djuren i mitt hjärta
När jag kom hem från BB med mamma fanns det en kolsvart hund på 6 mån.Hon lämnade inte min sida efter hon fått sniffa in mig.Mitt första minne av trygghet är när jag ligger i spjälsängen,är ledsen å sträcker ut min hand,där känner jag varm,mjuk päls,en sekund senare en varm mjuk tunga som slickar bort tårarna mellan spjälorna och sitter där med min hand på hennes varma mjuka päls tills jag somnat om.
När jag var äldre hade vi flyttat och hon fick inte komma upp på övervåningen.Så jag tog mitt täcke släpade ner det till hennes korg å la mig för å sova hos henne om nätterna.Mamma galen såklart.Om det var "fara" hemma väckte hon mig i ottan så jag hann upp till sängen innan dom vuxna hade vaknat.
Ute var hon som Ior med mig,lunkade brevid å brydde sig inte om nått.La sig brevid mig om jag stannaade i parken eller så.När hon var ute med mamma drog hon i väg å spårade hare,rullade sig i skit,ville leka med allt å alla.
När hon blev gammal blev hon trött och fick små krämpor lite här å där.När vi var till vetten så sa jag alltid var hon hade ont å hur hon mådde.En gång hade hon en en muskelinfektion å vetten gav henne fel behandling.Så jag sa att hon har ont där inne,i alla musklerna,det gör ont för henne att gå,stå.Dom tog ett till prov eftersom jag skrek hysteriskt,och sen fick hon rätt mediciner och behandling.
Vettan sa till min mamma att hon skulle försöka å ta bort hunden från mig för det kan aldrig vara bra å ha en sån kontakt med en hund för ett sånt barn som jag var.Mamma orkade inte det som tur var.
En dag efter jag haft min hund senjag var 1 vecka gammal fanns hon inte mer.Jag kom hem efter skolan å ingen hund kom fram.Inget koppel fanns,vattenskål,hundkorg,eller en ett svart hårstå.Dom hade avlivat henne när jag var i skolan.Nej…så gör man inte.Jag finner inga ord för sorgen jag än i dag känner.Jag pratade inte på 1,5 år.Inte ett ord.Inte ens om jag ramlade å slog mig.Tårar jaa.. men inga ord.
Blev många läkarebesök för å kolla hörsel å tal å allt möjligt.I skolan försann jag bort ännu värre.
Livet blev aldrig detsamma efter hennes bortgång och kommer aldrig att bli.
I dag har jag 4 hundar,3 katter,ett gäng marsvin å en hamster.Alla unika och betyder massor för mig på olika sätt.Alla fyller sitt syfte och tar hand om mig lika mycket som jag tar hand om dom.
Hundarna är otroliga psykologer.Dom byter av varnadra å har olika roller för å få mig ut,glad på andra tanker,eller trösta.Katterna kommer å kräver mys när jag absolut inte vill,men att klappa på dom får mig lungnare…det vet dom.
Marsvien kräver mat,golvtid,mys å pyssel å dom vet att jag blir så glad över att dom skuttar runt å piper..leker..gosar å är allmänt härliga..
så tack alla djuren mina.. för ni har funnits i mitt liv å tack nu som nu finns..matte älskar er mer än ord kan förklara..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
![[aspie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Åhhh, så fin du skriver. Mina tårar kom 
Känner så väl igen mig själv i det du skriver men kan inte formulera mig som du.
Mina hundar har alltid varit min stora tröst och trygghet sen jag var bäbis. Många gånger har jag legat och gråtit i min säng och alltid har min hund kommit och tröstat.
Tack gode Gud för alla djur. De är en lisa för själen 
jaaa..mina tårar kommer ju oxå..tack för du förstår å tycker jag skriver okej..förståligt…
ett liv helt utan djur är inget liv enligt mig..väldigt svår för bla läkaren å förstå..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Konstigt att vissa läkare ännu inte förstår hur viktiga djuren är för att vi ska må bra.
Såg en konferens på tv 24 för kanske ett halvår sen som varade i flera timmar där psykologer, läkare, präster, kuratorer m.m pratade om djurens helande verkan på gamla och på sjuka och speciellt hur viktiga de är för oss med NPF.
Prästen berättade fantastiska sanna händelser om hur djuren han hade på sin gård hade räddat många NPF ungdomar med stora svårigheter. Han berättade oxå hur en del av ungdomarna bestämt sig att ta sina liv men ändrat sig i sista minuten när de fick kontakt med djuren.
De som pratade på konferensen ville ha in djuren i vården. Personligen tycker jag de är inne på helt rätt spår
#3 Ja, helt rätt! Djur är underbara, dom dömer oss inte efter utseendet, dom skiter verkligen i om vi är tjocka, smala, fula, snygga, eller vad som helst.
Jag älskar djur och har alltid gjort det så långt tillbaka som jag minns.
Här kommer en bild på lycka i en liten låda. Min prinsessa och 5 valpar födda idag 1/5 09. 1 tik o 4 hanar.
#0 Ååååh, vad fint du skriver…kunde inte hålla tårarna borta..
…jag vet hur det känns..jag har en golden-kille på 11 år här hemma och den fasansfulla dagen närmar sig för varje dag som går. Kan inte låta bli att tänka på det o det plågar o smärtar ju något så oerhört att veta att den dagen inte går att undvika på något endaste sätt.
Men vad var det för en okänslig veterinär som sa så till din mamma? huu…så hjärtlöst…
#5 Nämen gud, så små o gosiga
. Hon ser rätt stolt ut tycker jag
tack för berömmet.. å att ni FÖRSTÅR!… vetrinärer…kan vara förbannat dumma.. å mamma orkade ändå inte.. jooo.. det är ju det som är den oehört tunga baksidan.. dom lämnar oss innan vi oftas lämnar dom..
jättegrattis till valparna.. valpar luktar gott.. precis som bebisar… hehehe…
Då är tikens namn klart då.. Lycka!
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Ja, jag säger bara det, tack och lov för mina hundar nu, när jag mår så jävla pissigt! (förlåt…)
Idag mår jag skit rent ut sagt, på grund av situationen med att bo med exet, som det inte går att diskutera med, har aldrig gått, och som är överjävlig ibland.
Men för att återgå till ämnet, hundarna, dom har räddat mitt psyke många gånger på sista tiden.
snälla mysan.. be ej om ursäkt för du mår pissigt oavsett anledning.. du får må pissigt.. å du får gnälla.. speciellt här.. finns här för dig.. krammmar i massor.. å hundarna är våra bästa vänner i alla lägen..det vet vi som har har det jobbigt på olika sätt å vis.. dom är dom som räddar många liv varje dag på olika sätt å vis.. kram till mysan å vovvarna..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Tack snälla Svea! Usch jag mår så dåligt psykiskt att jag har ont i magen och går och lägger mig nu.
Kram på er och sov gott!
suss gott goa unika mysan… krammmar i massorrrr…
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
#5 pimmi, vilka underbara små svart-vita bollar som ligger i korgen. Åhhh, så gärna jag hade velat hålla i en och gosa lite
ja..gosa,lukta.lyssna på deras ynkliga pipande..å letande efter mammas varma kropp…så zzuuppeerrzzzöööttt…
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Blir det renrasigt i lådan eller är det något mixat? Sött är det hursomhelst!
Renrasigt är det. Pappan är en import från Schweits ( stavning?)
Mimmi är en prakt mamma
Hennes underbara närhet ger mig kraft.
Schweiz har jag fått lära mig att det stavas.
Djurungar är nog det sötaste som finns.
en hanvalp har avlidit, 3 dagar gammal.
vannsinnigt jobbigt… lider med dig.. varm kram mig till dig..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Tack! Naturen har sin gång men det är ledsamt ändå.
Åhh, så sorgligt Lille gosen…
ja naturen har sin gång och den är oftast inte alls fel.Mer rätt än fel,men det känns i alla fall.
min lunkaryahona kastade som man säger sin unge förra veckan.Det är en marsvinsras,och hon hade en liten bebbe i magen som hon "kastade"/missfall typ.
Det är sorligt för mig.. men hon och dom andra marsvisnhonorna jag harft som gjort så eller förlorat en bebbe,,, jjjjjjjaaaa--- dom bryr sig inte ett jota..så jag vet att det e jobbigt å vara människa å ha stort hjärta..
japp.. i denna vecka är det marsvins städ och marsvinbad,sen ska några flytta i hop å andra flytta i sär..heheheh..jajaj..
djuren i mitt hjärta alltså..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Starta ny diskussion