Träning är ju alltid bra, oavsett om man har några fysiska svårigheter eller inte.

man kan ju få motion på recept, så varför inte Träning i detta fall? Jag förstår inte vården är bra knepig.

Ja, det är sant att Träning är bra varesig man har ett handikapp eller int.

tyvärr jag gör inte det.

/Zandra

japp det kan man men det är inget som skulle ge effekt på en med ADHD, det är ju sjukgymnastik istortsätt. Jag önskar att fler gick i hop sig till läkarna och krävde att de ska försöka göra vad som kan för att slippa skapa en ny generation missbrukare, för i slut ändan är det det som blir resultatet av alla piller man fått av läkarna

/Zandra

#4: Det vet jag inte om jag håller med om. Alla mediciner är inte beroendeframkallande och kan man räkna det som missbruk om man tar medicin man behöver för hälsan? Missbruk är när man tar något olämpligt och eventuellt olagligt. Alla mediciner är jag inte säker på att man kan vara helt utan med motion som ersättare.

Jag har sett medicin som gör underverk med den som tar dem mot svårigheter bokstavshandikapp för med sig.

#2 jag var på gång att få det eftersom träningen är en av få saker som får mig att koncentrera mig ordentligt på något och glömma saker. Dessvärre tror jag inte min läkare var lika entusiastisk som min behandlare så det blev inget.

Jag föredrar nog att ta min medicin med tanke på att jag verkligen inte gillar att träna.

Har kanske bara inte hittat något som passar mig, men inte har jag orken att testa mig fram heller.. :P

Jag håller med Niklas om att inte skall nedvärdera medicinen som kan fungera fantastiskt för många, jag håller också med trådskaparen om att Träning deinitivt bör vara möjlig att ge som recept, det har ju bevisligen mycket god effekt. Borde kunna ges både som recept i allmänhet, men också hjälpa dem (som jag tex) som aldrig har tränat att komma igång.

#8 Ja, jag förstår att Träning inte är för alla, men istället för att försöka med mediciner så tycker jag att det borde vara den absolut sista utvägen. Jag vet att mediciner funkar väldigt bra för somliga, men på dem som medicinerna inte funkar på? vart hamnar dom?

Jag har en kompis som har asbergers+adhd hon äter conserta, och hon avskyr allt vad Träning innebär, men det är ju frågan att hitta rätt typ av Träning för varje individ. Jag mår jätte bra av stenhård Träning men vet också att det finns människor som knapt kan röra sig utan att ta sina tabletter mot tex kronisk värk.

Jag hoppas att psykvården riktar in sig på att försöka hjälpa oss som inte vill äta mediciner istället för att propsa på att sådana som ska bli "normala". Varför ska man flyta med strömmen när man kan få vara sig själv och hitta andra kanske fiffigare metoder? ska för söka få ordning på mina ord så att jag inte blir så missförstådd.

Tack för att ni finns så jag får ur mig en del av vad som snurrar och surrar i mitt huvud.

MVH Zandra

Sedan är det ju så att det inte finns någon som tvingar en att ta medicin (eller… viss press finns det ju för en del) och vill man träna är det fritt fram för det. Om man tränar och mår bra då behöver man ju inte medicin och problemet är löst, samma sak med kosttillskott. Det jag menar är att eftersom Träning mm är sådant som inte är reglerat är det ju bara att köra på det, man behöver ju ingen diagnos eller något alls, medicin däremot har ju vissa risker och bör kontrolleras, därför skall det gå genom en läkare.

Alla människor behöver äta mat för at må bra, men det behöver man ju inte sätta på recept…

Hej

Ja måste få hålla med dig om det du skriver. Om jag ser tillbaka på livet genom åren, så var Träning mycket bra för hur jag mått, så jag kommer att börja träna på nytt! Träning gör mycket för välbefinnandet. Man får ut sin energi, man blir snyggare mår bättre och får mer själförtroende också! Så ja det kan göra mer för en mäniska än ett piller. / Henrik

Jag tycker naturligtvis inte att man skall tvingas att ta medicin (utom i extremfall om man blir direkt farlig för sig själv och/eller sin omgivning annars) men behandling med centralstimulernade läkemedel minskar snarare risken för missbruk eftersom det annars händer att man "självmedicinerar"

Motion är jättebra och jag är säker på att det inte är några hinder för de flesta att motionera precis hur mycket de orkar och har lust med. Själv får jag ibland undvika det när jag blir hyper eftersom i stället för att bli av med energi blir jag bara mer och mer uppvarvad tills jag inte vart jag skall ta vägen.

Alla ni som är för motion istället för piller. Vad har ni för bokstavsdiagnoser och är ni friska kroppsligt i övrigt?.

Tänker ju lite extra på detta då jag går till mig själv som efter ett diskbråck som senare utlöste fibro (enligt doktor) eller om värken nu beror på PTSD vilket inte är helt klart för min egen del.

Jag skulle inte kunna träna även om jag ville för kroppen sviker mig. Då är ju dessa förhatliga piller förmodligen ett måste om man ska orka leva vidare.

Förstår inte jag heller… Habiliteringen har ju Träning så varför inte vården  På hab här finns gymnastiksal och hela den faderittan, tom en sån där skakande platta. Bara att boka in sig om man vill träna.
Tom en ridgrupp har de.

Om inte annat är ju Träning även bra för andra problem, som motoriken, balansen osv som kan faila med bokstavshandikapp… Står själv på kö för att börja rida på hab, som hjälp med min väldigt dåliga balans som gör att jag knappt kan gå på vintrarna utan att halka för minsta lilla hala fläck. Och även om just träningen i sig inte alltid fungerar så är det ju helt underbart att komma ut, göra nånting och kanske bli av med lite spänningar i kroppen… Bara det gör ju underverk!

#13: Jag har inget behov av piller annat än för sömnen så jag är nog fel person att svara egentligen… Men jag svarar ändå :P

Jag har AS. Är inte riktigt frisk kroppsligt. Eller jag är ju inte sjuk, men jag är överviktig och har en sjukt dålig rygg (ännu en anledning till att jag inte kan gå på vintrarna, jag spänner mig för mycket så ryggen gör sjukt ont. Tack gode gud för cykel säger jag bara!), dåliga knän osv.

Träningen beror ju på träningsformen också. Jag skulle själv inte klara av att springa och hoppa och ha mig, varken rygg eller knän håller för det. Ja och så är det skittråkigt förstås :P Simning går inte heller iom att man inte får ha vanliga kläder i simhallen - och iom övervikten så visar jag mig inte i baddräkt. Gymma går inte heller, gymmade varje dag en period och är sååå trött på det. Och tja, sådär kan jag hålla på i en evighet…

Men så finns det de träningsformer som faktiskt fungerar också - ffa ridning. Det bygger upp ryggmusklerna så ryggen gör inte lika ont längre, går ner i vikt så det blir en mindre belastning för knän och andra leder, för att inte tala om hur avslappnande det är med en lugn skrittur i skogen! Och så all annan Träning på sidan om ridningen - cykla till och från ridskola eller var man nu rider, fylla på vattenhinkar, mocka, borsta, kratsa, fodra osv osv osv.

Tycker personligen att alla får göra det som passar de själva bäst. Vissa kanske bara behöver Träning, vissa kanske bara behöver medicin, vissa kanske behöver både Träning och medicin och vissa kanske inte behöver någotdera. Det är bara att göra som man känner för.
Jag är dock övertygad om att det finns någon träningsform som passar de allra flesta, sen om det är ett stenhårt pass i gymmet eller en lugn, avslappnande promenad spelar liksom ingen roll sålänge man själv trivs med det

#14 Där sa du nåt  

Att rida är jätteroligt! Kan man får det på recept tror du  

Nåja, för min egen del behövs nog både medicin och någon form av Träning som du säger, frågan är bara vad? Jag skulle kunna tänka mig ridning och kanske gymet hos sjukgymnasten, för springa eller simma är helt uteslutet!

Tja, man kan alltid höra med hab om det finns nån ridgrupp
Annars ska man visst kunna ansöka om bidrag till fritidsaktiviteter om man inte har råd själv som jag fattat det. Ska själv till fritidspedagog snart, ska se om man kanske kan söka bidrag till att börja på ridskola igen :)

Ridning på recept tvivlar jag starkt på, folk som aldrig ridit är ju experter på att tala om att det minsann är hästen som gör jobbet  Jag skulle sååå gärna sätta upp de på en hästrygg och tvinga de att rida ett pass ordentligt utan att bara åka häst - så får vi se vad de säger när de är hjulbenta efter att ha klivit av och inte kan röra sig av all träningsvärk dagen efter! >:)

Ja det är mycket tuffare att rida än de flesta tror.

Jag får väl ta och låna min dotters hästar för motions skull.

#13

Jo, jag har allt tänkt på er som inte kan träna av fysiska själ, jag är inte någon hjärtlös antipillermänniska snarare tvärtom.

Jag vet att för viss hjälper ett litet piller mer än avad Träning gör, men för egen del så vet jag att jag mår bäst av hård Träning.

Och så finns ju ni som blir så "uppskruvade" att ni inte vetg vart ni ska ta vägen, jag tycker lite synd om er för ni kan ju inte hjälpa det.

Och i sådana fall är jag för piller, men läkare som försöker tala om för MIG vad jag mår bäst av så har jag mer rätt än vad läkaren har.

Vad jag menar är att jag har ju använt min kropp i hela mitt liv och ska jag då lyssna på vad en läkare säger bara för att han/hon har en högre utbildning än mig?

Jag tror inte det, det är ju dit jag vill komma, man blir ju erbjuden piller först varför inte vända på det och erbjuda Träning eller fysisk motion (för oss som kan klara det) och föreslå medecin som sista utvägen?

#18 Det här håller jag med dig om

men läkare som försöker tala om för MIG vad jag mår bäst av så har jag mer rätt än vad läkaren har.

Vad jag menar är att jag har ju använt min kropp i hela mitt liv och ska jag då lyssna på vad en läkare säger bara för att han/hon har en högre utbildning än mig?

#18 Jag tycker du har en viktig poäng. Nu skall en sak testas och sedan går man vidare til nästa, det kan ju ta jättelång tid. Som patient känns man mer som ett objekt än som en människa som skall må så bra som möjligt så snabbt som möjligt. Istället borde det innas en stor manual med kanske trettio olika saker som man skall fundera över att göra för att livet skall fungera bättre och sedan försöka använda det som fungerar på den enskilda personen tex:

• Omega 3
• LCHF
• Träning/motion
• Centralstimulantia
• Antidepp
• Arbetsterapeut
• Information om funktionshinderet (till patient/anhöriga)
• Kurator/samtalskontakt
• Boendestöd
• Stöd på arbetsplatsen/i studierna

Och massa annat som kan vara bra sedan kan man efterhand utvärdera. Visserligen vill de inte att man gör flera saker samtidigt för då kan det vara svårt att se vad som ger effekt. Men jag tycker att det är lite begränsat att bara ta en sak som tex medicin.

Asså nu förstår jag inte riktigt. Det finns väl ingen motsättning mellan Träning och medicin, man kan ju äta medicin och träna.

Att röra på sig är alltid bra och man har väl ett eget ansvar att göra allt som står i ens makt för att må lite bättre, om än bara för en liten stund…

//S

Jag kunde hantera min hyperaktivitet genom Träning hela livet tills jag fick en sjukdom som gjorde att jag blev svårt rörelsehindrad. Hamnade i rullstol och kunde inte gå i skogen, åka inlines, cykla flera mil osv. som jag gjorde förut. När jag var liten så spelade jag fotboll med killarna, började redan när jag var 6år och höll på med massa olika idrotter samtidigt. Det var mitt sätt att hitta lugn.

Nu när jag blev sjuk så funkade inte det längre och det ikombination med att jag försökte plugga på universitet gjorde att jag sökte för att göra en utredning. Fick ADHD, och psykologen skrev in i mina utredningspapper att jag har kunnat hålla fokus och lugn genom Träning men att det inte fungerar nu.

Börjar kunna träna igen och det är så skönt för jag får liknande lugn som jag fick med mediciner. Testade medicin men det funka inte, men man väntade 1 år innan jag testade för vi provade andra lösningar först.

Det funkar väl inte för andra men jag är träningsnarkoman och mår otroligt bra av att träna och då kan jag fokusera bättre också.

#0 Jag har börja springa igen. Gjorde detta dagligen, mycket och länge för ca 10 år sedan och mådde jättebra!!! Har varit nere nu ett bra tag, tillslut blev jag förbannad på mig själv! Så jag tvingade mig själv under sju dagar att springa, varje dag i sju dagar… första dagarna grät jag för att jag inte ville ut. Alla var så dumma (även om det var mitt eget beslut) och elaka som tvingade mig ut att springa. Efter dessa sju dagar har det blivit ett måste jag har inga problem med att dra på mig löparskorna och ge mig ut. Jag märker hur jag kan tänka klarare. Direkt positiva effekter har blivit: Lugnare, lättare att komma igång med saker, jämnare humör, lättare sinne. Det finns en negativ sak och det är att jag har otroligt svårt att somna på kvällen helt plötsligt, men när jag väl somnar sover jag bättre än vanligt och det är ju inte illa.

Vill också tillägga att det inte räcker med att gå en lång promenad för mig. Om jag ska må bra av motion måste jag ta ut mig ordentligt. Tex En tre timmars inlines färd är hur gott som helst. Eller springa i 1-2 timmar. Ska gärna vara så slut att jag mår dåligt (det går ju över ganska snabbt) och knappt kan stå på benen.