Jag undrar så när det min tur är,att få må bra,att få må okej,att omvärlden mig ska förstå…

När ingen riktigt mig kan förstå,när jag ej riktigt kan förklara att jag vill kunna funka som alla andra,hur ska det då i livet framåt gå?

Inom mig bor kaoset,ångesten,tårarna igen kan se.Om och om igen kämpar jag mig upp till ytan för att försöka vara som du,vara social,ha ordning på allt å ingenting,men kaoset,ångesten mig äger,sakta men säkert skrapar den inom mig,likt en mask som äter upp en innefrån å ut vinner den om å om igen över mig.

Luften tar slut,hjärtat slår å slår,å åter igen mig ingen förstår.Det ni ej kan förstå är ni rädda för,det ni ej förstår kan ni inte hjälpa,det är då ni lämnar mig ensam kvar,låter mig drukna om å om igen..

Hur ska det då i livet gå om ingen mig kan förstå…?