Nu har jag visserligen exakt samma funderingar som du och kan inte ge dig något konkret svar på detta. Jag kan dock förklara hur jag fungerar vad gäller min "hyperaktivitet": Jag är så gott som alltid trött oavsett antal sömntimmar och om jag är passiv så somnar jag. Därför sitter jag ofta och skuvar på mig, gungar med foten, kliar mig i huvudet, petar på saker, tuggar på en penna etc när det krävs av mig att jag sitter still. Hemma - där jag inte lägger band på mig själv och hyperaktiviteten - springer jag ofta mellan olika sysslor och sitter förmodligen inte stilla mer än tio minuter åt gången. Min bror brukar säga åt mig att stressa mindre och bli mer harmonisk eftersom han själv blir negativt påverkad av min "stress". Jag upplever mig dock inte som stressad, snarare tvärtom. När jag är aktiv är jag lugn inombords, men när jag bara skall sitta på min plats och lyssna blir jag uppstressad, rastlös och allt annat än harmonisk.

Antingen full fart eller sovande är ett ganska bra sätt att beskriva även mig på således. Nu har jag visserligen ingen diagnos (än), men står i kö för en neurologisk utredning med misstanke om ADHD.

Har ej hakat upp mig på alla olika orden men så här funkar jag och min ena dotter.

Min dotter är överallt,sitter ej still länge,sjunger,hoppar och helt enklet är i gång hela tiden.Svårt å sova å gå ner i varv.Pillar på allt överallt,vill göra massa saker hela tiden.Hon är som en mindre orkan som drar fram.

Jag är snabb i tankarna för snabb å har problem med å tänka klart en taken innan nästa tar vid.Har problem med å sitta still å lyssna aktivt.Pillar på nagelbanden ändrar sittställning hela tiden,glider lätt ner på stolen i halvliggade ställning.Har jättesvårt för att komma i gång,organisera å planera.Kan göra allt på en gång eller absolut ingenting.Blir uppvarvad å kan ej sluta tänka på nån sak som jag måste lösa,lära mig om eller likande.I dom situationerna behöver jag i princip ingen sömn alls.Då är väl jag som mest hyper antar jag..Totalt fokuserad å avtrubbad från omvärlden å bara kör på i 100 km i timmen.

För mig handlar det om att lära mig om hur min dotter funkar å hur jag funkar så jag kan hjälpa henne å funka bättre samma sak med mig själv.

Vad sakerna kallas för är nog bra å veta har ej ännu hunnit tagit åt mig det…Men det kommer .. ska läsa andras svar oxå å på så sätt få lära mig mer själv oxå..

ha det gott…

Nej jag tror inte man är pigg bara för att man är hyperaktiv, jag är det och är dödstrött. Jag har två lägen, halvt medvetslös i dvala eller hyperaktiv. För att orka göra något och hålla min stackars hjärna vaken måste jag vara hyperaktiv.

I skolan hade jag att välja på att sitta still (så gott det går) och prata konstant för att hålla mig vaken eller springa runt och då faktiskt nästan vara kapabel till att höra vad läraren sa.

Jag har blivit mer medveten om hur jag fungerar och varför. Förr fick jag superångest när jag blev rastlös, blev mer rastlös av det och så var den onda cirkeln i gång. Jag tycker att jag fått mer kontroll på mig själv bara de senaste veckorna. När jag tenderar att gå i dvala startar jag medvetet projekt för att piggna till. När jag är rastlös/hyperaktiv ser jag också till att målmedvetet inrikta mig på något intressant som avleder mig själv… inte alltid lika lätt att genomföra som att prata om, men huvudsaken är att jag börjar få igång en plan om hur jag ska hantera mig själv. Här hemma märker de en stor förändring i alla fall. JAg tror att jag är inne på att kanalisera energi

Jag är nästan exakt likadan som #1

#0 du beskriver alldeles utmärkt en variant av hyperaktivitet… att du är så beror ju på vakenhetsgraden i hjärnan… och din hjärna är trött…. därför far du omkring…fast du känner dej trött ändå… stannar du till så går hjärnan "i dvala" och då kan det ta tid att starta om…. därför är det segt…

Kram Linda o hoppas jag skrev nåt vettigt…min hjärna har gått i ide idag

#6 *hihihi* Tack, ja jag läste om din vilsna hjärna! Hoppas den hittar tillbaka snart, det kan ju bli lite ensamt annars!!! Kram på dig med!

#7 hehe…ja det är jag och förra årets eko här

kram igen

Stannar jag upp så sjunker min aktivitet under det normala och jag blir seg och långsam i mina rörelser i stället. Stämmer bra som beskrivning på mig oxå…antingen helt avstängd och jäktar omkring och fixar med diverse saker på en o samma gång samtidigt som jag har hundra olika tankar i huvudet eller också är jag som en zombie som mest ligger i soffan och sover och på sin höjd orkar gå ut med hunden på hans promenader. Blir alltid så himla glad de dagar jag känner att jag har lite energi…men tyvärr vet jag aldrig när de kommer och de är heller inte så många!

Min hyperaktivitet är mer som en inre rastlöshet, det kryper i kroppen och kan klia i benen så att jag blir helt tokig och måste "sparka" och vicka på benen, jag "trummar" ofta med fingrarna på bordet (inte så bra när man står i kassan på jobbet eftersom det inte sänder ut så bra signaler till kunderna…"skynda på nu för faan" - typ!), vickar på fötterna, biter ständigt på naglarna, måste hela tiden ha något för händerna att pilla på, snurrar på håret och ja..you name it!

Min sambo iakttog mig igår när vi låg i badkaret och slappade i en massa skumbad och räknade hur många sekunder det dröjde medans jag var tvungen att klia mig, fylla på mer varmvatten, klia mig igen, pilla på en prick på kaklet, hälla i mer badskum osv……….han sa 3 sekunder……….14 sekunder…6 sekunder…..ja, jag tänker ju inte på det…men det gör tydligen han, haha!!

Hur som helst så kan jag känna när jag har varit inaktiv för länge hur aktivitetsnivån i huvudet och kroppen avtar och hur jag omvandlas till en seg klump som inte orkar ett smack, och det är ingen behaglig känsla när jag känner hur jag går över i det där zombieliknande stadiet där man inte får nåt gjort. Speciellt inte om det är skapligt på dagen för då vet jag att hela dagen är förstörd eftersom jag inte kommer att få någon energi då på resten av dagen. Det kan räcka med att jag blir sittandes vid tidningen lite för länge när jag ätit frukost. Jag måste helt enkelt hålla igång lite!