Tuchpenna ska det stå så klart. Jag har målat med tuchpenna över hela väggen!

Hej! Jag är alltså Hamster95:s mamma. Det hon skriver är - tyvärr - helt sant. Det är också sant att jag och min man känner en stor oro och förtvivlan när det gäller Hamster95 (Ebba). Ebba har som sagt AS, hon har gått i en vanlig klass t o m åk 6, men det fungerade inte. Ja, det fungerade sämre och sämre ju äldre hon blev och till sist blev det ohållbart. Vi sökte till en AS klass och hon kom in. Det funkade bra under hösten med undantag av några enstaka dagar med skolk. Sen kom hon in i en period med matvägran och efter det så kom skolket. Nu har hon skolkat i tre veckor (före sportlovet). På måndag börjar skolan igen, men hon tänker inte gå dit. På torsdag väntar skolmöte. Vi har också kontakt med LSS och Bup. Ledsagare är på gång. Idag spårade det ur för Ebba som så många gånger förr och hon gjorde allt det hon själv berättade i inlägget här ovan. Som förälder blir man såklart förtvivlad. Snart ser vi ingen annan utväg än att hon får flytta. Det fungerar inte att ha henne hemma! Har någon hört talas om Mikaelsgården (en gård som Antroposoferna ska ha för AS-barn, typ skolhem)? Ge oss gärna tips och råd! Vi mår fruktansvärt illa allihop i familjen utav det här!

Oj, vad besvärligt det låter. Samtidigt är det fascinerande att ni bägge kan skriva här och berätta vad som har hänt och vara överens om det. Det brukar vara någon som inte håller med. 

Har ni varit i kontakt med Asperger-center? Jag vet egentligen inget om dem mer än att de ska vara någon sorts stödresurs för såna som vi (familjer med asperger) och att de finns i Stockholm.

http://www.aspergercenter.nu/

jag vet inte vad jag skall säga….

Mer än: så modigt och fantastiskt att ni kan skriva här båda två (pappa med om jag förstod rätt) utan att det blir konstigt…

All heder o respekt till er

Kram Linda

Min dotter betedde sig lika illa när hon var i tonåren, kanske t.o.m värre ändå. Hon skolkade konstant och ingen kunde göra något åt det. Jag sökte hjälp överallt men blev nobbad vart jag än vände mig.

Hon fick ingen hjälp i skolan, men ingen visste då heller om hennes diagnoser AS och ADHD. Hon fick IG i alla ämnen utom i hemkunskap. Idag ångrar hon sig, men samtidigt vet vi ju idag varför det inte gick.

Att gå i skolan, hur pestigt det än kan kännas är bara en fördel för dig och din framtid Hamster95. Jag och många andra som redan gått igenom skoltiden kan säkert garantera hur viktig den är för dig. Vi förstod inte heller, eller ville inte förstå hur viktig skolan faktiskt var.

Tvinga dig till skolan och tänk på att det är för din egen skull och inte för andras skull. Har du några speciella problem som behöver åtgärdas i skolan för att det ska funka bättre för dig så var inte rädd eller för stolt att berätta om det för någon som lyssnar på dig och som du kan lita på.

*KRAM*

Hej Hamster 95!

Som du skriver, du har betett dig mycket illa. Eller ja "illa" är ju ett relativt begrepp, men du har betett dig mycket dumt. Genom att förstöra saker gör du ju ingenting bättre, utan gör bara att både du själv och andra får försaka och blir ledsna. Du har ingen mobiltelefon och ingen jacka och dina tapeter är fula. Bra i alla fall att du förstörde dina egna saker och ingen annans, för det hade varit oförlåtligt. Men du förtjänar inte att få några nya saker i stället för de du förstört, eller hur?

Ibland finns det en massa elakt inuti en som vill ut. Astrid Lindgren skriver väldigt fint om det. Eller inte elakt kanske, men något vilt, något "off", något som inte får plats inom vanliga regler. Alla unga upplever det under uppväxten, och jag tror AS-personer upplever det hela livet ibland. Eftersom man inte passar i reglerna så tar man reglerna och gör om dem kring sig själv så man blir centrum i ett eget universum där man själv är reglerna. Så är det för alla ibland. Men det ger oss inte rätt att göra andra ledsna, och vi måste ta konsekvenserna av dessa handlingar. Klipper vi sönder våra jackor får vi frysa, helt enkelt. Det finns ingen, varken gud eller föräldrar, som är skyldig att bara ta bort konsekvenserna av dessa handlingar. I synnerhet inte när man börjar bli så vuxen som du ändå är.

Du är en smart person, det tycker jag framgår tydligt av det du skriver här. Då är du också smart nog att skapa din egen värld inom dig och inte bryta mot den "vanliga" världens sociala koder bra för att jäklas. Det är fel sätt att få utlopp för dina känslor. Det är inte tillåtet att skada andra (som du skadar dina föräldrars ekonomi genom att förstöra).

Nu ska jag vara mobilfri ett tag. Jag ska få ordning på detta skolhelvete först, nu är jag utan skola eller ja jag är inskriven men vägrar gå dit.

Jag förståt att du och din familj har det jättejobbigt nu. Men som #6 skriver,har du även eget ansvar för hur saker och ting utvecklas.

Denna okontrollerade ilska,har jag bara upplevt vid ett fåtal gånger hos min son,som har AS. Då har jag förstått varför det har blivit så.

Du straffar bara dej själv genom att inte gå till skiolan. Ni måste få ordning på den! Hjälp till med det Ebba!! Möt de människor som tycker om dej,och vill ditt bästa. Det är ju din framtid det gäller!

För min son har det gått jättebra. Jag är övertygad att det kommer att bli så för dej också. Ta fram lite av den smarta och kloka Ebba nu,och möt de runt omkring dej,så ska du se att "skolhelvetet" kan bli helt ok. För resurser har du ju. Eller hur?

Många kramar till dej och din familj.

Åsa

Jag kan rekommendera Mellansjö grundskola. Den ligger i Täby. Den är individiuellt anpassad efter varje individ, väldigt små klasser. När min bror gick där var dom 1-3 st i varje klass, med 1 lärare och minst 1 pedagog + andra "insatser". En liten skola, med kontakt med djur (ansvar) och fantastisk matsal (mkt uppskattad av barnen, kockar lagar maten).

Undervisningen blir ju aldrig som på en "vanlig" skola, men dom får hjälp med utslussning (när det är möjligt, om det blir möjligt) får special deals med praktikplatser och mycket stöd i att välja fortsatt gymnasiumutbildning efter grundskolan. Tror att dom har börjat med en gymnasiumvariant nu också.

Extremt dyrt och svårt att få komunen att betala, men ligg i för det är det värt. Tyvärr sparkades 3 lärare när min bror slutade pga brist på elever, medans ansökningshögen var grotesk men komunkassan minimal.

Lycka till!

På torsdag avgörs mitt öde. Då är det möte med SOC, LSS, skola och mina föräldrar och då ska de diskutera min skolsituation. Jag tror att den enda lösningen på problemet heter Skolhem. Där har man ju eget rum, jag kan säkert ha min Guldis bur där så jag känner mig trygg. Det finns inte en chans för mig att skolka då och det är ju bra. LSS vad jag vet vill att skolan ska "tvinga" mig dit men tvång löser inget, det enda som jag får är panikångest.

Har du msn som du ger ut?

#10 Hur har det gått för dig med skola, soc och LSS? Hoppas det gått bra i varje fall.

*Kram*

Hamster95 Som du skriver så hjälper inget tvång. Det var nära att jag fick bli hämtad med polisbil i högstadiet (bara för att jag 'skulle' gå). Vi kom dock ej till det. Jag totalvägrade och förklarade att gjorde de det skulle det bara bli MyckeT värre.

Sabbat skolan jag med. Men att säga Gör ditt bästa för din egen skull & gå.. ja det hjälper inte riktigt. Folk sa det åt mig, inte hjälpte det.

Man må vara klok & allt det, men mår man dåligt funkar det helt enkelt inte.

Det borde väll finnas specialklasser på flera skolor därnere. Kanske kan vara värt ett skolbyte?

En vänninas dotter gjorde så då hon mådde lika skit som jag på den skolan. Hon mådde mycke bättre sedan & klarade iallafall av att gå till skolan & försöka studera.

Hoppas allt ordnar sig för dig

*Kram*