Förstår dig precis! Hur mycket man älskar dom, så vill man ändå strypa dom lite ibland

Stackare, hoppas du kan få bukt med dom och att det löser sig till det bättre.

Jag kan tala om att när min dotter höll på med droger (i många år, men hon är ren nu och har varit länge) då hatade jag henne!

Det låter hemskt, fast längst där inne fanns fortfarande kärlek självklart, men hon var så jävla gräslig så det finns inte ord för det.

Och idag förstår hon mig… Och jag älskar henne fruktansvärt mycket!

ME MYSELF ANF I -- syndromet…

har en uberdryg 16 åring… har knappt några pengar kvar,väntar på pengar..suck.. så pengarna till mat är oerhört begränsad…jag trolla med knäna..för dom får mat trots den enorma penga-bristen…

denna tonåring,gnäller,muttrar,e äckligt spydig,sarkastisk å ,,,AARRGHHH…å det gör bara så jävla ont i mig så.. fan jag gör ju allt.. å hon gör ingenting såvida det ej gynnar henne själv på nått sätt..

nu säger jag ingenting till henne för det e liksom som att hälla bensin på brasan.. det e bara å vänta ut all skit hon lassar över på mig i mängder hela dagen lång..

det är bara hon,hon,hon,hon å hon..å hon..å hon…

men det gör ont å det blir så mycket tynger av hennes enorma ego som äger allt här hemma..

jjaaa.. jag vet.,,hon e tonåring,hon har ej bett om å få komma till jorden,å jag har ansvar å jag vet allt.. å lite till..

men lika fullt i fan e det jättejobbigt..å det gör ont..

#2 Känner igen "Det är inte mitt fel att jag föddes"… Så brukar jag alltid säga när alla skäller på mig..

jjooo..men jag skäller inte.. det e det som är skillnaden.. jag är väldigt medveten om hur det är att vara tonåring och väldigt medveten och kan läsa in/förstå/känna av hur man mår..

jättesvårt att förklara men jag är INTE en mamma som skäller… och JÄTTESVÅRT att föklara hur hon är…

men det är okej… jag blir bara ledsen när hon ej ser någon annan än sig själv…

jag har städigt dåligt samvete över att jag ej kan ge mina barn mera än dom får å att dom får känna på hur det är att inte ha ok med pengar,,,

jag älskar henne,,som hon e .,,men det gör ont ibland,,

fy…. jag förstår precis vad du menar…. tonåringar är ego! Dom ska vara ego…. det är så man blir vuxen…

enligt alla jävla konstens regler…. men det skiter jag i… för dem är pest! vidriga små egotrippade monster! det enda som existerar är dom, dom och återigen dom!

älskar oxå mina ungar…men ibland undrar man ju va i hela fridens namn man tänkte på när man lät gubben komma till????

Inte kan det ha vart konsekventerna iaf  eller så va ja helt enkelt aspackad o minns inte nått???

men svea min vän…. ha inte dåligt samvete…de får precis de dem behöver…det som är absolut viktigast i livet! de får kärlek, de får lära sej att livet inte alltid är som en dans på rosor, de får lära sej att prioritera…och de har den absolut bästa mamma de kan ha! DE HAR DEJ!!!

tack min goa linhof.. tår i ögonvrån av såna varma ord..tack,,krammmmmm

Ja det var gulliga ord, linhof! Och Svea, fan man har rätt att känna så med tonåringar, för dom ÄR pest! Jag håller med!!!

Men det går fort, snart är hon vuxen och då brukar allt bättra sig!

Jag trodde aldrig att jag och dottern skulle få så bra kontakt som vi  har idag. Och nu minns man knappt dom där pest-åren, bara ibland, när man blir påminnd.

Det kommer en dag snart…. när allt blir bättre!

Kram

Kram och kraft till oss som är mitt upp i denna situation. Och en stor applåd till er som överlevde och kom ut på andra sidan tonåren, både barn och föräldrar.

Kunde inte utryckt mig bättre själv, instämmer med alla föregående skrivare

Själv har jag GAD o panikångest, min son snart 17 år har ADD o AS…….behöver jag skriva något mer. Varje dag handlar om överlevnad, bita ihop, tålamod och kärlek.

Jag är så tacksam för Ritalinen, den har gjort vårt liv lite lugnare.

Han tom kan vara lite ömsint emellanåt…. Det finns hopp!!!

Jobbade med en tjej för två år sedan som hade ADHD och lite till… mitt i sina tonår och i sitt värsta skede och alla gnällde på henne… Hon har en störtskön personlighet och en dag när jag kom och skulle jobba med henne så hade hon köpt en tröja där det stod: "vem fan uppfann tonåringen?" med stoooora vita bokstäver mot svart bakkgrund. Så sant!

Har en syster som levde rövare när vi var i tonåren och bodde hemma. Hon var också ooootroligt ego och drev mamma till psyket helt enkelt. Först i dag som 30 åring förstår hon hur tufft det var för mamma som ensam skulle uppfostra tre odrägliga barn…

Vill sända dig en tröstande kram och en tanke! *kraaaaaaam*