Så väl jag känner igen detta. Förmodar att de flesta här kanske oxå gör det?

Skolan övermannade mig

Jag kunde bara inte förstå

Hur jag skulle bete mig

För att passa in i deras ritningar

Lektionerna var långa

Jag kunde inte tänka klart

Min hjärna var så upptagen

Med att låtsas lyssna

Jag fruktade klockan

Och dess plågsamma tickande

Jag kunde aldrig hinna med

Jag skulle bara bli av med min plats

I åratal kände jag mig sämst av alla

Med självkänslan körd i botten

Trodde jag var dum

Började tappa greppet…