Tyvärr har jag inga tips till dig! Och jag vet inte om jag känner igen mig, det var ju så länge sen jag var ung

Jag hoppas nån klok människa här inne kan komma med nåt bra tips. Det brukar alltid finnas nån som har bra ideer och tips…

Kram!

Njaa, känner igen mig o känner igen mig….men min äldsta syrra brukade säga att jag var karltokig eftersom jag hade nya killar hela tiden när jag var yngre. När det tog slut med en så var jag straxt på jakt igen efter ett nytt "offer".

Karltokig..jag vet inte…jag var nog snarare mer i jakt på någon slags trygghet och rofylldhet…….som aldrig kom då…av det..

Jo.. delvis… men efter att precis som du varit otrogen för uppmärksamheten till mitt dåliga självförtroende och sedan blivit påkommen så har jag lärt mig att min man älskar mig även om han inte säger det till mig hela tiden varje dag och även när han är grinig.

Vi har en ingift släkting här som har Borderline. Du låter IDENTISKT med henne, helt i detalj när det gäller relationer, personer med Borderline lider dessutom också ofta av skiftande vakenhet (hyper/hypo, mest hyper) och instabilt humör… men jag kan inte så mycket mer om det. Jag känner för övrigt inte igen mig i det du beskriver….

#4 hum… borderline… det misstänks även jag ha.

#4 Jag blev ivägskickad på en DBT-behandling eftersom jag hade en psykolog som misstänkte det, men kände inte igen mig alls när jag väl befann mig i gruppterapin. De som höll i gruppterapin blev dessutom förvånade när jag uttalade att jag inte hade blivit utredd innan jag blev skickad dit och menade på att det krävdes för att få behandlingen. Så jag genomgick en utredning och enligt den hade jag inte Borderline (eller ngn annan personlighetsstörning, för den delen)…

Har som sagt lyckats bryta mönstret med otrohet sedan flera år tillbaka. Det handlar inte om att jag behöver min pojkväns ständiga bekräftelse på att jag är älskad, snarare att jag behöver stimuleras; prata, göra ngt… Så länge jag är sysselsatt med en massa saker, så är det lugnt. Jag behöver liksom fokusera på något problem som jag kan lösa. Skulle lika gärna kunna sitta och lösa gåtor, om man säger så…

Till punkt o pricka!

Jag tycker att denna sidan hos mig är skitjobbig!!

Tack o lov, så har min pojkvän oxå ADHD, så han förstår mig.
Han har varit likadan som mig i detta fallet, men han har lyckats
arbeta bort den sidan hos sig själv. Så han har överseende med
mig… O massor av förståelse…

Otroligt tacksam över det… :)

jag gjorde likadant med alla pojkvänner jag hade, och inget förhållande varade så länge.

nu har jag hittat den perfekta sambon. även om han inte har ADHD/borderline/mano dep. som jag så är han dyslektiker, så han förstår hur det är att vara "annorlunda" och inte alltid kunan påverka vad kroppen gör/kan.

han är duktig och försöker hänga med så gott som möjligt i mitt hektiska liv. så jag lever mitt liv i det tempo jag vill och känner för. och han hänger på. passar perfekt, ingen som stör mina planer ;)

men lös gåtor när han gör något annat…korsord puzzel! :-)

#9 Den tanken har faktiskt slagit mig. Kanske borde söka rätt på något detektivspel online som jag kan klura med i stället för att sitta och oroa mig. :p

Men hallå där Fiction!!!

Du beskriver det precis som min aspieman (som dock inte finns med i mitt liv längre) gjorde emot mig……….Han tröttnade när jag inte stimulerade honom tillräckligt!!

Jag undrade var det var med honom - men han sa att det var jobbet………efter någon månad så fick jag UR honom vad det var…. Han hade tröttnat på mig "för att vi hade det tråkigt ihop" - "vi gjorde inget kul ihop längre"……………….

Jag bara stod där med öppen mun helt chockad!!!! Vad säger han? MENAR han vad han säger eller har han trasslat till orden igen…..

Men när han erkände så var kärleken till mig "på väg" tillbaka igen…..…….Ja men visst…..!!!!

NOOOOOOOOOOOT!!!!

När det finns kärlek så märks det!

Påtalade det då…….och då säger aspiemannen - Men jag kan inte visa kärlek/glädje om inte du gör det först!!!

Jaaaaaaaaaaaa……men förmodligen!!!……….Så vill jag ju verkligen leva!!…….Ingen kärlek till mig - bara kärlet till vad vi gör!!!

Men hallå!!!!

POPULÄRT GRABBEN!!!!

STICK OCH BRINN!!!

Och nu håller han på att försöka locka med mig på en resa till turkiet - inkl mina barn (varav 1 han inte tål)………Han säger snälla följ med……jag skriver av skulden om du följer med…!!……Men DU killen!!!!…… MOGET GJORT!!!!!……

Kraaaaaam//Camilla

Hej känner i gen mig en viss del av det du beskriver men man har alltid hört av min sambo att man är lat, klumpig, vill leva som en drottning. Sen har vi ett barn i hop och det är inte lätt alla gånger  för att han får ta mera ansvar som pappa och vi är särbo ett tag men träffas väldigt ofta och och han förstår ej mitt handikapp huvudtaget. Tar en del ansvar av våran son fast inte lika mycket, vi kommer hem tillvarann och sover över väldigt ofta. Min sambo som jag älskar över allt annat på jorden och vi är fortfarande i hop och har varit i hop 6 år i Februari i år. Men har ej blivit förstått av mitt handikapp. Sen så menar jag inte bara skylla på han att vi bråkar. Men han har ställt mycket krav på mig pricom jag har ställt krav på honom. Men klarar inte av krav just nu och inte kunnat ta ett krav på 1 år nu. Har ej aceppterat mitt handikapp än. topsy1

Glömde en sak att min sambo har ett handikapp som är dysletiker. jag förstår han men han förstår inte mig. Ändå är han mitt liv. Mitt liv med andra killar har inte varit bra alls, bara för att man är sådan person som pratar först, tänker sedan, gapig, skrikig. Är väldigt ny här inne. topsy1