Så sannt, jag får ofta höra att jag inte kan stava rätt och kämpade massor med det i skolan. Men folk förstår ju vad jag menar, inte så att jag skriver jättefel men får ibland knas med dubbelbokstäver och vad som är E eller Ä tex.

:D

Nu för tiden finns det ju MASSOR av olika stavningar och förkortningar på många ord. Ibland kan jag bli lite förvirrad av vissa förkortningar. Speciellt de man får via sms Men jag gillar det, he he, alltså inte att bli förvirrad utan förkortningarna

Jag har alltid haft ganska lätt för stavning, men glömmer lite bokstäver här o där ibland. Men så är det ju när jag pratar med! Men frågar ni mig vad ett substantiv eller nåt liknande är så kan jag garanterat inte svara. Sånt jobbigt gick inte in i mitt huvud när jag gick i skolan. Dessutom hade jag en mardrömslärare i svensa som trackade mig stenhårt för att jag rökte och bet på naglarna…

#0 så sant som det är sagt

#3 …som mej

Öööhhhh, substantiv ????

Substantiv är saker och ting till exempel boll och ring.
Verb är sånt man gör till exempel tuta och kör.

Det är det enda jag kan om det =)
Men fråga mej inte om något ord med dubbel konsonanter, gj, ck eller nått annat lurigt.

Usch , sånt här är en mardröm för mig och har alltid varit

#6  …nä usch jag far illa nu…känner hur skolångesten kommer smygande trots att det är en herrans massa år sen!!

#8 Javisst får man ångest, ööörk…..

Jag har faktiskt aldrig haft några problem med stavning, svenska var väl ett av dom få ämnena jag tyckte var halvroliga.

Det är klart att det finns ett och annat ord jag har svårt med, men annars så…

Det som funkade någorlunda var väl svenska, gympa och teckning, resten var bara skit.

Inga som helst problem att stava, snarast tvärtom. Jag reagerar fort på felstavade ord och trots att jag är väl medveten om att människor inte gör det medvetet och att det faktiskt är svårt för vissa så har jag svårt för det.

Däremot, som ni säger. Grammatik. Jag kan det väl nästan men det är för mig bara onödigt, huvudsaken är väl att jag vet hur jag ska prata och skriva. Så långt som till ordklasserna är jag med men sen börjar det spåra ur när det kommer krångligare saker än substantiv och sånt.