Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikett: diverse-npf
Läst 8454 ggr
Anna76
0

Kissar på sig, endast dagtid

Min 9 åriga son kissar på sig i princip dagligen. Har ADHD/HFA ooch har ej tid eller känner inte av signalerna. Detta börjar verkligen bli ett socialt handikapp. Vi har provat allt genom åren. Har ej sett detta som ett medicinskt problem då han blev blöjfri som andra barn  i 3-4 års ålder. Är dessutom torr nattetid och går upp och kissar. Antar att hjärnan då kan ta emot signalerna när det inte finns andra stimuli. Har provat att schemalägga toabesök men blir mkt irriterad över detta. Känner sig tvingad och får utbrott istället. Har provat att bemöta det på olika sätt men ingenting fungerar. Verkar ej bry sig. Slänger nerkissade kläder (även nerbajsade ibland) överallt i sitt rum och gömmer en del. Gör även detta när kompisar är hemma. Slänger ur sig ngn kommentar om att han blev blöt ute, men det luktar ju självklart. Störst är problemen faktiskt tilsammans med kompisar. Har även berättat att kompisarna lovat att inte svallra för andra, men detta har han ju nu sagt till alla. Är ofta nerkissad när vi hämtar på fritis trots att fröknarna påminner och schemalägger. Vet inte vad vi ska göra, vi har fått tips om sociala berättelser, men han verkar ändå inte förstå. Är det ngn annan som har bern med dessa diagnoser med samma problem, harngn haft ngn medicinsk åkomma som orsakat detta.

Sweetelle
0
#1

Det känns som att han är väldigt gammal ju… Jag vet att jag hade problem med nedkissningar länge när jag var liten, vilket också är vanligt när man har ADHD, dock känns det som att 9 år är väldigt stort. Om ni berättar om konsekvenserna? Att andra tycker det är äckligt, att det luktar och att han kan bli retad, går det alls in då?

Jag har inget konkret att erbjuda, men jag tycker det känns som att han är så stor att det är ett allvarligt problem, borde kollas både medicinskt och om det inte ligger på den nivån kanske nån typ av KBT för honom, finns inte det via BUP? Har han medicin för sin ADHD? Kanske kan det göra att han klarar att sköta sig bättre? Finns det sammanhang som han kissar/bajsar på sig mindre, tex när han är mindre stressad osv? då kanske man kan hitta vad som triggar problemen osv

HannaM
0
#2

Rent spontant, om det verkar fungera bättre på natten när han är mindre störd av massa intryck så undrar jag ju först om han har medicinering som hjälper, i annat fall kanske det kan vara värt att prova. Det ska väl se till att det kan bli lite ordning i intryckskaoset. Annars försöka få en mindre grupp i skolan, en lugnare miljö med färre intryck? 

Fungerar det bättre när han är hemma i en lugn miljö utan alla skolans intryck? 

Fungerar det inte så, om han har medicinering som lugnar ner intrycken och redan har en liten klass eller inte alls blir hjälpt av en lugnare miljö så kanske det är bra att kolla upp rent medicinskt och även som #1 säger försöka med någon typ av behandling från BUP, ingen aning om vad man kan göra, hoppas dom har erfarenhet av liknande problem.

Casiopeia
0
#3

Jag hade problem med urinläckage hela min uppväxt, sökte läkarhjälp många gånger utan att man hittade något. Problemen skedde i princip bara dagtid. Detta fortsatte upp i vuxen ålder, men det blev betydligt lättare efter puberteten när man kunde skylla på att man fått mens och skydd kändes mer naturligt. Precis som din son han jag inte känna signalerna, det "bara kom". Det gör ont i mig att läsa om din son, jag led så fruktansvärt mycket av det när jag var barn… Får några år sedan hittade jag äntligen en läkare som diagnostiserade mig med Uretrit alltså en inflammation i urinröret (ej urinvägsinfektion). Fick behandling och är sen dess så gott som symtomfri. Det kan vara något åt det hållet?

~ medarbetare på amigurumi och vegan ~

leijasmatte
0
#4

Hej. Min son är idag 12 år och fick  -07  diagnosen ADD. Det har varit många turer fram och tillbaka med honom. Han var torr som liten med kisseriet men fick återfall då och då.

När han var 3 år fick han fel ögondroppar och efter det var H-vetet igång. Magen som tidigare fungerat började krångla. Han har behandlats för förstoppning utan att det har hjälpt. Han började bajsa ner sig. Inte mycket men det kom kladd i kalsongerna ofta. Även problem med att hålla sig torr på natten kom tillbaka efter nåt år. Nu är han torr på natten och har varit ett bra tag men kladdet i byxorna är ingen förbättring. Han döljer det och gömmer ofta kalsongerna i garderoben bland de rena kläderna. Smyger ibland ner i duschen och gömmer kalsongerna bakom duschen, toan eller vad han tycker är bra och ibland talar han om det för oss. Däremot talar han inte om det för kompisarna utan visar mer tecken på att han skäms för detta. Vi får ge honom behandling med Forlax pulver dagligen och klyx 5 dar i rad när det är kladd i byxorna utan större effekt. De tror det har med mognad att göra också??

Läkarna säger att signalerna inte hittar fram från hjärnan till rumpan. Precis som de säger att de som är högljudda tror att de är tysta för de känner inte av den signalen..

Sweetelle
0
#5

#4 Jag tycker det känns nonchalant av läkarna att inte göra en mer grundlig utredning han är ändå så gammal, vid 12 års ålder borde de inte avfärda det med att det har med mognad att göra utan vidare fundering, det är ju ett väldigt stort problem för livskvalitéten för killen, orkar ni borde ni kräva en remiss till nån som är mer specialiserad på mage/tarmproblem.

leijasmatte
0
#6

#5 Han har träffat en specialist men han ville bara ge honom förstoppningsbehandling. Det var först när vi träffade läkaren på NP-teamet som en BÖS, (buköversikt) gjordes. Han är grovt förstoppad och det är han fortfarande efter ett års behandling med laxer/bulkmedel och klyx nästan dagligen. Vi har nu också varit och mätt hur tarmen fungerar. Det visade att han har känsel och känner när han behöver gå på toaletten men att känseln runt anus är försämrad + att rectum är lite uttänjd.

Tro mig, jag har stångat och pustat med läkare om detta sen -99 då det började. Vi har varit hos barnläkare, VC, BUP, NP, Barnmott men mer händer tyvärr inte. Hela familjen och inte minst Adde har ju haft det jobbigt. Vi för att vi stångar och kämpar utan respons och Adde för att han inte kan hjälpa detta och syskon som får höra att han luktar…

Ett tag trodde den första BUP läkaren att Adde hade Hypermobiliserings syndrom men det tog han tillbaka efter ett år när jag ställde honom mot väggen. Efter detta tog jag kontakt med NP-teamet själv och fick komma dit rätt snart och diagnos har han fått men nu står vi där. Det händer tyvärr inte så mycket efter det.

Sweetelle
0
#7

Usch, stackars er… är väl inget värt att man säger så, men jag tycker det låter så jobbigt. KRAM! nåt annat kan jag inte ge…

leijasmatte
0
#8

Det värmer och tas tacksamt emot för det är inte många som förstår frustrationen och uppgivenheten man känner ibland. Hittade denna sajten för några dagar sen och tycker det är så skönt att prata med folk som vet vad det innebär. Kram Ingela.

Sweetelle
0
#9

Du är så välkommen! Precis sådär kände jag när jag hittade hit för ungefär ett år sedan med, nu har jag fått stöd här genom hela min utredning och det känns väldigt skönt.