Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikettannat-npf-relaterat
Läst 2181 ggr
HannaM
0

Förståelse

Hur ska man förklara för en oinsatt att vissa saker är mer än svårt för mig med ADHD? Jag har med ett antal olika människor diskuterat att plugga och jag försöker förklara att det är extremt svårt för mig, jag har inte koncentrationsförmågan helt enkelt.

Jag får alltid höra att det är bara att bestämma sig. Att faktiskt sätta sig och göra det. Och det är klart, jag kan kanske träna upp det så det blir bättre men jag tror inte jag kommer "bara" kunna bestämma mig. Det är ju det jag hade problem med under högstadiet och gymnasiet. Jag bestämde mig mer än en gång för att gör aläxor och verkligen bestämde mig men inte blev dom gjorda för det, tankarna vandrar i väg, det är tråkigt, det är segt, försöka sitta och läsa en text om något i kemi som inte intresserar mig och som jag har svårt att förstå funkade liksom inte. Jag behöver om det ska fungera vara extremt styrd, mer eller mindre ha någon som sparkar på mig och motiverar mig genom alla uppgifter för att nå ett slut.

Dom berättar också alltid hur dom också har svårt med sånt men att det bara är att göra det. Det är det inte för mig, hur ska jag få fram att det kan vara en skillnad?? Dom tror ju bara att jag är lat och inte försöker.

Sweetelle
0
#1

Skulle kunna kopiera och klistra in ditt meddelande, jag kan skriva under på alltihop.

Det är ingen om svarat på ditt meddelande, och jag gissar att det beror på att ingen här har nåt svar att ge, man blir bara inte förstådd. Istället får man bara veta att man liksom inte tror tillräckligt på sig själv.

Jag gissar att det tyvärr inte hjälper med en diagnos, jag tror bara jag skulle bli bemött med misstro, påstående om att nån psykolog har lurat mig att tro att det är nåt fel på mig, när vården i själva verket motverkar…

HannaM
0
#2

Jag överväger att säga att jag har en liten hjärnskada som hindrar mig från att kunna koncentrera mig..  undrar om folk kan acceptera det? 

Det värsta är att dom som är mest övertygade om att det går är andra som tidigare har mått dåligt. Dom tror att mina problem ligger i att jag är deprimerad och har ångest….. och dom tror att dom förstår åt mig…

Sweetelle
0
#3

#2 Om man mår dåligt eller tidigare mått dåligt tror jag "DET GÅR DET MÅSTE BARA GÅ!"-religionen är ett måste att tro på. Det blir som en sekt man måste luta sig mot, för hoppet att alla kan komma ur det stora mörka kletet är liksom livsnödvändigt för att man skall orka kämpa vidare.

När det gäller det om liten hjärnskada så tror jag på det, det skulle nog vara lättare för folk att acceptera, blir liksom en bekräftelse på att det är ok för dig (den som säger det) att ha problem med koncentrationen och det blir liksom inget hot mot den andre. Jag skulle definitivt kunna säga nåt sånt. Gillar redan nu att säga "neuropsykiatriskt funktionshinder" framför ADHD, ligger liksom mindre "detdärharjaghörttalasomochdetharintedu" i det begreppet, folk tror inte att de vet lika mycket om sånt som om ADHD.

Jag försöker ofta relatera till hur jag själv uppfattade begreppet ADHD för ett år sedan, innan jag läste den där artikeln som fick mig att börja undra om inte dte där gällde mig. Jag visste inte ett skit, och hade massa fördomar, visserligen skulle jag nog aldrig argumenterat kring det… men fördomar hade jag likaväl.

Niklas
0
#4

#0: Allt är olika lätt och svårt för olika människor.

Med resonemanget "det är bara att bestämma sig" kan man göra mycket, men vem som helst kan inte bestämma sig för att bli världsmästare i utförsåkning och bli det. De flesta har inte den förmågan. De flesta har förmågan att bestämma sig för att komma upp på morgnarna, men inte alla.

Vi har alla olika förutsättningar att klara saker. En del har inte förutsättningarna att förstå det.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas

Sök information om Sveriges adelssläkter för din släktforskning

HannaM
0
#5

Det är möjligt att man måste tro så men dom om några borde i mina ögon förstå hur svårt saker faktiskt kan vara. Dom inser inte att dom själva nu trampar på fel ställen precis som andra (förmodligen) gjort mot dom tidigare. 

Får nog köra på hjärnskada eller neuropsykiatrisk funktionshinder. Funktionshinder vet alla vad det är i alla fall. 

Märkligt nog tycks alla acceptera att jag har svårt att klara ett jobb, däremot att jag skulle ha svårt att klara tre år i skolbänken det tycker dom.

Sweetelle
0
#6

Bra det där niklas!

"Vi har alla olika förutsättningar att klara saker. En del har inte förutsättningarna att förstå det."

maluca
0
#7

Jag är 31 och till hösten ska jag börja studera, 4 år framöver. Min mening är att det inte går att pusha fram något, jag har aldrig känt för att sätta mig i skolbänken igen men så helt plötsligt kom det, ett intresse dök upp och nu brinner jag för att sätta igång!

Det känns anorlunda nu när det är på mitt inciativ och med mina nya kunskaper om mig själv och mina begränsningar, och med hjälp av medicin.

sommarvatten
0
#8

Hej!! Glad

Jag kan bara hålla med om att det är så jobbigt med människor omkring en som verkligen inte kan förstå en. Ibland får jag lov att fråga mig själv om det är viktigt för mig att dom förstår mig till 100%?……..Ibland är det trots allt ändå inte så viktigt……Men ibland…. JA!!! Det ÄR VIKTIGT att mina närmaste förstår mig. Annars kanske jag känner mig dum/anorlunda eller lat som du skrev.

Och ibland så räcker det för mig att en människa bara "accepterar" HUR JAG ÄR…….det kan oxå räcka för mig. Att personen ifråga ändå inte behöver förstå mitt beteende. Glad

Vissa har kommit så "högt" i karriären - och en del av dom är så oförmögna att förstå andra människor att jag ibland undrar vad dom gör på "toppen"……….men då tänker jag snart att personen säkert har ANDRA kvaliter än gåvan att förstå en annan människa! En kvalite som säkert JAG saknar……

Jag kanske inte har ett sånt bra råd men rådet är att "ta det lungt"……..förklara för dom som du tror förstår ADHD begreppet. Sen väljer du ut dom viktigaste i din närhet som du känner att du vill ska förstå dig och berättar för dom på det vis som du tror att dom kommer att förstå dig bäst på.(kanske förklara dina svårigheter som en hjärnskada, som du skrev)

Dom som vill förstå dig och dom som bryr sig om dig kommer att lyssna och säkert göra "så gott dom kan" för att förstå vad du säger.

Kram//CamillaGlad

Veyla
0
#9

Folk tror att dem förstår, därför bara måste dem av någon anledning försöka peppa en genom att fälla kränkande komentarer. Dem identifierar sig med oss och tror att dem har träffat rätt. Det dem inte förstår är att det kan vara så mycket värre. Eller att dem har dömt fel.

Det är som Camilla säjer, Ibland hade det bara räckt att någon accepterade en. Inte var tvungen att försöka göra allt bra igen utan helt enkelt bara accepterade.

Emaljoh4
0
#10

Känner igen mig Förvånad Precis ssom jag… Man bestämmer sig för , "nu ska jag plugga"… Man sitter där med sin mattebok.. Plötsligt börjar man tänka på annat. Utan att man ens märker det.. Så är det isåfall för mig. Jag blir så irriterad på mig själv… varför kan jag inte bara skärpa mig..

Känner också igen det här "man kan om man vill"… "försök anstränga dig"… "Du vill bara inte"… Man blir så frustrerad av dessa kommentarer.. Varför förstår ingen att det inte är så fruktansvärt lätt? Skrikandes

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

Svea-
0
#11

Att få någon utomstående att förstå…jag tycker det är omöjligt.Det enda är väl om personen är väldigt beroende av tex sina glasögon,eller måste sitta långt fram pga nedsatt hörsel osv,då kan jag i alla fall hitta ett kryphål och säga:

Okej,jag tar bort dina glasögon och du måste läsa den här texten nu och sen återberätta och skriva uppsats.

-- Nej jag kan inte utan glasögonen,jag ser knappt nått,å jag får huvudvärk av att inte använda mina glasögon.

Där förstår dom,för då är dom själva utsatta.Nu är det ju inte alls som att ha NPF-diagnos,men ja i alla fall ett kryphål till nån form av förståelse.

Min dotters spec-lärare har glasögon och tinitus så jag har använt detta kryphål för att förklara för henne hur det är för min dotter i massa olika skolsituationer.Det blir ju bättre en stund då,men sen faller läraren tillbaka till total oförståelse.

Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.

[Fiction]
0
#12

Nu tror ju jag visserligen att de flesta klarar av att plugga. Dock inte vad som helst och hur som helst. Det gäller att hitta något som man verkligen brinner för och att man kan anpassa studierna efter sitt funktionshinder. Och för att få välja vad man skall plugga, krävs det tyvärr en högskolebehörighet, vilket inte alla med ett NPF klarar av. Det är mkt som krävs för att det skall fungera, men om det väl gör det har jag sett flera exempel på att det kan gå (inte minst jag själv).

Tyvärr hör det till att inte bli förstådd av sin omgivning när man har ett funktionshinder som inte syns utanpå en så att säga och det är väl ngt man måste lära sig att leva med, även om man naturligtvis inte helt skall ge upp hoppet om att bli förstådd. Jag tror dock att de flesta med ett NPF har erfarit liknande som du vad gäller omgivning och oförståelse.

Froddel
0
#13

HannaM    Jag har nyligen hoppat av mina studier, p g a att jag inte pallade pressen, stressen och det höga tempot när jag inte kan koncentrera mig och "bara sätta igång" med det som jag behöver. Det enda som jag tror skulle ha hjälpt var om jag fick en raket i röven. Kommer heller inte ihåg särskilt mycket eftersom mitt närminne är åt helskotta.

Hur som helst så blev jag på skolan beviljad förlängd tentatid samt en äldre student som skulle hjälpa mig att sålla lite i allt som skulle göras. Tyvärr fick jag hjälpen lite för sent, jag hade redan halkat efter så mycket. Men kolla upp om sån hjälp finns på skolan innan studierna sätter igång. Jag tror att det enligt lag (inom högskolan iaf) ska finnas hjälp att erbjuda till studenter med tex NPF.