Ordknaseri
När jag var yngre..kommer mest ihåg gymnasietiden..så blev det så konstigt när jag skulle prata. Bokstäverna hoppade runt i orden eller försvann när jag skulle prata, typ tårta blev istället tåta och skulle jag säga snusdosa blev det istället dussnosa..äh, kom inte på några bra exempel nu men det var typ så det blev. Inte ibland utan i var o varannan mening, vilket ibland gjorde det svårt att höra vad jag sa. Oftast blev det mest tokroligt om man var med familjen, men i sammanhang där man inte kände de andra så blev det bara pinsamt och jag tyckte det blev jobbigt att prata. Jag märker av det rätt vad det är idag också.
En annan grej som ofta hände var att jag fortsatte ett samtal eller en berättelse. Men grejen var att de runt omkring mig inte förstod vad jag pratade om eftersom det kanske var flera dagar eller t om en vecka sedan vi pratat om det senast. Saken var den att jag helt plötsligt fann tråden i samtalet igen och tog upp den som det där tidsglappet aldrig hade existerat. Och det gjorde det ju inte för mig heller. Jag hittade som sagt tråden igen och fortsatte bara där jag slutade…och de andra hängde inte alls med!
Någon som varit med om detta eller märkt detta på någon annan?
Jepp.. jag börjar ofta mitt i där jag slutade när något kommer tillbka till mig, det kan vara tid mellan men ibland räcker det med några minute så är alla andra borta och förstår inte vad jag pratar om.
Det där med att bokstäverna hoppar runt i orden eller försvinner känner jag igen på både mej själv och min syster. Var så bara häromdagen när jag bara bladdrade ur mej en massa smörja.
Oftast är vi värst dagarna runt mensen. Men ibland kan det gå några månader innan det dyker upp igen.
Som du säger så var det nog gymnasietiden som var värst för oss också. Syrran kunde inte enns läsa det hon skrivit ibland för bokstäverna hade hoppat runt (hon har annars inga problem att stava eller skriva snyggt).
Jag är så att jag kan komma på första bokstaven i ett ord, och hur många bokstäver det är i det, men inte hela ordet. börjar på S, 4 bokstäver = skål.
Kommer ihåg en gång för när vi pratade om musik och jag skulle försöka få fram en artist. Kom på att förnamnet började på J efternamnet på T och han var med i en grupp som började på E. Joey Tempest Europe.
Kan bli att jag börjar stamma också för jag tappar bort ordet. Hakar liksom upp mej på första stavelsen och kommer inte vidare.
Ja det där känner jag också igen.
Det kan bli lite tokigt ibland. Likaså att jag när jag pratar om nåt (eller som här, skriver) så tänker jag hälften och säger hälften, det blir också väldigt konstigt, förstås. 
Det är också lätt att bli missförstådd har jag märkt…
Ord försvinner också, mitt i en mening bara, väldigt irriterande.
känner igen mig precis i det ni säger.
Hmmm, det där trodde jag var en vanlig sak hos alla 
Orden bara hamnar fel i munnen trots att det är rätt i tanken. Ibland är det så under låååång tid och högst irriterande och jag försöker skämta bort eländet genom att spela pajas
#5 Hej aspie, kul att "se" dig igen! Det var ju ett tag sen, jag håller mest till inne på ÖN, sen har jag upptäckt nya sajter, såsom Bakverk, Hår, Kalas…
Hoppas allt är bra med dig och ursäkta mig, trådstartaren för att jag blir lite OT 
Ja, min sambo drabbas av det ibland, att han slänger om bokstäverna i orden. Ibland märker han det inte själv och jag tror att han intalat sig att ord uttalas på sätt de inte gör. Och jag är en riktig ordpolis, så jag får verkligen ta det lugnt. Det gör ju inget, men kan kännas genant om någon han inte känner så väl påtalar att han sagt fel.
Säger som aspie: det där gäller väl oss alla?
Men nog känner jag igen mej
#6 Hej Mysan, kul att se dig oxå 
Starta ny diskussion