Oj oj oj, så du påminner om min dotter när hon var i din ålder. Tror jag kan förstå din frustration.

Men du, vi är många här som kan prata med dig och i stort sett alla här har gått igenom samma helvete som du. Den enda skillnaden är att vi är lite äldre (de flesta) och har lärt oss att hantera det någorlunda bra.

Lugn och fin nu lilla gumman. Vi finns här för dig

KRAAAAAAAAAM

Usch det låter inge bra. Hoppas att du inte behöver vänta så länge så.

Att supa bort det skapar ju tyvärr bara mer problem. Jag förstår verkligen känslan, verkligen. Men det betyder inte att jag tycker att det är en bra ide att supa skallen av sig. Jag önskar av hela mitt hjärta att du kan hitta något annat som ändrar inriktning på tankarna en aning.

Du är en fin tjej som förtjänar att må så mycket bättre än så här, jag är helt säker på att lösningen inte är att vara destruktiv på något vis, man fastnar så lätt och det är tusen gånger svårare att ta sig därifrån.

Jättekram! Jag finns på msn (Luton_86@hotmail.com) mer eller mindre varje dag.

#1 Tack Aspie!!!! KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM

#2 Nej, det är inge bra, men ibland vill man ju bara… Ibland vill man göra allt hemskt som finns! och frustrerad blir man ju när skolsköterskor kmr med konstiga kommentarer, lärare frågor om jag har nåt problem, eller att folk blir förvånad över att jag beter mig barnsligt!

------------------------------------------------------------------------------

Men jag tkr att jag är ganska barnslig….

Jag försöker liksom visa min glädje…. men jag vet inte hur man gör Jag vet inte hur man kan tacka någon så att det låter bra.. För jag tkr jag låter ironisk… Jag tkr jag ler fejkat och allt är bara fel! Tkr inte att jag kan tacka ordentligt… Det blir istället att jag söker nåt att fästa blicken på…

Och jag hatar att bli galen… Ingen verkar fatta att jag blir desperat av att sitta stilla… och idag har jag ätit socker… Det är djävulens fälla!… Satt vid ett bord… Försöker liksom behärska mig.. Innan jag bryter ihop totalt, klarar inte pressen att vilja skrika jätte högt, och bara slå och misshandla alla runt omkring!

Jag blir så fruktansvärt rastlös! Vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hos vem jag ska söka tröst.. Även om jag har en vän som brukar hjälpa mig.. Så känner jag mig ändå väldigt hjälplös… även om hon älskar mig, så har jag svårt att tro det..

Hur kan man älska någon som mig?? Som retar gallfeber på alla, som stör, som inte kan sitta still, är fruktansvärt eeeeeeenvis/trotsig.. osv… Hur kan man älska mig?

Känner mig helt enkelt hjälplös.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen… Vart jag ska vända mig när allt skäll faller över mig, när allt bara skiter upp sig, och när ingenting funkar!

Kuratorer kan brännas, samma med skolsköterskor… Jag får panik! Jag törs inte vara där själv (hos skolsköterskan)… och ändå så tvingar hon mig att vara själv.. Stänger man dörren, skulle jag kunna ta upp vad som helst och kasta massor med saker på personer så att den dog , så att jag kunde rymma..

Vad händer om hon berättar nåt jag inte tkr om? Vart ska jag ta vägen… Jag vill fly undan.. Jag vill inte sitta där och försöka förstå vad alla säger.

Jag hör vad folk säger.. Men saker fastnar liksom inte… Alla står och pratar med mig, men egentligen hänger jag inte med i vad de säger.. Jag blir okoncentrerad av alla störande ljud.. Ja, allt stör mig.. och jag glömmer allt som sägs!!

Åh vad jag önskar att du får hjälp snart! Både att förstå dig själv och att andra får mer förståelse.

Men! Ta inte till sprit eller andra droger för att orka med. Jag har en dotter som hamnade i drog-träsket när hon var yngre och det tog många år innan hon kom ur det.

Nu är hon fri från det, tack och lov!

Prata här inne med oss istället! prata av dig hur mycket du vill!

Kram!

#5 Tack! … Ska inte ta droger.. Min drog är socker… Men det undviker jag så långt det går…

Kram kram

Nu ska lilla trötta Malin

KRAAAAAAAM allihopa!!! ! Ni är bäst!!!!! Ni förstår iaf… Tur att jag kan prata med er… är bäst på att skriva… tkr inte om att prata, men skriva funkar toppen.. är bättre på att uttrycka mig då<img src="http://gnagare.forum24.se/images/smiles/ina_uglyhammer.gif" alt="!" />

jJajaja, kramilikram!  

Jag är likadan=) Jag kan inte prata. Men skriva.

Sov gott!

Javisst är det bra med den här sidan!

Kram och sov gott!!!

#8 I see you!!! 

Jag känner igen mig. Dels i min egen skoltid och sen när jag jobbade som lärare.  Kunskapen om NPF bland lärare är mycket låg. Kan man nåt så är det är det mest uppenbara och man har ingen koll på hur olika det kan ta sig uttryck. Nu generaliserar jag ju men det är efter mina erfarenheter.

Det fascinerar mig, den där  oviljan hos skolor att hjälpa elever innan de har en diagnos.

 -Jaha var det nåt fel på den vi trodde den bara var lat!?

Om det nu var så att elven "bara" var "lat", d.v.s. omotiverad, varför ska inte den få hjälp? Varför tycker man ofta att tjata på den är en bra metod?

Det är en konstig värld vi lever i där man  å ena sidan pratar om hur fint det är med mångfald men inte är beredd att låta mångfalden "ta plats". Man blir mörkrädd av hur mycket människor som faktiskt mer eller mindre förstörs i skolorna.

Vad säger jag egentligen?

Jo Emaljoh4 det är dem som gör fel för att de inte vet bättre. Det är inte du som på något sätt alls är fel. Kom ihåg det.

Var rädd om dig och gör nåt som är bra för dig istället.

Det är en klen tröst jag vet det men det blir lättare med medvetenhet och ålder.

pEr

#4 Malin, du verkar vara så himla lik min dotter när hon var i din ålder (och lite fortfarande) att jag blir paff.

Du har det verkligen jobbigt och svårt nu förstår jag av det du skriver. Jag hoppas verkligen att du får snabb utredning och hjälp, för det behöver du.

Håller med #10 i det han skrev om skolan. Blir så arg på denna okunskap om NPF.  Min egen dotter hade ett riktigt helvete i skolan så jag tror jag kan förstå lite av din förtvivlan och frustration.

Vi finns här för dig Mailin-gumman

Förresten, när min dotter var liten fick jag inte säga lilla gumman till någon annan än henne annars blev hon arg. Sotis kanske hon var?

KRAM

#10 Nu är inte jag den här "lata" personen… Alltså ADD, som kan vara lugna utanpå men ha ett kaos inuti… Borde väl ha ADHD isåfall… den här hypra typen.. För jag sitter aldrig still! Men de som har ADD, är de högljudda? eller är det mer "känd" som ADHD?

---

Minns från… lågstadiet borde det vara.. eller mellanstadiet kanske. 5:an iaf… Då hade jag bytt skola (kmr från Norge innan det, och det var i Norge som misstankarna hade kommit!

Då när jag gick sista året i 5:an (sista terminen i 5;an, och första terminen i den nya skolan)…

Den terminen kom det inga misstankar, jag lyckades bete mig bra, för skolan hade nästan inga krav på vad man skulle göra osv..

Jag minns att jag bara gjorde de roliga grejerna…

Som att rita, skriva berättelser osv… På den tiden satt jag väl hyfsat still, visste ju vad som förväntades.. Men jag fortsatte att bli utstött, ingen ville vara med mig… Visst, det var ju en tjej i min klass som var med mig ibland, men jag såg att hon såg "plågad" ut.. Hon ville egentligen inte..

När jag började i 6:an så skulle man flyttas till en större skola… Där var alla stökiga… Jag började få problem då… Det blev svårare och jag hängde inte med… Jag hade blivit äldre och folk började förvänta sig andra saker av mig. Jag var i en stökig klass, så jag stack inte ut något! Jag satt bara i ett klassrum och betedde mig som att jag gick på droger.. Alltså, hemskt!

7:an minns jag inte mkt av, samma som 6:an…

8:an går jag i nu… och det var början på skol-helvetet..
Bytte skola när jag började i 8:an.. för jag flyttade närmare stan och sen var den förra skolan jag gick på dålig!..

Det kändes ju spännande att börja en ny skola, och jag tänkte att allt skulle bli såå bra.. Proven började… Första provet blev IG.. Vem bryr sig? Kan ju göra bättre från mig nästa gång tänkte.. Nästa prov kom och jag misslyckades IGEN… Vad är det för fel!? Jag har ju suttit flera flera timmar och försökt plugga, men jag har inte lärt mig…

Proven kom en efter en och varje prov hade jag IG i… På en termin hade jag kanske fått 2 G prov.. Och det var prov då man fick ta med anteckingar.. Jag kunde lyckas på ett prov om någon satt brevid och hjälpte mig, det var de gånger jag lyckades få ett G på proven..

och det här till att bete sig… Har hunnit fylla 14 år (15 i höst).. och eftersom jag är "så gammal".. Så har folk börjat prata annorlunda med mig. Det har blivit invecklat, mer komplicerat och förvirrande (tkr jag, men som alla i min ålder tydligen fattar).. Förut så var det ju enkelt, konkret och tydligt osv.. För då var jag ju "liten"…

Men nu då? Varför har man börjat prata så komplicerat med mig, orkar ju inte hänga med..

Jag blev less… Man känner sig ju inte annat än misslyckat när man får IG på alla prov hela tiden.. Så då började skolkningen, jag orkade inte…. det gick ju inte.. Ingen förstod.. fick skäll för att jag inte gick på lektionerna.. Men när jag försökte förklara, så var det ändå ingen som fattade.

Och som jag beter mig nu, har jag redan beskrivit i andra inlägg..

Lärarna tkr att jag beter mig värre och värre… Men ingen fattar att det är i ångest, frustaration och ilska.. Suuuuck..

Men hur kan nån hjälpa mig?! Jag är okontaktbar ibland, för att jag springer runt i min egen värld och är inte medveeten om vad jag gör. Jag lyssnar inte på erbjudande om hjälp.. För jag bara dissar lärarna och går därifrån och lyssnar inte.. Det går helt enkelt inte att få kontakt med mig.. Hur ska man göra då?

#11 Hon ville kanske inte att hon hade någon annan "gumma" än henne… Hehe… Sa du "mailin" för att retas?

#13 Jo det var nog så att hon ensam skulle vara min lilla gumma

Nä, jag sa inte "mailin" för att retas. Jag var för snabb med fingrarna över tangentbordet bara, sorry

Kram MALIN (rättstavat nu)

#14, haha, mitt nya smeknamn kanske ! !

Tänk om jag hette Mailin på riktigt.. Ganska snyggt!!

#15 Ja  faktiskt låter det riktigt bra "Mailin". Lite Asiatiskt typ Mai-lin

#15-#16 Ja faktiskt rätt fint. Fast Malin gillar jag!

#16… hmmmm Asiatiskt? jag tkr det ser mer ut som japaniska!

#17 Jag gillar också Malin mest!

Japaniska, ha ha, bra ord Men japan ligger väl i Asien?

#19 Om du tror att jag är allmänbildad så ska vi nog byta ämne SNABBT som blixten!! Jag har alltid trott att USA är huvudstaden till England… Fick reda på att det inte riktigt var så när jag var 11 år… Har också trott att 60 cm är en meter.. suck..

#20 Hmmm, jag har oxå aningens problem när det gäller många saker, som geografi t.ex och en massa andra saker och jag är 50+

Tror nog du hinner lära dig MYCKET innan du är lika gammal som tant aspie

#21 duu,, har du tänkt på det här…

Du vet när man föds, så har man ju legat i magen i 9 månader (de flesta)… Varför är man då 0 år när man föds? De där 9 månaderna räknas ju tydligen inte Vet inte om du fattar vad jag menar, men ändå.

#22 det är en riktigt bra fråga det där

Ja,det är en bra fråga Malin, men jag tror att de bestämt att det ska vara så att man räknar åldern från den dag man föds, för det heter ju FÖDELSEDAG.

Första gången man fyller år, alltså 1 år, så har det gått precis 1 år sen man föddes. Hänger du med hur jag menar?

#24 Ja, fast det är inte logiskt… För efter 3 månader efter (om man har legat i magen i 9 månader) så ska man fylla 1 år… för då är man ju ett år… Jag tkr det där är konstigt!!
Ser ingen logik i det helt enkelt! Men jag trooor jag fattar vad du menar.

Jamen, Man är ju inte född när man ligger i magen. Så logiskt måste ju födelsedagen vara den dag man föds eller hur. Men alla kan ju lägga till 9 månade på sin ålder om man vill.

Usch, iså fall är jag snart 51 redan

#26 Säg inte sååå! … då fyller ju jag 16 år… och jag vill inte vara såhär när jag är 16 år! Jag vill ju vara duktig då ju!

Du är duktigt Malin

#28 Bara på att skriva berättelser och syslöjd! Kmr inte på något annat….

#29… du är bra på att uttrycka dej i skrift, och du är duktig på att sätta ord på dina känslor… och du är superbra på o vara du

#30 haha Tack!

Vad lärarna menar med lat är inte att man är seg utan att man inte gör sina uppgifter i skolan. De flesta med någon typ av NPF är ju inte lågbegåvade och det brukar en del lärare märka (fast många avfärdar dem som så) och det i sin tur gör att lärarna inte kan förstå varför uppgifter inte blir gjorda t.ex. därav att de tror att eleven är s.k.  lat. Ska man göra samma sak mot lärarna så skulle man säga att de är nog lite korkade också! Nä de är bara okunniga.

Det är viktigt att komma ihåg att skolvärden betygsätter ens prestationer på ett visst sätt under en viss tid. D.v.s jag som jobbade som musiklärare har varit tvungen att underkänna elever som har varit väldigt musikaliska men inte gjort det som de måste göra för att få ett betyg!

Skolansbedömning är alltså väldigt relativ. Många människor om har varit genialiska på sina områden var inget vidare i skolan…

pEr