Hehehe..här är en till! Just diskbänken är där mitt tvång kommer fram som värst..MÅSTE bara torka av den hela tiden. Minsta lilla vattendroppe..

Gör likadant när jag är hos andra och hälsar på  Blir lite pinsamt när de påpekar det..

jahapp…jag blev ju utsläng hemmifrån tidigt så jag fick egen lägenhet då. och jag städade varje dag,det var alltid kliniskt rent och prydligt.samma sak gäller ordningen på papper osv.hade bla vita mattor när jag hade hund + katt,men mattorna var alltid kritvita och fina.

nu upplevde jag inte detta som tvång då.. men i dag när jag ser tillbaka på det så förstår jag att jag var tvungen å hålla sån ordning å reda för annars hade allt brakat i åt helvete + att jag mådde vannsinnigt dåligt.

Sen fick jag barn och jag tänker inte ej ens gå in på hur jobbigt livet blev då mina barn bla haft kolik.Men jag höll ordning,ett tag i alla fall.Sen föll allt samman,sen började jag om igen,å sen föll allt samman igen.

I dag har jag en vanniinnig oordning och jag mår så dåligt av det,inuti mig själv,jag kan ej förklara.Men en av mina drömmar är att få ordning här hemma igen,superordning…för då tror jag att jag ska må bra.Och det kommer jag å göra på ett sätt,bara jag kan lära mig vara lagom oxå…

Att ha oordning omkring sig verkar inte störa alla med ADHD, men i mitt fall så brakar jag ihop om det är rörigt..

Jag är bättre nu än jag var i 20-års åldern och det är jag tacksam för, då det var extremt jobbigt att dammsuga flera gånger om dagen och torka av allting hundratals gånger per dag *puh*

Värst i dag är tonårstjejernas rum..! Där sätter jag sällan min fot längre. Jag stänger bara dörren helt enkelt och struntar i hur det ser ut.

Men övriga hemmet måste vara iordning.

Samma här. Om det är oordning blir jag så stressad. Kravet när jag bodde ensam i min etta var att man skulle kunna äta sin middag i sopskåpet under diskbänken. Allt skulle vara lika rent.

Idag orkar jag inte hålla den standarden och efter senaste flytten har jag aldrig riktigt kommit i ordning. Men så mår jag väldigt illa av det också. Jag skulle behöva några månader för mig själv så jag skulle hinna ifatt.

Jag gör som #3 stänger dörren och försöker strunta i det så länge som det inte luktar. Idag är jag ledsen för att jag upptäckte att mitt bokstavsbarn inte bara förstört parketten utan också en av väggarna i sitt rum. Ommålning så småningom.

Som om jag inte hade nog som det var. ARG är jag, så ARG. Men det lönar sig inte att skrika och bråka om det. Bara att svälja och må ännu sämre.

Så länge jag hittar i min oordning är det helt ok. Mitt skrivbort är fullständigt överbelamrat och et stör mig inte, jag vet i vilka högar dom flesta papper är i. Däremot klarar jag inte av att det är stökigt ohc snuskigt för djuren.

Jag har ett kreativt kaos runtomkring mig. :) Det enda stället jag inte pallar att det är stökigt och så är i köket.

Där SKA allt vara på sin plats, diskbänken ren och vasken tom. Annars får jag krupp.

# 5

Hunden bor i bokstavsbarnets rum. Hunden har varit dålig en tid och en gång kom särbo hem, ropade på hunden som var ute med mig. Eftersom hunden inte kom trodde han att den dött och började leta efter den. I barnets rum! I alla högar. Han la sig platt på mage och drog fram hög efter hög under sängen och gick igenom allt för att se om den låg där någonstans. Det var lite kul tyckte vi men inte han.

Tänk om det kunde vara rent och städat för djurets skull åtminstone.

Hunden är fortfarande vid liv men mår inte så bra.

Är vardagsrumsbordet rent kan jag titta på tv, är köket rent kan jag sitta stilla med en tidningf eller korsord…..annars blir jag stressad=flamsar runt o inget vettigt blir gjort…min man plockar o städar mest hela tiden…o jag sitter i soffan o klarar ej komma igång..när jag sen kommer igång  kan jag ej sluta vilket medför trött flera dagar..

#2 Jag såg inte heller mitt städbehov som något tvångsmässigt, förs jag flyttade ihop med min nuvarande sambo som blir galen på mig.

#8 Känner igen mig i det du skriver, särskilt i det med att inte kunna slutföra. Jag städar.. och städar.. och städar, men blir aldrig klar, vilket resulterar i man blir trött i flera dagar, känns dock ibland som att jag inte gör annat än är trött.

Jag är PRECIS likadan. Jag dammsuger minst en gång dagligen och måste torka av diskbänk, bord etc varje gång jag ser en smula, en droppe vatten eller dylikt. Jag springer runt och städar precis hela tiden. Samtidigt kan jag ha det kaotiskt i mina klädskåp, eftersom jag har mängder med kläder som jag inte vet var jag skall göra av eftersom jag är en obotlig shopoholic som köper kläder utan hejd.

#9 ja, o det är denna tröttheten som är värst för oj vad kul det är att städa, fixa i trädgården erller vad det nu är man gör när man gör det…men haaatar tröttheten o "oförmågan"….hoppas att om/när jag får medecinen kan vatra mer "lagom"

Önskar ibland att jag vore mera manisk då skulle det bli något gjort i alla fall. Jag var nog det förr men nu sitter jag bara och tycker allt är sk*t.

Jo maniskt städfreak skulle jag behöva fövandlas till ett par gånger i veckan… jag städar i kök och vardagsrum där illrarna är, det tar ungefär en vecka att samla ihop ork och sen när man är färdig är det bara att börja ladda igen. Övrigt städas i stort sett inte, fönstrena är inte putsade på två år, badrummet förutom själva toalettstolen och handfatet är sånt som hamnar efter och tas klart mer sällan, sovrummet ska vi inte ens disskutera… Tänk att ha lite energi till sånt.

Min räddning är veckan innan indianerna är på torget. Så en gång i månaden skriker jag åt alla och far runt och städar maniskt.

#13  Jag är bokstavligen helt dränerad på energi för jämnan, så när jag ser att nu borde jag ta och dammsuga eftersom det är sandigt i hallen och hårtussarna (har hund) samlas bakom alla dörrar och under möbler och det ligger som ett skikt av hundhår över golvet. Men jag ORKAR INTE…det går ytterligare fyra fem dagar innan jag har samlat krafter att ta itu med det och sen är jag klippt slut. Likadant är det med tvättningen, jag skjuter på tvättiderna tills det är absolut nödvändigt att tvätta och då tvättar jag bara det allra viktigaste för jag orkar inte hålla på länge….och sen: totalt slut!! Jag har inga reserver kvar längre. Skillnad var det när jag var yngre, då städade jag och grejade förjämnan lite mer tvångsmässigt.

För en tid sen, efter julas nån gång, så hade jag varit i en djup djup svacka i ett par veckor, och när den vände så vände den ordentligt. Jag gick in i värsta hypomana perioden och röjde på vinden och i källarförrådet, städade i garderoberna, gallrade kläder, putsa fönster, strök och bytte gardiner, torkade golvlister, dammade och putsade och dammsög så det stod härliga till, skura badrumskaklet, rensa bland alla papper, planterade om blommorna….och sist men inte minst - när min hjärna inte kunde komma på någe mer som kunde behöva göras…..ja då rensade och torkade jag ur verktygslådan!! Det var som om all energi som jag inte haft de senaste åren kom ifatt mig under loppet av en vecka, hujädrar va det gick undan!

Önskar att jag kunde bli så bara för nån dag igen…ibland.

För det mesta ser det ut som skit här hemma, så jag gör inte mycket förutom att damma, dammsuga och torka golv, ca 1 gång i veckan.

Sen kan jag gå och reta mig på nånting länge, i veckor eller månader tills den rätta energin kommer och då gör jag massor i en-två dagar och det känns sååå bra, tycker jag!

Men sen är man slut igen…

Ja innan indianerna kommer händer det mycket!

#15

Men hur kan man vara så dränerad på energi som du beskriver. Jag förstår inte hur det händer i kroppen eller knoppen. 2007 var jag helt slut och låg ner hela året. 2008 hade jag mera styrfart. I år är det koma igen. Hemskt. Vad händer?

Sonen har ADD och han har inga problem med att det är stökigt. Kläder ligger huller om buller och glas och skålar står i drivor på databord mm. Papper , skal, pinnar mm ligger också i högar. Städar gör han bara efter hot om dataförbud någon dag. Men då bara det som är synligt. Jag brukar rensa upp ibland när det blir för hemskt.

Jag är också sån… Folk verkar tro att man MÅSTE vara super rörig om man har ADHD, men jag får heller ingen ro i sinnet om det är stökigt och rörigt omkring mig. Det räcker med det kaos som är inuti mig… hi hi

Som tur är jag gift med en mycket strukturerad man också som hjälper mig att fungera och som också hjälper till att hålla ordning…

#18  Ingen aning ärligt talat, men det är så satans jobbigt i alla fall! Vad är det för obalans i kroppen liksom?! jag har provat alla möjliga "kurer", allt från motion till dundervitaminer och en massa annat, men inget verka hjälpa. Til råga på allt har jag ofta lätt feber. En period gick jag med nästan konstant feber på 38 grader i flera månader. Jag har läst nånstans om att man kan få det vid utmattningsdepressioner……..suck!

För att inte kapa din tråd startade jag en ny tråd där vi som är utmattade kan fortsätta. Välkomna!