förmodligen tycker de att du är lika underlig som förut…. men so what! det är ju som du är! kan de inte acceptera det så är det inget att lägga energi på… va som du är o va stolt! du har åtminstonde en anledning men vad är deras ursäkt till att va knas?

Hehe… va stolt! visa att du är en människa som vet vem hon är….

kram

Många tummar upp för dig. Själv vågade jag inte till mitt tio års träff från högstadiet.

jag går inte heller på sådana saker. Dels för det som Froddel skriver men även för att jag inte är så nyfiken på de andra faktiskt…

Men linhof har rätt! Du är du och det får de acceptera! Var bara dig. Det duger!

pEr

Jag tycker inte att man ska utsätta sig för "obehag" i onödan. Det är inte livsviktigt att gå på en återförening. Det är säkert andra tillfällen i livet du måste kämpa mot det olustiga. Välj något roligare än en "tråkig återförening". Det är min spontana känsla.

Men samtidigt förstår jag att du vill visa alla att du vill och kan.

Jag mins en klassträff fem år efter nian. Jag var väldigt mobbad i skolan och tänkte inte gå dit. Ansåg att jag inte hörde hemma där. Varför skulle jag dit när ingen ville umgås med mig. Men till saken hör så visste jag att en av "poppistjejerna" från skolan var väldigt förtjust i min dåvarande kille. (Hon visste inte att det var vi två) Så jag kunde inte missa chansen att få briljera inför henne. Nu tycker jag att det var barnsligt men då kändes det rätt.

Mina föräldrar skjutsade dit mig. Jag glömmer aldrig blicken på henne när han kom in. Och när han frågade efter mig höll jag på att spricka av "yes, där fick ni alla".

Helt plötsligt dög det att prata med mig. Men vi åkte därifrån. Det var skönt att visa alla att det hade gått bra för mig fast jag var mobbad hela skolan. Att få visa dom att jag dög. Det var skönt!

En totalt onödigt vetande-historia men händelsen stärkte mig. Jag fick bekräftat att jag kunde vara mig själv och ändå vara bra!

Jag har alltid ratat all tidigare träffar från tex högstadiet, varför ska jag träffa dom typ!? Vi har ju ingenting gemensamt i alla fall.

Och sen håller jag med dig Per, jag är nog faktiskt inte ett dugg intresserad av dom andra, jo ett par kanske men dom har jag ju kontakt med iallfall.

Tankarna slåss i huvudet hela tiden, ska jag gå eller ska jag skita i det… Att gå är ju att göra tvärtom emot vad jag brukar, eftersom jag alltid undviker allt som är jobbigt. Min terapeut menar att eftersom jag har det här "undvikandebeteendet" så förvärrar det min ångest också.

Tack för peppningen, jag ska försöka tänka på att jag ska vara mig själv och att jag duger som jag är! Puuuhh….

Kram.

DU DUGER SOM DU ÄR FRODDEL!! SKIT I ALLA ANDRA!

Tack Malin

Froddel… vet du? Du behöver inte gå dit! och varför skulle man?

Jag har inte gått på en endaste träff… vill inte! Varför skulle jag? de mobbade och misshandlade mej i skolan så jag förstår inte vad ja ska träffa dessa människor igen för? o le o se glad ut för att träffas igen…då jag helst skulle vilja slå sk*ten ur dem…

Däremot har jag träffat några av dem vid andra tillfällen… och då har jag fått glänsa! jag har fått 5 barn, 2 utbildningar, ett fast jobb, en man som jag vart med i mååånga år som dessutom är far till alla barna! dessutom….så är jag snyggare än nånsin o det finns inte en människa som ser att min kropp gjort vad den gjort….

De ser ut som….typ 20 år äldre än va de är, slitna, hälften av dem har inte lyckats med nåt. några har en jäkla massa barn med olika karlar (inget fel i det…men) en del har 2 skilsmässor bakom sej, missbruk mm…..

Jag var tippad att vara den som skulle gå under i missbruk och misslyckats totalt…

Men jag är faktiskt den som lyckats bäst

Ibland skulle jag vilja gå på träffarna… bara för att visa hur bra jag är… men då är jag inte bättre än va de var mot mej då….

snurriga, flummiga tankar från mej…

#8  Nä nu börjar jag tveka igen. Jag vill ju egentligen inte gå dit, men jag vill heller inte komma med svansen mellan benen och säga till terapeuten att jag inte åkte dit……..suck.

#9 men av vilken anledning tycker hon att du bör? ja menar det finns väl för guds skull andra saker man kan göra för att stärka dej?

Jag antar att de var obehagliga på den tiden… o går du inte dit…så ska väl hon skita i det? Det kan ju bli rena tortyren!

MEN! Det kan oxå bli superbra! Du kan visa dem…att du är du och att du är perfekt som du är…och att du är nöjd med dej själv… DET är faktiskt inte de flesta nt personer…. de är ofta missnöjda med livet… (har jag märkt) och varför inte ta chansen att visa dem?

Att du duger? sen visar du juh dej själv med… Att du kan! att du inte är ett sånt miffo som du tror…. och du kan ju alltid tänka dej hur de skulle se ut nakna! jag lovar! finns inget skrämmande med nakna människor hehe

#4 Rent spontant kände jag likadant. Man måste ju inte gå på återträffar…

Det är ju synd att det låg så illa till att du, Froddel, inte kan ta dig därifrån när du vill, för annars kunde du ju gått därifrån när du kände för det.

Lycka till hur du än gör. Kram

#10  Jo men det är för att bryta mönstret i mitt liv - jag har ju alltid undvikt allt som är jobbigt för att hålla ångesten borta och han menar på att genom att jag istället skulle utmana mig mer i sociala sammanhang så skulle jag därmed utmana ångesten….

…..och sen tycker jag ju inte att jag är perfekt som jag är…jag är inte nöjd med mig själv..och jag ÄR faktiskt missnöjd med livet och jag tycker absolut inte att jag duger och skulle jag då gå dit ja då blir det ju att bära upp masken och spela ett spel och det är ju det som är så sjukt jobbigt………….näe, vet ni vad - jag skiter i att gå dit helt enkelt, jag struntar i vad den sabla terap. säger, jag tänker inte göra våld på mig själv!!

Jag kan ju sippa på lite vin här hemma istället, äta gott, det är alldeles lagom med folk (jag + min sambo) och förhoppningsvis SoL på balkongen. Ja, så får det bli Tack allesammans, jag kom fram till ett beslut till slut (det jag ville från början ) ……………….och så fortsätter jag att vara en enstöring

Jag tycker nog inte att det är rätt att utmana sin ångest och sina svårigheter i sociala sammanhang genom att göra något man inte vill. Känns som chansen att lyckas och tycka att det känns ok är större om man gör något man faktiskt är intresserad av. Så helt rätt att sitta hemma och ta det lite lugnt och ha det skönt. Det kommer komma fler tillfällen att vara social och något av dom kommer säkert kännas bra mycket bättre än det här verkar göra.

Håller med HannaM du har helt rätt

Bra beslut Froddel! Gör det du trivs bäst med. Varför är det så mycket "bättre och finare" att vara social?

Själv är jag hyfsat social, men min dotter är det inte och får höra det som nåt negativt från vissa… Och ofta här och läser man till exempel: "H*n är så glad och social" som om det vore en merit.

Ursäkta att jag blev lite OT, men det hör ändå hemma här, så så OT var det inte…

Men vad tycker ni om detta med social och osocial?

Tro det eller ej, men jag åkta faktiskt dit. Jag vet inte hur många ggr jag ändrade mig. På fredagen hade jag klart bestämt mig för att vara hemma men sen på lördagsmorgonen så kände jag helt plötsligt att jag var lite nyfiken på att åka dit. Så jag gick här hemma o velade fram o tillbaka hela förmiddagen, ringde upp en tjej som också skulle med för att söka lite stöd men jag uppfattade henne som sur och irriterad när hon sa att det bara var jag som kunde ta beslutet. Hon hade ju så himla rätt, men ändå kände jag mig ivägen och fick känslan av att hon bara tyckte jag var jobbig. Sen tjöt jag en skvätt, kedjerökte, hade grym ångest så jag trodde jag skulle kräkas, tjöt o rökte igen…tog ångestmedicin och ett glas vin……SEN vågade jag mig iväg. Och det var trevligt i alla fall, god mat och vi blev färre än väntat (vilken tur för mig)

Så nu ville jag egentligen bara säga att jag kämpade och slogs mot min ångest och sociala fobi så att jag till slut kom iväg…….MEN så skönt det var att få komma hem sen!

#16 Bravo!!! du är super duktig!

Jippi det är ju bra. :D

Bravo! Säger jag också. Måste kännas lite skönt så här efteråt.

Jo, lite stolt är jag allt, men hjälp vad slut jag var hela söndagen…noll energi!

Applåderar!!!

Bravo!

pEr