Jag gillar inte att prata i telefonen numera…men när jag gör det så kan jag inte bara sitta o prata utan diskar, städar, sitter vid datorn, kluddrar på ett papper, plockar o grejar samtidigt - vilket säkert är otroligt irriterande för den jag pratar med då jag låter en aning disträ. Jag kan inte vara i närheten av tv eller nån annan som pratar då heller för då hör jag bara dessa ljud

Ja, jag är precis som er båda när jag pratar i telefon. Kan inte alls koppla av och blir enormt irriterad/störd av en massa ljud och rörelser runt omkring.

Springer och plockar med ALLT och kan inte sitta still.

Jag kan prata i telefon med en vän. Vi kan prata flera timar varje dag, vi städar tillsammans och bara är. Andra telefonsamtal däremot undviker jag i möjligaste mån.

Jag vankar omkring och pysslar med allt möjligt. Kan INTE bara sitta och babbla.

Men jag hatar ju telefonen, så helst vill jag inte prata i den alls.

hhmm…olika.. är det telesamtal från skolan,fk eller likande måste det vara tyst.. å lungt.. är det nån kompis springer jag runt å gör allt å ingenting..å blir avbruten i ett av barnen som alltid ska fråga allt när jag sitter i telen eller på muggen…

Nu har jag ju inga barn kvar hemma, men då när dom var små blev jag jättestörd när dom höll på och avbröt hela tiden, eller bara väsnades.

Det måste vara tyst runt mig när jag pratar i telefon, oavsett vem jag pratar med…

Det varierar hejdlöst för mig. Dock stör jag mig fantastiskt om ANDRA gör andra saker när vi pratar.. Som bästisen som har tvn på i bakgrunden, det gör det jättesvårt att sålla bort de ljuden från hennes röst.

När jag pratar med myndigheter är det som om jag har en annan personlighet nästan. Det har gett mig både bra och dåliga erfarenheter, då folk inte riktigt tror att man är "sjuk" när man låter så rak och trevlig. Sen att jag behöver ta en tupplur på en timme efter såna samtal, det vet de ju inget om.

Hmm, nu kom jag på en sak, jag har extremt svårt för att prata när andra lyssnar. Även om dom skulle sitta knäpptysta så stör det mig enormt. Utm när jag pratar med min vän då, men vi har ett speciellt telefonförhållande=p Det är ungefär som att vi umgås fast vi råkar befinna oss 35 mil ifrån varandra.

Telefoner är jobbiga, jag har svårt att prata med folk jag inte känner på telefon, jag har även svårt att prata med folk som jag visserligen känner men inte brukar prata med på telefon.

Om någon pratar med mig när jag pratar i telefon blir jag stressad och hör inte vad någon säger.

Jag har extra svårt att få fram vad jag vill ha sagt i telefon och efteråt är det svårt för mig att komma ihåg vad exakt vi pratade om och vad som bestämdes.

Innan brukade jag panikslaget lägga på ifall personen i andra änden började bli jobbig, nu är jag bättre på att låta bli det, eller så ger jag luren till syrran.

Ibland när jag ringer upp någon hoppas jag desperat att ingen skall svara eftersom när jag sitter där och lyssnar på signalerna plötsligt inser att jag inte orkar prata i telefon och även jag inser att säga "jag är ledsen men jag orkar inte prata just nu" kan verka lite underligt när man är den som har ringt upp!

#9  Ibland när jag ringer upp någon hoppas jag desperat att ingen skall svara eftersom när jag sitter där och lyssnar på signalerna plötsligt inser att jag inte orkar prata i telefon och även jag inser att säga "jag är ledsen men jag orkar inte prata just nu" kan verka lite underligt när man är den som har ringt upp!

Haha, ja herregud säger jag åt mig själv nu…det var precis så här jag gjorde alldeles nyss!! Tänkte, samtidigt som signalerna gick fram, att nääe jag vill fan inte det här…men det var mer känlsan av att det var min plikt att höra av mig nu eftersom det gått så lång tid sen sist. Fan för alla "borde" och måsten som man känner!!!

#9-10 Amen till det, säger jag bara!

Alla j*vla måsten och borden, mamma klagar jämt på att jag är så dålig att ringa, likaså barnen.

Jag har försökt förklara att telefonen nästan är en fobi för mig men dom förstår inte!

Hur ska man förklara så att dom förstår?

Kom att tänka på min dotter. Hon kan slänga på luren utan att samtalet är slut bara för att hon tycket att hon är klar. Oftast blir det då hon känner sig stressad av samtalets innehåll.

#12  Oh, så skulle jag önska att jag vågade göra…för jag kan känna mitt under ett samtal att nä, nu fan orkar jag inte mer och jag har absolut inget mer att säga… Min farfar var så när han levde…rätt var det var sa det klick o han la på…sådär bara, mitt i en konversation!!

#13

Ha ha, ja, det är krut i min lilla fina dotter och i din farfar tydligen