Åhhh, stackars er, vet precis vilket helvete ni går igenom. Man dör inombords när ens barn far så illa i skolan. Nu är min flicka 21 men jag är fortfarande ledsen och arg över hur hon blev behandlad i skolan av elever och lärare. Har svårt att glömma det stora svek hon blev utsatt för. Hjärtat blöder för dessa barns skull

Jag hoppas verkligen att ni ska få riktig hjälp med detta

tack aspie…tack…

på en vecka får jag många samtal ang min dotter från spec-pedagogen… eftersom hon ska gå i pension har hon gett upp..å jaaa.. skiter väl i det mesta.. så nu är min dotter tillbaka till "gammalt" beteende.. hon tillåts straffa ut sig själv igen i lektions sammahang.. så hon blir utslängd ur klassrummet.. hon får åter igen respons på att hon kan argumentera så att vuxna ej vet på vilket ben dom ska stå.. allt detta är som jag sagt och gapat om en reaktion att skolan sviker å sviker å sviker,, hon orkar ej höra mer om vad dom lovar å lovar men inget händer,,

det är så knasigt jobbigt..

hoppas ni alla kan hålla tummarna för att mitt möte med bildningsförvaltningen kan ge goda resultat för min dotters del.jag har i alla fall informerat allt å alla berörda ang hur det blir å kommer att bli om vi ej hjälper henne nu.hon har ändå kämpar sen årskur 1.är det inte hennes tur nu?

bävar inför årskurs 7 om en förändring inte kommer ske ,,,,

Åhhh!!! Jag blir så arg och ledsen när jag läser sånt här.

Tyvärr verkar det vara vardag för våra barn.

Min dotter har också haft det skitjobbigt ,går nu sista terminen i nian. Och vi får kämpa hela tiden.

Kontakta rektor,elevstöd eller gå till tidningarna (om din dotter tycker det är ok.) De ska inte komma undan med att kränka barn på det viset.

Lycka till! Stå på dig.

Jag fattar inte att det inte har blivit bättre i skolorna!

Min yngsta son (21 år) hade problem från dag 1, och det var en jädrans massa samtal som inte ledde nånstans.

VArför har dom inte lärt sig nånting?

Lycka till säger jag också!

Och en stoooor kram!

Jag själv hade ett helvete i skolan ochså.När jag lite äldre typ 5:an blev jag aggresiv för jag orkade ej,ville bara bli utsläng så jag fick slippa.Jag blev en sk värsting.Ingen lärare klarade av mig.

Det är ingen skillnad från förr å nu tycker jag.Förutom att visa skolor lärt sig hur man hamterar jobbiga föräldrar som jag.Dom bollar med en fram å tebax,jag springer på möten,ringer telefonsamtal,läser skollagen,ringer bup,kuratorn,osv osv osv..Listan på saker jag gör och gjort är verkligen oändlig.

För tillfället har min dotters spec-pedagog gett upp allt,för hon har bara ett par veckor kvar till pension.Hon tillåter i dag min dotter att spela ut sig själv,som vi pratat om att hon inte ska få göra.OCh det blir inte så om pedagogiken är riktigt samt ett respektfullt bemötande av henne som människa och individ.

Allt ansvar lägger hon i dag på min dotter.Så min dotter ska inte ens få ett bra avslut innan sommarlovet.Hon ska lämna skolan besviken,å sviken å sårad åter igen.Med massa jobbiga ångest tankar kring årkurs 7.Kul sommarlov va?

Ledsen att låta så negativ,men jag har kämpat mer än ord kan förklara sen årskurs 1 så jag e mer än lovligt trött på skiten nu.

kram å tack för ni läser å stöttar´…

Innan vår äldsta son blev utredd för asperberg så hade vi ett riktigt helvete. Vi som föräldrar blev betraktade som skit. Skolan anmälde oss til socialen stup i kvarten. Tack och lov ställde sig socialen på vår sida. Efter vad jag förstått så var det nog mest bara för att skolan var hopplös på att anmäla föräldrar stup i kvarten. Främst var det skolsyster som verkligen hatade oss. Hon var fruktansvärd.

Till slut, efter alla bråk och möten, så var det hans lärare som slog näven i bordet. Och han gjorde det ordentligt.

Så vi fick erfarenheten att det gäller att få någon med sig som jobbar på skolan. Och att denna någon slår näven i bordet.

Man kan slå näven i bordet själv också men det är banne mig inte lätt. Sitta där som förälder med hela skolan styrelse som blänger på en. Det är grupp tryck det.

Ett tips jag kan ge till nästa möte som någon ska gå på. Ställ dig upp når du pratar så att skolans folk hamnar lägre än dig själv. Kan vara lite läskigt först men kan ge dig pondus och styrka.

Att skolor skiter i barn med problem och lastar problemen på föräldrarna, har de gjort i alla tider och kommer säkert att fortsätta med det. Skolorna tävlar ju i att vara bästa skolan och vill inte ha problembarn att ta hand om.

Va skönt och bra att det till slut blev bra för er och att någon hjälp er!Jättebra!

Jag har oxå blivit anmäld till soc.Sen en del i deras spel mot oss samt förhalande av det som dom ska göra.Dvs ta hand om mitt barn å ge henne bla redskap för att kunna lära sig läsa å skriva.

Jag har anmält denna skolan själv,men ej på så sätt så det är som en "hämnd" för dom anmält mig.Det är en anmälan om hurvida skolan överhuvdtaget ska vara skola.För så illa är det.

Jag är ledsen över att jag mådde så frukstnsvärt dåligt av detta så jag blev så deprimerad att jag ej kom upp ur sängen.Jag är så ledsen för det,att jag svek min dotter.Men jag gjorde allt och jag fick ingen respons,till slut brast allt inom mig.Det i sig gjorde att jag ej kunde kämpa som sig bör för henne och att jag ej var ajour med hela situationen.Som ensamstående blev det ohållbart så jag tog hjälp av en närstående släktning,den enda jag har.Hon har hjälpt till när det var/är som tyngst.Och det är jag glad för.

Så jag ska i princip kunna göra en anmälan mot dom för mig själv på personligt plan.Deprissonen utlöstes av att min dotter hade bla ett mindre självskade beteende,ångestattacker i samband med allt som rörde skolan,stora sömnproblem,aptitlöshet,viktnedgång,hon var så sjuk av skolan behandlig.Det blev jag med,sjuk av skolans behandling av mig dotter.Att göra allt som förälder men ändå inget händer,stå å se på hur hon lider,nej… det välte omkull mig ochså+att jag förlorade mitt jobb.

Läs å tänk er in i situationen,,, känn hur hon kände,känn hur jag kände,,,det gör ont..vi kunde inget annat just då än att överleva.I dag står vi upp igen å kämpar,med en erfarenhet av hur skolan agerar går vi inte på dom största minorna dom lagt ut i våran väg i alla fall.

Min dotter kämpar på..Jag kämpar på..

Tack å kram…

Vad bra att du fick hjälp av en väninna. Det betyder så mycket att de bara finns där.

Känn inte att du svek din dotter. Det år svårt förståss, när man försökt göra allt men det inte räcker till. Men det är ju inte du som svikit din dotter utan skolan. Framför allt skolledningen.

Gör en anmälan du och "överdriv" en del. Det blir ändå ingen överdrift för det går aldrig att förklara fullt ut i alla fall. Man glömmer så lätt bort någoting viktigt.

Jag har haft min man med mig hela tiden och det var extremt jobbigt ändå. Att som ensamstående gå igenom allting är inte bara dubbelt så jobbigt utan måste vara tre gånger så jobbigt. Då får man ju inte bara bära bördan själv utan man har en skilsmässa också att bära på. Inte allt för sällan så lägger även den andra före detta partern ytterligare tyngd på en också.

Kram till dig och din dotter.

tack å kram tillbaka från oss till er…