Åhhh, så himla jobbigt. Jag når heller aldrig fran känns det som utan får alltid gå hem med svansen mellan benen.

Mitt PO var ju med mig sist hos specialisten och h*n verkade ta mig på allvar. Ska bli spännande att se vad h*n säger när jag ska dit på onsdag.

Fasen att vi måste bli så motarbetade hela tiden. Bara för att andra ljuger så behöver ju inte alla göra det eller hur?

Tyvärr har jag inga tips på bra specialiserade läkare i Sthlm. Men ring Attention och fråga. De måste väl ändå stå på din sida och hjälpa till så gott det går, eller?

Hoppas verkligen att du får hjälp snart för det behöver du verkligen.

KRAM KRAM KRAM

Jag låter som en trasig skiva nu, men det som jag tipsar alla npf-are om när de ska träffa läkare är SKRIV ETT BREV.  Lämna det till läkaren i början på besöket, ha gärna en kopia själv, och sen kan du ta upp de punkter du själv tycker är viktigast.

Lyssnar inte din läkare på dig, så säg att du vill ha en annan. Du ska ha rätt att få hjälp till det också.

Om man nu inte har en psykisk sjukdom, så är det boendestödet som ska hjälpa en med kontakter med myndigheter. Har man inte det, kan man kontakta sin lokala kyrka och diakonen där. De är också väldigt duktiga på att hjälpa till med sådana kontakter.

Detta är saxat från min lokala församling:

Svenska kyrkans församlingar har som ansvar att ställa upp för dem som lider kroppslig och själslig nöd. Därför finns det i församlingarna människor som har till uppgift att arbeta med diakoni.

Genom diakonen kan S:t Johannes församling erbjuda rådgivande stödsamtal, själavårdssamtal, samtal för sörjande, hem- och sjukbesök och hjälp i kontakt med myndigheter och institutioner.

Diakoniverksamheten kan till behövande, som inte får bidrag via sociala myndigheter, vid speciella skäl ge ekonomiskt bidrag. Pengarna kommer från stiftelser som skänkt pengar för detta ändamål.

OM jag hade varit i din sits hade jag garanterat uppsökt min lokala diakonissa. De brukar dessutom vara hemskt goa människor. :)

Lycka till!

mmmmm.jo tack för tips…

jag har som mål å försöka ta tag i detta nätkommande vecka..som mål skrev jag nu.. denna vecka är fullproppad,,ååhh jag mår skit å har svårt för allt å ingenting nu..

den där ångestkänslan som kanske e ångest eller vad..? finns inga ord för mig just nu…

vill bara ringa nån å säga kör mig någonstans..låt mig få vara å sova i minst 100 år,,,

ta hand om mitt skit å red upp i röran..för allt e kaos..å jag e den enda som kan göra nått åt saken å jag försöker 24 timmar om dygnet å jag kommer ingen vart…som å springa på ett löpband…jag blir bara mer å mer slut för varje steg…

Svea: Jag förstår EXAKT hur du menar.. Det känns som om 80% av min vakna tid, av hela mitt liv hittills, har varit exakt som du beskriver.

Jag tycker att du ska försöka ta en paus också, på nåt sätt. Driv in lite tjänster, be folk om hjälp, få lite avlastning från dina vänner.

När man mår dåligt, så ställer ens goda vänner upp.  Nån kanske kan vara barnvakt, nån kanske kan hyra en film och nån kanske äter och ser den filmen med dig så att du kan känna dig lite fri för en kväll och fnissa lite. Alla behöver det, men ensamstående mammor lite extra tror jag.

Har ditt barn några vänner, så kan du ju fråga vännernas föräldrar om de vill byta lite med dig, om du kan ha nåt barn över nån kväll så att ditt barn får leka, och de vila också..? Just NU kanske du bara behöver avlastning, men det är ju nåt man kan tänka på till nån annan gång.

Hoppas iallafall att du mår bättre snart. Kom ihåg att du förtjänar allt gott som kommer i din väg.