Manisk ska det ju stå… inte mansik, åhhhh vad slarvig jag är

Hmm… Det tror jag inte. Min sambo äter centralstimulerande o är bipolär typ 2. Han får iaf inte en massa konstiga bieffekter. :)

Varför anser du att man kanske borde få det?
*nyfiken*
:)

Intressant, jag läste något om det igår. Jaghar för mig att det är lie olika på hur man blir hjälpt av detta. Dock är det ovanligt att klara sig på enbart centralstimulerande och behöver ha stabiliserare, typ, Lamortrogin (eller hur det nu stavas) oxå för att uppnå önskad effekt.

Min sambo äter Fluoxetin…

Om jag fattat rätt så medicinerar man det hypomana med stabiliserare och deppressionen med depp (SSRI) för att få fullgod effekt på en som är bipolär och att detta gäller för alla rllrt nästan alla olika typer i bipolaritetsspektrat.

Dert finns ju ca 7 olika bipolära tillstånd… än så länge

aspie:
Jag tror dig då du talar. Själv har jag inte megabra koll på allt detta bipolära. *ler*

Jag äter Lamotrigin för min bipolär 2 och sen när min utredning är klar på adhd/asperger så komme jag att få medicin för detta och jag tror att jag får fortsätta med Lamotrigin då med. Men jag är inte hundra.

Phernilla. Jag har läst och hört lite att man kan trigga igång de maniska perioderna med antidepp eller centralstimulerande om man inte tar någon stabiliserare samtidigt…precis som aspie sa. Men jag vet ju inte om det är så alltid…

Sedan undrar jag…. Jag har nu diagnos ADHD kombinerad typ med AS drag…. Jag svänger i humör och stabilitet både periodvis och dagligen. Kan bli ganska uppåt och pigg och ro allt möjligt i land under vissa perioder. Fast jag vet inte om man kan kalla mig manisk…?
Jag har dock aktat mig för att ta upp för mycket sånthär under utredningen, då jag var rädd att de skulle missa ADHD:n… Å andra sidan så har jag blivit mycket jämnare nu med centralstimulerande och med antidepp, har inte fått några maniska tendenser. Så det var kanske ADHD:n som spelade mig ett spratt i alla fall. Hur i hela världen vet man om man är bipolär eller om det är ADHD som spökar?!

#8 Precis så var det jag läste i "bipolärboken" att de maniska perioderna kan triggas igång av antideppmedz/centralstimulerande och därför behövs oxå stabiliserare.

Läste oxå att när man är manisk så märker man det inte själv, men däremot omgivningen. Först efter en manisk period märker man vad man gjort/sagt. Inte konstigt att man åker ner i djup depp då

Det finns många np-fall som även är bipolära. Måste vara svårt att utreda då tycker jag. Jag har även lite misstankar om att själv ha någon form av bipolär som min dotter förmodligen har enligt np-enheten.

ja, jag undrar det samma, hur vet man vad som är vad. ADHD eller bipolär eller bara PTSD som har samma symtom som ADHD eller har man allt?

#0 min son åt citalopram mot dalarna…och absenor mot topparna.och citalopramen sjutsade på manierna…. dvs de kom lite snabbare o va värre…så vi var tvugna att sluta med den… nu äter han bara absenor och är faktiskt stabil o vi hoppas det håller i sej nu när puberteten är i antågande

Hua mig, jag hoppas oxå att det håller i sig för din son Linhof Tonåren är jobbiga nog ändå utan NPF och bipolär

o ja aspie…. det jag fått till mej är att det faktiskt kan "försvinna" under/efter tonåren… det kan så att säga växa bort o aldrig komma igen…. eller så blir det värre hoppas då på den första varianten….

det är väl det som är fördelen med barn som "får det"..att det kan om man har tur "försvinna"

men nog är jag rädd för puberteten…. jag har ju en fullt nt unge som precis gått igenom det..o det var ingen dans…så ja e liiiite skraj. tänk om det blir värre än va det var i början? innan han blev stabil? Då säger jag upp mej som mamma o flyttar till sibirien eller nåt

#12 Jag hoppas oxå det förvinner  det bipolära efter tonåren för din son. Din andra "unge", är det en tjej eller en kille?

När min dotter var i tonåren var jag MYCKET nära att ta mitt liv flera gånger om. Det var den absolut värsta mest vidriga tid jag någonsin varit med om. Tur att jag är gammal så jag slipper fler barn. Aldrig mer har jag sagt tidigare och säger det nu med.

OK, det låter hemskt att säga så men så illa var det för både mig och min dotter.

#13 en kille det med….har 3 såna… o tösen e minst… så då har jag nog fått in vanan

Du… ja förstår din tanke… när den store var som värst (han utan diagnos) då funderade jag allvarligt på att kasta ut han från balkongen ibland…eller dunka huvudet i väggen tills han fattade…så frustrerad var jag…

men man får känna o tänka så… bara man inte utför eller hotar med det…

men nu kommer vi ifrån ämnet här… (som vanligt)