Vilken rolig tråd. Då kan jag börja då…

Vänner är något som för mig är väldigt viktigt. Utan dom är man inte hel. Dock så har jag alldeles för få vänner IRL, känner jag. O det är inte så lätt längre, som då man var liten, att bara "gå ut o skaffa sig nya vänner"… Jag vet ärligt talat inte hur man gör detta idag, då man är snart 30 år gammal… *hmm* 

Hur gör ni?

Någon här som bor i Lundregionen, eller så? Jag flyttar nämligen dit inom kort, o då hade det vart kul om man kände till nån att kanske träffa en vacker dag, o ta en fika med, eller vad som helst… Låta barnen leka under tiden kanske, om båda har barn… osv… :)

Det var en början ifrån mig :)

vänner kommer å går,, tycks ej kunna behålla någon..på riktigt.. men jag börjar vänja mig..

Vänner är som god choklad, hellre några få bitar av bra kvalite än en hel hög med marabou=p

Ja, men jag saknar till o med dom där få bitarna… Tyvärr…

ag har en som är riktigt riktigt god=)

Jag hade en, som jag trodde var god. Ack vad jag bedrog mig…

Jag har bara ytliga bekanta, ingen riktig vän. Kanske för att jag inte släpper dom in på livet? Men det vågar jag inte göra av rädsla att de sen ska undvika mig som alla andra gör.

Jag är kanske en riktigt jobbig person egentligen? Jag vet inte, men jag vill alla gott och ställer upp i ur och skur. Men det har blivit mindre av den varan sen jag kraschade Det är därför jag ibland tänker: "Vem skulle sakna mig eller undra vart jag tagit vägen om jag dör ensam i min lägenhet? Hur länge skulle jag ligga och ruttna innan någon saknade mig? o.s.v.

#1… Ja, hur gör man??'

Jag har alltid haft lätt för att skaffa vänner, lika snabbt som jag har börjat bråka med de! Men ingen verkar gillar mig typ… är väl för högljudd osv.. Så alla tkr jag är läskigt och beter mig "udda"… De skäms väl över att umgås med mig..

#3 Håller med om det!

#6… Usch, det är inte kul! det finns många som påstår att de är din vän, men sanningen är tyvärr tvärtom…tyvärr… KRAAM

Aspie:
Precis sådär tänker jag ofta med… O det mest sorgliga i det hela är nog att likmaskarna skulle hinna vandra in till grannen innan nån insåg att jag inte fanns längre… *snyft*

#9 Usch, ruggiga tankar vi har egentligen men sanna tyvärr. Hoppas vi slipper ligga och ruttna ensamma den dagen det är dags

näää så ni säger!  

jag har många vänner…men endast en handfull riktiga vänner….

min bästa vän sedan 15 år bor under mej… har samma diagnos som mej o barn med diagnoser oxå…. hon o jag e superlika men ändå olika  hon ställer upp så ofta hon kan…känslomässigt så är hon hos mej jämt…det var henne jag kunde ringa när jag var farligt nära att tappa spärren…. hon var med mej när min minste föddes  och hon släpper mej aldrig! o jag släpper inte henne! vi behöver varandra…

sen har jag en annan vän…som har det jobbigt psykiskt. Henne är jag så rädd om. hon skulle sälja sin själ om det skulle hjälpa mej  och hon ställer upp  när som helst… hon är nog genomgod…finns inget annat än kärlek i henne  utan henne…..då är livet trist.

Sen har jag en relativt ny vän  oxå en granne… och hon är oxå en keeper! hon har plockat upp spillrorna av mej det sista året…. tagit hand om mina barn när jag glömt att laga mat….

har suttit o lyssnat när jag flaxat runt i både kropp o själ… när jag inte ens har kunnat prata ordentlöiga meningar för jag vart så trasig….

dessa tre är sanna vänner…. de finns där för mej när ingen annan orkar…de ställer upp när andra flyr… och jag älskar dessa tre med hela mitt hjärta och skulle göra näst intill vad som helst för dem  Jag har full tillit till dem…de vet nästan allt om mej.

Sedan har jag fler vänner, som jag tycker är trevliga att umgås med, jag gillar dem…o det är trevligt att umgås med dem…. men så in på djupet…känner de mej inte… fast de tror det… då jag oftast babblar på om ditt o datt o hit o dit…. öppen bok kallar de mej….

Då skulle de veta vad mina mörka kapitel är…. då hade de defenetivt inte vart kvar! men mina 3…de har "läst" samtliga kapitel i min bok…och de har valt att stanna…för mej  för att de tycker om mej…o mina exter…

nu blev det långt…igen!

som vanligt! en kort historia blir lååång…. men det är juh typiskt mej

puss o kram… Linda *måttligt uttråkad nu*

jag slutar snart jobbet… o längtar kollosalt till min säng  fast den får ja ingen date med innan barna har gått till skolan… *gäsp*

#11 Sååååå härligt Linda!!!!!!!!

bbblblllalballalablblalalbllbllbblllllaaaaaaaaaaa…blbla..vllavlallv..kjgsajflakfm

å sen…

blallalblbblbbballllllllllaaaaaaaaaa…

eller hur..

blblbllblalalbllbalb…

krammm

#14 Hahaha, du är kuL!

ttjjjaa.a…..ääähhhh..ääöööhhöhöh…okej…

hihih…tack.-….krammmmmmm