vet inte om det stämmer men har hört (av läkaren) att utmattningsyndrom och ADHD är väldigt lika… fast ADHD är ett funktionshinder. (fast jag har vart en speedad adhare…)

Sedan så när utmattningssyndromet når sin "topp" eller vad man skall säga så blir man tydligen tvärtom…. halvapatisk typ…deprimerad…

Så har det vart (är) för mej i alla fall….så lite sanning är det nog i påståendet

#1 Är det psyk som utreder detta? kan detta gå hand i hand med ADHD?

Vad för hjälp får man för detta?

#2 nää allmänläkaren kan ställa diagnos mot utmattningssyndrom… fast ADHD ställer neuropsykriatiska diagnos på….(om jag förstod frågan rätt)

Det jag fått lära mej om detta är att en person med ADHD tar längre tid på sej att åka på en utmattninsdepression pga att vi töjer på våra gränser hela tiden… "lite till klarar vi" och när vi närmar oss den gränsen så töjer vi lite till…

sen underlättar det med att vi har tusen bollar i luften. dvs när något bränner lite för mycket så hoppar vi på nästa grej…och nästa och nästa. Det är därför klarar vi av att töja på gränserna så.

Däremot så när vi faller….så faller vi hårdare och djupare ner än en neurotypisk (normal) person. Det innebär att det är svårare för en person med NPF att komma tillbaka… tar längre tid…om vi gör det alls…

Det kan gå hand i hand javisst men utmattningsdepression skapar inte adhd… men ADHD kan som ovan skrivet knuffa på en utmattningsdepression…

http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5648#upp

Ovan är en länk med kriterier och annat vad gäller utmattningssyndrom. Där finns också socialstyrelsens kriterier.

Du kan få hjälp både på vårdcentralen och psykiatrin. Det är olika vilka resurser som finns på olika ställen.

Utbrändhet, utmattningsdeppresioner är en depression orsakad av stress enkelt sagt. Om den ignoreras följer ofta panikångest som ett resultat. Det var via en sådan som jag fick reda på att jag har ADHD. Kommer ofta i samband med en kortare ledighet om den är arbetsrelaterad. De som trivs med sitt jobb drabbas oftast hårdare då det tar längre tid att uptäcka problematiken då.

I mitt fall så arbetade jag 400+ övertidstimmar per år under typ 4 år innan jag föll ihop totalt. Jag fick en kortare tids ledighet i smaband med ett dödsfall i familjen och när jag försökte komma tillbaka och arbeta gick det helt enkelt inte. Jag satt typ bara och stirrade på datorn och fattade inte längre hur jag skulle starta jobba. Sen då jag älskade mitt jobb så startade jag arbeta igen efter en på tok för kort ledighet och körde på i nästan ett år till.

När det sen föll ihop totalt så fick jag panikångest med och det var faktiskt den som hindrade mig från att arbeta. Kunde helt enkelt inte gå utanför dörren längre utan att få panikattacker.

Jag skulle söka till psykiatrin direkt istället för en vårdcentral då de är bättre på att hantera det hela. På en vårdecentral får man oftast bara piller och en kortare sjukskrivning som sen brakar ihop och ett år senare blir man skickad till psyk i alla fall. Det finns mycket bra hjälp att få men man måste säga till annars händer inte mycket tyvärr.

Jag skulle söka till psykiatrin direkt istället för en vårdcentral då de är bättre på att hantera det hela. På en vårdecentral får man oftast bara piller och en kortare sjukskrivning som sen brakar ihop och ett år senare blir man skickad till psyk i alla fall. Det finns mycket bra hjälp att få men man måste säga till annars händer inte mycket tyvärr.

Håller helt med dig!