2007 var året då jag var så förlamande trött. Jag bara sov och sov. Nu börjar det gå åt det hållet igen. 2008 var bättre. Jag behövde bara sova en gång per dag och jag började promenera. Nu är jag på väg ner i hålet igen. Varje dag är något man måste ta sig igenom. Jag sitter i soffan och väntar på att dagen ska vara över.

Jag borde ställa undan dammsugaren men det är ingen mening eftersom jag måste dammsuga. Då är det ju dumt att ställa undan den.

Om 23 dagar har jag en läkartid. Det har idag gått 28 dagar sedan jag beställde den tiden. Ska jag ringa igen? Med risk för att bli kränkt och vägrad ny tid? Orkar jag det? Det känns lättare att inte ringa läkaren för då slipper man den konflikten i alla fall.