kan ha någon kombination, kan du inte föreslå att ni bägge två uppsöker någon som kan hjälpa till? Det kan vara lättare om du inkluderar dig själv i problemet.
Han känner sig antagligen utpekad och tycker att det är obehagligt. Särskilt om han själv ser att han har en del svårigheter. Det kräver mycket att se sina egna fel.
Vänliga hälsningar
Niklas