frustration!"självömkan"
vad i hel**** ska man göra av all frustration.jag får ju aldrig brista i pedagogiken till min son(vilket tyvärr händer nån gång)Sen har jag ju min 17 åring(dotter) som har haft jättemycket runt sig och inte mår alls bra och som dessutom är kroniskt sjuk i bl.a struma,ledvärk och astma(nu verkar det också vara något med hjärtat) som är mkt utagerande och har lätt för att få häftiga gråtattacker ect.min 4,5 åring mår ju dåligt av att hans bror agerar ut så mkt på han sen är han 1 år sen emotionellt och motoriskt och talar mkt dåligt (vilket gör han frustrerad) och egentligen måste andvända betydligt mer tecken än vad som blir gjort.min yngsta 3,5 (dotter) är det självständigaste bestämdaste unge jag någonsin träffat vilket jag älskar verkligen men ibland går det mig på nerverna att hon alltid ska ha allt på sitt sätt och sin vilja fram.hon har dessuton astma och exem som måste skötas noga.nu ser jag fram emot(vilket jag skäms för )att äntligen bli barnledig ett par tim/dag till hösten (var 6 års sen sist).(ensamstående)ibland känner jag att jag vill skrika allt jag kan och slänga mig ut igenom närmaste fönster(vilket na´turligtvis ska vara stängt :) men tar ett djupt andtag och fortsättr att le,le le om jag är trött och grining blir det omedlbart en reaktion ifrån alla på något sätt.ibland har det gått så långt att jag bara vill skrika allt jag kan -VA F#N KAN NI INTE MÅ BRA NÅGONGÅNG ! och då skäms jag för att den tanken krypit fram .har du orkat läsa så här långt måste jag be om ursäkt för att jag klagar så mkt .men denna dag har varit LÅÅÅNG!!!
Det är klart att du får längta efter att vara för dig själv ibland. Det tycker jag låter sunt. Jag skulle bli galen om jag inte fick det, oavsett om barnen är jobbiga eller små änglar. Man behöver andrum och tid att ladda om.
Hoppas att du hittar lite glädje här också.
Vänliga hälsningar
Niklas
ja det är skönt att kunna "klaga" utan att få dåligt samvete ;) mvh tira
Ös ur dig här, för:
1. Det är bättre än att det går ut över barnen och din familj, om det nu hjälper dig lite så ös här ;o)
2. Dessutom så kan det vara skönt att höra att man själv inte är de enda som känner sådär, och det känns aningen bättre att inte vara ensam…
Hoppas nu att du inte klappar igenom totalt när du väl sätter dig på en stol en sekund i höst, utan att du kan återhämta dig lite istället, och njuta av att få lite ro!
3# nej hinner nog inte det har massor att göra.dels ta upp kontakten med min egen psykolog igen,sen soc.träna hunden,städa ur alla gaderober och sånt här hemma som jag aldrig hinner nu.sen för att vara ärlig vad jag verkligen ser fram emot är att börja jogga.tack för eran omtanke.mvh tira
Åhhhhhh vad jag känner igen mig i dig!!!! DU ÄR SÅ TAPPER!!!! Ha itne dåligt samvete ,för vi är inga robotar vi föräldra som har barn med NP svårigheter!!! Jag är oxå ensamstående och jag kan ibland känna och tänka att tänk om jag kunde ta semester från min unge /tjej 12 år snart med AS) i en månad ,vilken ljuvlig tanke!!!!
Så slå inte ned på dig själv vännen 
Men se till att du får någon längre tid typ ett dygn eller så för dig själv då och då så du får vara kvinna och vuxen och slippa tänka på allt ansvar (lättare sagt än gjort jag vet!! men försök 
)
Varm kram till dig!!!
Precis som dom andra har skrivit här så är du en tapper människa och klart som 17 att du får "gnälla av dig".
Du måste också försöka få ett andrum där du kan hitta kraft och bara få vara för dig själv. Det är jätteviktigt för att inte krascha.
När det är tufft så bara skriv här om du tycker det känns bra, det behöver inte vara långt eller kort och det behöver inte ens vara skrivet med sunt förnuft.
Det är skönt när man får häva ur sig vad man går och bär på!
Kram på dig och hoppas att allt ska ordna sig till det bästa.
Havsrosens stuteri www.havsrosensstuteri.se
Starta ny diskussion