Hoppas det går bra! Det är för underbart när det äntligen är dags.

Hej igen :)

Allt gick kanonbra idag! Först satt vi alla tillsammans o pratade, sen så ställde dom lite frågor till lilleman (kuratorn, psykologen samt överläkaren). Sen så tog psykologen med sig lilleman till ett annat rum där han fick "leka" lite, under tiden så pratade vi (mamma o pappa) med kuratorn samt överläkaren.

Ellioth gillade att vara här, efteråt säger han:
"Jag åka hit imorgon igen!!!", med ett stort leende på läpparna!
*ler*

Men nästa gång blir inte förrän på Torsdag…

Det som händer närmast är att barnpsykologen ska träffa honom ensam några gånger, o sen, lite längre fram så ska även vi (mamma o pappa) sätta oss ner o prata mera med kuratorn, psykologen samt överläkaren! :)

Skönt att ha kommit igång!!! :)

Kul att höra att han uppskattar det=) Jag gillade också att göra utredning och jag var ju gammal ju, hela 21 men det var faktiskt kul.

#2: Skriv ner minnen av hur han är och har varit inför mötet med läkaren, psykologen och kuratorn. Ifall ni inte redan har det helt klart för er.

Vänliga hälsningar

Niklas

Niklas:

Jo, det gjorde vi inför första mötet igår, litegrann…
Sen kommer man la på mer efterhand…

Men på det stora hela så tycker jag att han blivit så mycket "enklare" under det senaste halvåret. Men det har vi nog mycket dagis o tacka för. Lilleman blev som en helt annan gosse då han böt dagis i somras o kort därefter fick sin egna resursperson på dagis, för ca ett ½-år sen… Sen dess har allt bara gått framåt! Med stormsteg… Men än är det en bra bit kvar att vandra… :) Men det känns ljust! :)

Det han har mest svårt för idag är samspelet med andra barn, o det tränar dom på! Vissa dagar går det bra, vissa går det mindre bra. Han år inte med på t.ex. sångsamling, morgonsamlingar, osv… Det funkar inte för honom…än!

o9.o2.o5:

Idag besökte vi då NP-teamet igen. Lilleman gick först in med barnpsykologen själv o "lekte" lite, medans jag satt i väntrummet o drack kaffe i godan ro. *skönt med en liten lugn stund för sig själv*

Han gick in själv därför att vi (jag o pappan) anser att det är det bästa sättet för vår lillgosse att ta till sig allt detta. Han har lättare för attkoncentrera sig i en liten grupp än i en stor grupp! O mer eller mindre alla barn blir ju mer "okoncentrerade" då mamma o pappa är med i rummet på såna grejer… :)

Efter ca 20 minuter kom dom o hämtade mig o frågade om mamma ville vara med lite. Så vi gick in i rummet tillsammans. Lilleman fick bygga lite med klossar i två färger. Psykologen byggde dom i ett mönster i bad honom bygga dom i samma mönster. Detta hade han även gjort då jag inte var med i rummet, o det hade gått jättebra. Han hade greppar allt precis rätt o gjort likadant, utan bekymmer :)

Nu då jag var med i rummet blev det inte lika lätt, men… Samtidigt så kan det lika gärna ha berott på att han var "trött på" den uppgiften vid det här laget, som det kan ha berott på att det faktiskt inte var så enkelt, trots allt. :)

Sen fick han bygga pussel, som bestod av olika bilder med olika former. Solar, bilar, fåglar, hus, hund, boll, fisk, osv…
Detta klarade han galant, o tro mig, till o med jag funderade ibland då hon la ut bitarna att: "Hmm, ska det här verkligen fungera?". Jag tyckte detta verkade svårt för ett barn i hans ålder!!!

Men, han klarade det som sagt galant o hon blev jättestolt över honom! Då berättar hon att dessa pussel han precis byggde var för barn i 6-årsåldern! Lilleman är ju bara nyss fyllda 3 år nu. :)
*lite impad blir man allt ibland*

Men han har alltid varit duktig på det här med pussel o knåpande! :)

Utöver detta så fick han titta på bilder i ett blädderblock. Det var fyra bilder på varje sida, där gav psykologen honom en fråga, o han fick svara genom att peka på en bild. T.ex. om det var ett flygplan, en spis, en stol och ett badkar. Så frågade hon: "Var kan man bada?", osv.

Detta är ju för att se var i utvecklingen barnet ligger, osv…

Sen sa han. Nu vill jag åka hem från "dagisdoktorn". O då avrundade vi o sa att det gör vi. Då hade han varit jätteduktig o hjälpsam i över en timme, min lillgosse! :) *stolt mamma igen*

Då åkte vi till McDonalds o käkade oss varsitt mål, o tro mig, lilleman var hungrig som en varg. Han åt hela sitt Happy Meal, o åt alla äppelbitar efteråt, samt drack upp halva drickan. :) *stora gossen*

McD är la inte bästa maten, men kände att vi behövde få oss nåt i magen nu efter denna stressiga morgon. Den började ju med möte på dagis i ottan med fröken samt specialpedagogen. Puh!!

Idag kom det en kallelse från Neuropsykiatriska teamet som jag inte riktigt vet hur jag ställer mig till? Är jätteglad över utredningen i sig, men… Det står att dom ska videofilma o analysera mitt barn. Vet inte om jag vill att dom ska videofilma faktiskt? Är det dumt att tänka så? Hur funkar sånt här? Vad händer med videofilmen sen, osv? Nån som vet?

Så här stod det i brevet:

"Hej!

_Ert barn har fått en kallelse till Barnmottagningen för att göra ett ADOS-test. ADOS är ett strukturerat lektest vilket görs som ett led i den neuropsykiatriska utredningen.

Under barnets lek observerar vi barnets förmåga till socialt samspel, kommunikation, förhållande till leksaker samt lek och fantasi. Testet tar knappt en timma att genomföra och Ni föräldrar är med i rummet hela tiden.

För att bättre kunna bedöma testet videofilmar vi barnet under leken.

Mvh xx och xx"_

Jag tycker du skall fråga dem. Antagligen är det för att testledaren skall kunna leda testet utan att fundera exakt på vad pojken gör utan istället senare analysera, pausa osv i lugn och ro, kanske spola tillbaka för att tydligare se vad sm orsakat en viss reaktion.

Troligtvis kommer filmen att klassas som en journalhandling med lika stor sekretess.

Personligen kan jag inte se varför det skulle kännas mer tveksamt än nedskrivna analyser. En film är ju alltid fakta och inte åsikter. Jag skulle vara mer rädd för att de skriver dömande saker i sina analyser.

Tycker du att det känns tveksamt kanske du kan kräva att filmen raderas efter at de analyserat alternativt så säger du att du inte vill ha honom filmad, det borde ju funka ändå, kanske får de göra testet vid fler tillfällen istället!

#7: Vi var på en sån där videofilmning för några veckor sen. Det var bland det roligaste jag har gjort. Det handlade om att de skulle se hur hon fungerade i samspel med andra (en psykolog eller liknande) och filmningen gjordes för att de skulle kunna titta på det efteråt tillsammans när de gör bedömningen. 

Det är inget de gör i smyg. Barnet vet att det filmas. I Emmys fall betydde det att hon showade för kameran så fort psykologen vände sig bort. Som förälder får man sitta i ett rum bredvid och titta på. Det var vansinnigt roligt.

Niklas:
Det står ju tydligt i vår kallelse att "föräldrarna är med i rummet hela tiden". I vårt fall låter det ju som samma rum? 

Jag kommer självklart att låta dom filma honom, men… Det känns bara lite motigt…

ElvaHax:
Ja, jag håller med dig helt o fullt där. Skrivna journalhandlingar är heller ingen höjdare, verkligen inte! Men dom kan man ju inte påverka, hur som helst. Där är det ju bara att gilla läget… Typ…

#10: De gör kanske olika. De ville inte ha oss i rummet eftersom det får barnet att agera annorlunda och dessutom gör fler personer att uppmärksamheten splittras mer. Barnet får göra en mängd tester och då behövs uppmärksamheten.

Vad är det du tycker känns motigt med filmningen? Är du rädd att den ska komma ut, att de ska missbruka den eller något annat?

Niklas:
Ja, man kan la sammanfatta det som att jag inte har nåt vidare förtroende för läkare, överhuvudtaget. 

Klart att uppmärksamheten är viktig. Den har min son det svårt med även om det bara är en annan person med, så jag vet inte hur detta ska fungera, faktiskt.

#13: Det är det de ska se. Men det blir svårare om det är många i rummet, fast de har säkert någon lösning för det i och med att de gör så. Jag har varit med om det två gånger och bägge gångerna fick jag iaktta utifrån.

Phernilla: Jag tycker du skall kräva att filmen förstörs när de är klara, kolla upp innan om de kan tänka sig det. Om du känner som du gör tycker jag definitivt att det bästa är om du gör det.

Jag förstår verkligen din skepsis till läkare och vård, jag har otroligt lågt förtroende fr hela vårdapparaten.

Niklas:
Ja precis. Ja, jag kan gott sitta i ett annat rum, det var liksom inte det det handlade om. Det skulle inte besvära mig alls. Jag skulle nog nästan föredra det, dessutom, då jag vet att min son koncentrerar sig sååå mkt bättre om inte mamma o pappa är där då han "jobbar" (i hans värld leker). :)

ElvaHax:
Jag ska ringa dom o kolla hur detta fungerar o prata med dom om vad jag tycker, tänker o känner. Sen får vi se hur det blir… :)

Mycket har hänt sen jag skrev här sist…

Nu är lillemans utredning klar! :)
Min lilla gosse har, precis som jag hela tiden sagt:
"ADHD med inslag av Autism"

Dock EJ diagnosen Autism.

Så skönt att utredningen är klar. Hur blir det nu? Medicin? Extra stöd i förskolan?

Hur känns det förresten?

HannaM:
Det känns skönt att veta vad det är. Men samtidigt väldigt jobbigt!

Det blir medicinering, enligt läkarn. Det jag inte förstår är varför han vill medicinera min gosse på 3½ år med en medicin där det tydligt står att den inte skall ges till barn under 6 år. (står det för övrigt på all liknande medicin som jag hittat)…

Jo visst är det dubbelt. Skönt att veta varför, skönt att ha diagnos att vifta med när skola och liknande börjar gnälla om att dom inte vill ge rätt stöd och liknande men samtidigt jobbigt och ledsamt eftersom det är så mycket jobb som väntar.

Låter märkligt. Med medicinen alltså. Hur motiverar läkaren det?

HannaM:
Det gjorde han inte. Han sa inte att det låg till så, utan bara vilken medicin han skulle få o att den passar honom o hans behov bäst. Sen då jag kom hem så kollade jag upp den via fass, samt läkar-fass. Då står det klart o tydligt där "ej till barn under 6 år"… *hmmm*

#9 Niklas: Hur är det med minnet? :-)

Emmy har varit på två sådana utredningar då hon filmats. Första utredningen (2003) så var man som förälder med i rummet.

Läs själv här

Hej Phernilla !

Det måste vara skönt att få en diagnos så tidigt (samtidigt som det förstås är jobbigt), jag hade önskat att jag hade  fått diagnos mycket tidigare på min son (han fick sin när han var 14)

Jag hade däremot ringt och frågat angående medicineringen, både läkaren och sjukvårdsupplysningen för att få två åsikter.

Mvh

Erika

jag tycker du ska lita på läkaren i det här fallet.

Med medicin kan barnet fungera bättre och lär sig då lättare strategier om hur man beter sig och det kommer han ha nytta av sen.

Dert är sämre om han redan lägger sig till med saker som sen blir svåra att vänja sig av med.. dåliga beteenden alltså.

jag har en liten tjej också som äter Ritalin, och har så gjort i flera år nu, och det är helt fantastiskt att hon kan fungera normalt.

Det enda man måste vara mycket noga med är att de inte blir deppiga, fast ett så litet barn grubblar ju inte så mycket utan de bara ÄR ju här och nu, så det är nog ingen fara…

Jag önskar dig stort lycka till

Denna medicinen är det han ska få, Equasym 10 mg.

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20040916000699&DocTypeID=5#caution

Länkar så här istället då ovanstående länk inte verkar fungera!
Klicka nedan.

Equasym, 10 mg >>