frågor kring adhd
Hej! Jag ska ÄNTLIGEN under utredning för ADHD. Ska träffa en psykolog på skolan om ett par veckor för basutredning. Lite nervöst, men jag är så himla lättad.. har ett och ett halvt år kvar i gymnasiet och dom lovade att låta mig "hoppa över" kön till utredningen för att jag skulle hinna fixa till mina betyg i tid. Rektorn ville inte ge mig en utredning först. Han skyllde på att jag inte hade slagit någon eller skrikit och bråkat, och på så vis kunde det ju inte vara något varken jag eller lärarna led av. Tur att vi hade en kvinna från VITS-teamet där, annars vet jag inte hur det hade slutat.. Det är skrattretande hur okunniga skolpersonalen är. Och ändå har vi extremt många bokstavspersoner här.
Aja, till saken. Har lite frågor kring ADHD och mig själv som jag inte kan hitta något svar på. Hoppas ni orkar läsa..
Upplever ni någonsin att "spärrarna" släpper när ni blir trötta? Jag kan t.ex få för mig att storstäda klockan 1 på natten när jag egentligen är trött och borde sova. Allt jag inte har kunnat göra under dagen vill jag helt plötsligt göra, helst allt på en gång (utom plugga, det är alltid en pina och det har jag i princip slutat med helt). Och jag märker typ inte när jag blir trött. Eller jag kan ju slockna i soffan när jag kommer hem från skolan och så, men på kvällen när jag borde sova, blir jag trött men rastlös och vill inte alls gå och lägga mig. det slutar med att jag somnar kl 3 och sover 3-4 timmar. vilket resulterar i att jag försover mig, och kaoset är ett faktum. varje dag. det är hemskt. men det spelar ingen roll om jag tvingar ner mig i sängen, jag ligger och spänner mig och kan inte blunda. det funkar helt enkelt inte. vet inte hur jag ska klara mig igenom skolan, det känns rätt mörkt just nu. och varken lärarna eller mamma verkar ha någon som helst förståelse för hur det är. Ibland får det mig att tänka att jag kanske inte har ADHD, jag kanske bara inte försöker tillräckligt mycket. Frustrerande..
Och när man pratar med folk, speciellt nya människor som jag känner mig bekväm med (kan inte prata med folk jag inte känner mig 100% avslappnad med) så blir det väldigt lätt att jag bara babblar på om mig själv. Kan föreställa mig hur tråkigt det måste vara för den andra personen.. Vad sämtalsämnet än är så glider jag hela tiden in på mig själv. Och om den andra personen börjar prata om sig, blir det väldigt lätt att jag kommer med "jaha, så var det för mig när jag.." eller liknande. Är det en vanlig bokstavsgrej eller beror det bara på en jobbig personlighet i allmänhet? 
Och en till sak, dom där första frågeformuläret man fick fylla i (vet inte om alla får såna?),Är det någon mer som tycker att frågorna var jätteflummigt ställda? Eller är jag en smula korkad? Visste inte vad jag skulle svara på minst hälften av dom. Jag höll på å slita håret av mig själv i mitten. Dom var så diffusa och breda. För min del kunde det finnas säkert 4 helt olika svar till varje fråga. Det vart nästan lite ole-dole-doff i slutet.. Kan inte svara på en fråga om jag inte vet exakt vad som ska svaras på.. Det kändes nästan som "om du klarar av att svara på den formulären har du INTE adhd". Haha
tack för att ni orkade läsa! hoppas bara att någon har lust att svara 
Hej! Jag är också ny här… för du är ny va? Jag är 29 år och har påbörjat en ADHD/ADD utredning. Jag vet ju ännu inte om jag har diagnos, men OJ vad jag känner igen mig i det du skriver om att hela tiden halka in på sig själv i ett samtalsämne…hihihi… jag får hela tiden tänka efter så att jag inte blir för "ego", men det var inte så länge sedan som jag "upptäckte" att jag var sådan. Annars uppfattas jag som omtänksam, men jag har väldigt svårt att orka lyssna på andra och deras problem "gäsp" (fast jag hoppas inte de märker det, låtsas vara intresserad 
)… "skriv ett brev så kan jag läsa det liksom". Om inte det handlar om saker som jag är intresserad av förstås… fast jag bara MÅSTE lägga in min version av det hela… dryg kan jag nog va. Känner även igen det där med sömnen! Är rastlös på kvällarna, svårt att gå och lägga mig. Oftast är hjärnan på högvarv även när jag sover. Vet inte vad som är stress och vad som är eventuell hyperaktivitet… Upplever du att du är liksom både och, Hyper i bland och Hypo ibland?
#1 haha ja andras problem.. jag slutar lyssna. inte med flit, men jag kan komma på mig själv med att han kollat på personen i ett par minuter utan att ha hört ett ord. det är bara att nicka och se intresserad ut. Ja, i skolan är jag definitivt hyper. Men när jag kommer hem så gör jag absolut ingenting. Bara ligger och känner inte för att göra något. Helst inte prata med någon. Bara vara.. på helgerna också. Jag planerar inte aktiviterer och liknande för jag vet att jag ändå inte kommer ha lust och ork. Nu vet jag inte exakt vad det innebär att vara hypo, men jag känner mig rätt ofta jätte hyper och plötsligt slår det om och jag blir helt motsatt.
. Hypo är underaktiv i stället för överaktiv, kan man säga. Lite motsatsen till Hyperaktiv… Hypo…
Jag fungerar likadant. Att ha folk här hemma (typ lite kalas eller bara vänner på besök) tömmer mig totalt. Att åka i väg är döden. Känner även igen det du säger om att ingen förstår och den där rektorn hade jag nog strypt… idag, men inte för 10 år sedan. Jag har heller inte varit den bråkiga typen, lite tjafsig, men inte slagits. Alltid varit väldigt snäll. Bara för att man har problem behöver det inte lysa en neonskylt över huvudet med en blinkande pil…. blir så trött. Jag har alltid vänt mina bekymmer inåt. Som min mamma sa en gång.. "att dina syskon har problem är ju ingen nyhet, de har gjort både det ena och det andra och hamnat i trubbel- men du- har ju aldrig synts eller hörts" Hon vet bara inte om allt jag har gjort. Det skulle bli en fullständig chock om hon bara visste hälften….
#2 och #3 he he he, känner igen mig. Så typiskt mig
#3: Jag har fått hypoaktiv förklarat som att det är hyperaktivitet i huvudet. Tankarna skenar hela tiden men man ser lugn ut rent fysiskt.
#0: Välkommen hit! Vad är VITS-team? Det har jag inte hört talas om.
#5 jag är inte riktigt säker, det är mamma som har koll på sånt. men jag tror att dom finns för att underlätta samarbetet mellan skolan och bup.
lite info om VITS-teamet i uppsala
Tack!
Jag känner igen mig i precis ALLT du skrivit! Jag har ju nyligen fått min diagnos ställd och precis börjat med medicin och TACK till den som skapade denna medicin!
När jag fick medicinen blev allt lite lättare.. Jag städar på dagarna istället för på nätterna, jag kan sova, jag kan hänga med i skolan och är mer fokuserad på det som ska göras, när jag kommer hem orkar jag göra saker, på helgerna är det fullt upp och förut gjorde jag ingenting.
Det där med frågorna känner jag igen mig på också,.. Jag fattade verkligen inte, och det kändes som att hälften av frågorna var likadana fast med olika formulering..
Hoppas det löser sig :)
#9: Jag tror att det finns en beskrivning av hypoaktivitet i en artikel här någonstans.
Här står lite om hypoaktivitet:
#11 Låter kanske dumt.. men jag fick tårar i ögonen när jag läste det där, tack för att du visade mig det!
Är det ovanligt att man är hypo som barn och blir hyper i tonåren? Tycker man hör mer om den andra varianten. Att man som barn är hyperaktiv och senare som tonåring/vuxen blir mer hypoaktiv.
#12: Jag antar att det var igenkännande.
#13: Det förekommer nog åt båda hållen. Tonåren är en besvärlig tid för många.
Starta ny diskussion