Tja, låg inne på psyk och äntligen lyssnade någon. Psykologen hörde vad jag redan sagt till andra och skickade en remiss till NP enheten. Roligare än så var det inte.

Jag gick en utbildning och där läste vi och pratade om ADHD, samt ADHD hos tjejer - jag kände igen mig massor och gick o lånade ett gäng böcker. När jag läste det som stod så var det som att någon skrivit om mig. Kännde igen mig i nästintill allt. Jag har sen dess varit övertygad om att det kan vara just ADHD eller ADD..vet ej..  Tog sen själv kontakt med vårdcentralen som skickade en remiss till NPE. Där har jag varit på ett första bedömningssamtal, och det lilla hon fick fram och såg då var att hon också trodde det kunde vara ADHD.Så nu står jag i kö.

Jag tänker att det kan vara ADD, men eftersom jag är så rastlös och motoriskt orolig i kroppen, otålig etc så var det mer det som fick henne att tro att det kunde vara ADHD istället för ADD. Hur är det för dig som har ADD, har du också någon form av rastlöshet o kryp i kroppen eller är det bara de som har ADHD som har det?

Jag började läsa om min dotters diagnoser AS och ADHD och insåg att jag nog har det själv. Ringde då NPE där min dotter blev utredd och fick en remiss skriven direkt.

Har varit på de första samtalet och där sa sköterskan att jag uppfyller kriterierna för ADHD och nåt mer. Väntar på uredning nu

Jag gick in i väggen.Jag blev så deprimerad att jag inte kom upp ur sängen.Jag ville bara dö,på en gång.

Efter X antal besök på VC som inte gjorde ett skit,kom jag till öppen psyk.Där ställde läkaren snabbt å lätt diagnosen bipolär.Fick massa mediciner.Jag åt dom och kom upp ur sängen men blev totalt personlighetsförändrad.Jag orkar ej skriva om allt jag gjorde under det året jag åt dessa mediciner,men det var allt annat än bra.Jag var levande död,och hade inga känslor för nått eller någon,bla.

Slutade tvärt äta dessa mediciner eftersom jag till slut insåg att jag kommer göra något fullkomligt galet … saknar ord här ochså.Då blev det inga roliga dagar för mig..Blev smått psykotisk skulle jag tro.

Läkaren slutade och jag blev remitterad till en mottagning för bipolära.Där blev det till slut en utredning av ADHD.Dom gjorde en fast dom ej skulle då dom var en "ren" mottagning för bipolära.Det tog sin tid,men visade att jag hade ADHD.

Fick annan medicin,jag var livrädd.Gick igenom X antal biverkningar,det blev bättre med den biten.Och i dag äter jag medicin,kan ej tänka mig en dag utan.

Önskar få mer hjälp i vardagen och med samtal men det är svårt å få.Tyvärr.

Är både ledsen och glad över min diagnos.Ledsen för att mitt liv har inget annat vart ett rent helvete från allra första början.Ledsen för jag i dag förstår hur mycket fel,galet,och hur mycket jag skadat andra å mig själv.Ledsen för mina barn som har fått lida,även i dag om än så enormt mycket bättre i dag.Det är en sorg att se tillbaka.Och det gör ont.Glad för att jag i dag kan ha överseende med mig själv,förstår varför jag är som jag är.Och hoppas innerligt att det ska bli bättre.

Min adhd-histora i korta drag…

Jag var hos läkaren av en annan anledning och helt plötsligt så pratade vi om ADHD och han undrade då om om jag hade funderat på att göra en utredning och det hade jag väl funderingar på.

Så då skickades jag på utredning… och fick diagnosen ADHD

#5

När fick du din diagnos Mysan? Du har säkert berättat det tidigare men jag minns inte som vanligt

Froddel: Innan jag började med concertan hade jag restless legs och tics med att alltid röra fingrarna när jag satt stilla. Enligt han som satte diagnosen så var jag mycket mer rastlös när jag var yngre, därav satte han en ADD diagnos på mig. Men… nja… något mittimellan är väl kanske närmare sanningen tycker jag själv.

Jag gick på utredning sommaren 06

#7 Ok, det är bara jag som själv försöker komma på min egen rätta diagnos, men jag ska nog överlåta det på dom som kan sin sak! Grejen är ju att jag är så otålig på att få komma dit, jag HATAR ATT VÄNTA!!!

jag blev skickad till en "jätte rolig" psykolog, där jag fick gratis cola, rita och måla och prata massor.

fick reda på vid sista mötet att det var en utredning jag gått på. och skickades sen vidare/tillbaka till BUP.

det var min foster mamma som skickade mej på utredning som 15åring….

#10 blev du chockad då? Alltså, när du fick reda på att det var en utredning du hade gått på-

#11 väldigt! trodde aldrig att en bokstavs utredning kunde vara kul :P

#12  Vad gör man på en sådan utredning? Hoppas min utredning också kommer vara kul!

komme rinte ihåg exakt, men jag vet att det var mycket kreativa saker. kolla på sånna där bilder som ser ut som bläck fläckar och tala om vad man såg det som (vissa ser ut som djur m.m.) fick färglägga bilder, kolla på bilder och sen minnas oliak saker m.m. sen var det en del prat oxå för att se hur jag mådde, och hur jag reagerade på olika saker.

#14 Låter ju inte så farligt! problemet är väl om jg ska minnas saker.. haha

#14: Rorschach-test tror jag det heter när man får titta på "bäckplumpar" och säga vad de föreställer.

Niklas:
Dom där fläckarna har jag aldrig behövt titta på… I vilken del av en utredning använder man sig av dom? :)

#17: Jag tror inte att det alltid ingår i de här utredningarna. De brukar användas i olika sammanhang för att få fram undermedvetna tankar. Jag tror inte att de har använts i några av de utredningar jag har sett.

Niklas:
Nej jag har varken sett eller hört talas om dom förut. Är det vid speciella diagnoser, eller vid alla möjliga, tro? :)

#19: Jag vet inte, men kan tänka mig att de används till allt möjligt av dem som kan konsten att tolka resultatet.

Jag tror sådana bilder används mer för att se maniska beteenden, eller grövre psykiska störningar. Om man är till exempel extremt våldsfixerad ser personen våldsrelaterade antydningar i bilderna. Det är vad jag tror, ingen fakta alltså.

Min historia började i 20 års åldern……

Jag jobbade och en kompis som jag hade då sa till mig att hon trodde att jag hade ångest - så jag gick till en doktor och visst var det ångest jag hade så då fick jag medicin och samtal för det…….Sen förflöt många år med sjukskrivning efter sjukskrivning och massor av försök att återgå i arbete. Efter varje försök att arbeta så slungades jag djupare ner i fördärvet och det slutade med att jag bara satt hemma i soffan med skakningar och svettningar……knackade det på dörren så öppnade jag inte och ringde telefon så vågade jag inte ens svara. Så flera år förflöts av rädsla………

Sen blev jag med barn och dom "lyckohormonerna" gjorde mig "nästan" normal under graviditeten…….När barnen var födda (för det var tvillingar) så gick det ca 1 år innan jag började dala nerför igen……..sen har allt har bara blivit värre och värre för varje dag.

Jag skillde mig för 5 år sen tror jag….…..och för ca 4 år sen sa en vän till mig att: - DU HAR JU ADHD!!!!

Jag höll inte alls med och kände mig väldigt "feldömd"!!! För mig var ju ADHD "barn som sprang omkring, hoppade och var allmänt SKITDRYGA"!!!

Men hennes ord fick mig att börja söka efter ADHD på internet och efter lång tid och mycket letande så hittade jag ju mig själv där….. JAG VAR VISST DEN INNÅTAGERANDE TYPEN (VI SOM ÄR LITE SVÅRARE ATT SE), PMS, SVÅRT FÖR LJUD, IMPULSIV, SÄGER SAKER SAKT UT - UTAN ATT TÄNKA SIG FÖR OM DET SÅRAR, SÖMNSVÅRIGHETER, INTE KUNNA ORGANISERA MM

Då först förstod jag…….att många av mina problem jag haft i livet…..Det fanns ett namn på mina problem och svårigheter.

Jag berättade om mina misstankar för min samtal inom öppenpsyk - hon i sin tur rådfrågade någon kollega och sen fick jag göra ett "snabbtest" och det testet visade att jag eventuellt kunde ha någon bokstavskombination……….Efter det så väntade jag i över 1½ år innan jag fick komma till en riktig utredning.

Ett halvår senare så fick jag diagnoserna ADHD/ social fobi och generaliserad ångest.

Jag får i dag Conserta - men den är inte fullgod, den tar inte bort min sociala fobi och generaliserade ångest. Jag skulle gärna ha velat ha kvar mina x-anor men läkaren säger att man inte kan kombinera dessa två mediciner…….Så för mig är det som att få välja mellan pest eller kolera känns det som…..

Förut med x-anor så vågade jag åtminstånde gå ut "ibland" - NU så är jag kanske utanför dörren när jag ska till apoteket och sen vågar jag "kanske" handla mat varannan vecka…….

Så för mig ledde diagnosen till ett MER instängt liv än förut - men fördelen med conserta är att jag iallafall diskar nu för tiden.

Just idag känns livet ganska så meningslöst faktist!!!…..Pinsamt att erkänna!!!

Kram//Camilla

#22

Ooops! Du beskrev nästan mitt liv där Är glad jag har kvar mina Xanor, *suck av lättnad*

Aspie…..ORÄTTVIST!!!

Du vet väl att man ska dela med sig här i livet!!!!

Skicka GENAST x-anor till mig…….morr…….

Inga kramas utdelas idag………mor…morr….

Camilla

#24 Ha ha…. Specialisten jag träffade förra vecakn funderar på att ge mig en sort av Xanor som jag ska ta tre ggr om dagen. Långtidsverkande tror jag hon sa det var. Skulle prova med Atarax tre ggr om dagen först men de hjälper inte ett skit har jag märkt.

Tråkigt att du inte får Xanor. har märkt att det är en mycket stor skillnad beroende på vilken läkare man får.

Kram får du ändå av mig