Grattis grattis!! Det där med lång tid beror på vem du är.. min utredning gick på fyra samtal, för andra tar det ett halvår.

Tack Hanna!

Ja, jag får väl se hur snabbt eller långsamt det går. Längtar i vilket fall som helst. Antingen har jag AS eller så kan jag utesluta det

Stort grattis, aspie!
Vilken lättnad för dig att veta när du ska börja.

Själv har jag faktiskt (yippey!!) denna vecka fått tummen loss och skickat iväg min förfrågan om att få självremittera mig till utredning trots att det är absolut remisskrav i mitt landsting.

Om/när det blir utredning går den på tre dagar, står det på deras hemsida.

Tack Eremitha!

Fattar inte att det är så olika med utredningarna

Det tog nog 4-5 månader för min dotter att bli utredd och det tar nog lika lång tid för mig att bli utredd lät det som. Att bli utredd på 3 dagar vore inte dumt.

Vad bra att du skickat självremiss förresten. Här är en själremiss lika viktig/allvarlig som en remiss från läkare. Säger de i varje fall

Jag tycker också det är konstigt med så väldigt olika lång tid för utredning. Om man hinner på tre dagar, varför dra ut på det i flera månader? Och om det behövs flera månader, då verkar det ytligt och oseriöst med tre dagar.

Jag har inte skickat någon remiss än, bara begärt att få göra det och argumenterat varför. Ville inte beskriva så detaljerat  om de ändå skulle säga att de kräver läkarremiss.

Anledningen till att de kräver läkarremiss är att de inte själva tar något medicinska ansvar efter utredningen, och då måste man ha en remitterande läkare som gör det. Tycker de.

Medan jag hävdar att jag är vuxen nog att själv ansvara för att skaffa mig en läkarkontakt om jag anser att det behövs något medicinskt ansvar.

Konstigt att de har så stora olikheter i regler beroende på vilket landsting man tillhör.

Jag hoppas att du får göra din utredning i varje fall.

Det låter härligt aspie att äntligen ett datum är fastställt!

Håller med dig om att det är knepigt att utredningen ska ta så olika lång tid beroende på var man gör den.

Det är ju alltid skönast att få det hela undanstökat så snabbt som möjligt om det nu går!

Men det är en bra början att det hela kommer igång, äntligen!

*Kramar om dig vännen*

Tack du söta väldoftande Melissen! Inget "slokande" idag?

Ja, det känns härligt att äntligen få börja min utredning. Lagom till frikortet går ut

*Kramar om tebax* (Du gör mig glad)

Så typiskt med frikortet

Tror du de (fulisarna) väntat med flit?

Men ändå, så bra att du får sätta igång nu

En glad kram tillbax till dig min vän!

Ja, de har säkert dragit ut på tiden med vilje de fulingarna hi hi

Tänk positivt! Nu kommer du snabbt få ett nytt frikort ;o)

Grattis till tiden Aspie! Precis som Hanna skriver kan det nog vara mycket olika, men det är klart om de tar lång tid på sig mellan alla tillfällen du skall träffa de som utreder kan det ju ta jättelång tid. Här hos oss verkar det vara standard att man får fylla i massa formulär och med minst två träffar till psykolog (om 3 h styck) och två intervjutillfällen med läkare, plus att de har en kurator som träffar någon som kände en som barn. Dvs 6 tillfällen det kan de ju ordna på allt från en vecka till fem månader. Dessutom kan det tillkomma fler träffar med fler anhöriga och fler tester.

Hoppas det inte kommer ta alltför lång tid innan du får ditt svar…

Elva

Förmodligen tar det ca 5-6 månader som för min dotter.

Nackdelen med utredningen är att jag inte har någon i livet som kände mig som liten. Endast min barndomsvän sen 7 års ålder och vad jag förstår så är tiden från första året fram till tre år ganska betydelsefulla för utredningen.

Jag är faktiskt rädd för att jag inte ska få en diagnos. Om jag inte får det, vad sjutton är det då för fel på mig. Vet inte om jag orkar mer då.

#13 Det där kan vara ett problem för mig också. Min mamma är i livet men inte i skick att intervjuas. Det enda som finns att tillgå är dels mina egna sporadiska minnen från de första åren och dels det jag fått berättat för mig tidigare av mina föräldrar.

Hoppas det räcker.

Jag tror inte att jag minns något alls från de första tre åren.

Jo, det finns faktiskt två saker jag minns från jag var två år och det är då jag blev hundbiten i ansiket och när jag fick smaka melass av bonden där vi bodde

Mamma sa att jag varken skrek eller grät när jag blev biten. Hon sa att jag alltid var så lugn och tyst.

Bonden jag fick melass av fick ofta besök av mig efteråt eftersom jag tyckte det var så himla gott.

Fundera på om din mamma eller du själv har gamla dagböcker eller liknande från att du var liten, då kan du ju lämna dem som källa med. Annars så gör de ju så att de kollar upp journaler från skolhälsovården med mera (jag ick skriva på at det var ok at de begärde ut sådana journaler). Jag tror inte de låter bli att ge dig en diagnos bara för at du saknar källor från din tidigaste barndom, däremot kan det ju göra att de vill kolla andra källor noggrannare så därför kanske det tar längre tid nnan deyt hela blir klart.

Kram från Elva!

Dom kommer kunna sätta en diagnos om det är så att du har en även utan den källan men den kan vara till stor hjälp. Jag ville inte att min mamma skulle få prata med utredningspsykologen och hade jag verkligen hållt fast vid den ståndpunkten hade det varit ok. Nu gav jag med mig så hon fick komma men enligt dom papper jag fått så bidrog hon faktiskt inte med så mycket. Var väl lite om hur min motoriska utveckling och tal och sådant fungerat men inga dunderupplysningar.

#16

Har kollat efter daböcker från min barndom men det finns inget. Jag ska fråga min barndomsvän om hon kanske kan följa med och kanske berätta lite om det behövs.

Sen är jag tveksam på om det finns så mycket om mig i barnjournaler. De var inte så noga på 50 o 60 talet.

Det får ta den tid det tar, så är det bara.

#17

Ja, det är ju väl att de kan ställa diagnos utan ens föräldrar. Det gjorde de ju oxå på Gunilla Brattberg om jag inte minns fel. Tråkigt att hon skulle behöva gå igenom ett sånt helvete innan hon fick sin diagnos.

*kram till både Elva och Hanna*

Pratade med läkaren på psyk idag som sa jag skulle få göra ett minitest för att se om jag har ADHD.

Då visar det sig att de på NP och de på öppenpsyk inte kommer överens med varandra så om jag gör en ADHD utredning på psyk så får jag inte göra en full utredning på NP.  Den stora utredningen vill jag ju inte missa!

Det är ju inte klokt egentligen

Nej det är VERKLIGEN inte klokt, fast vad är det!? Kolla på Hannas avslagna ansökan, medicinstoppet i Västra Götaland, det här du beskriver…

Psykiatrin gör inte att nån mår bättre, man blir bara knäppare ju mer man befinner sig i dess närhet!

Ja, till slut är man väl bara en lallande fåne  

Fick förresten reda på att jag har PTSD idag, precis som jag misstänkt länge.